Mjölkrevolutionen av Fredrik Colting

Mjölkrevolutionen

I slutet av 2011 kom boken Mjölkrevolutionen av Fredrik Colting. Fredrik Colting är bror till triathleten Jonas Colting som förutom att vara är av världens främsta triathleter också debatterar kring kost och hälsa. Jonas Colting har själv släppt tre böcker om motion och kost. Han äter en form av stenålderskost, med mycket kött, nötter och annat som människan har ätit sedan stenåldern. Han prisar mättat animaliskt fett och skyr raffinerade produkter som margarin. Hans kostval har mycket gemensamt med trenddieten LCHF.

Nu ska ju inte denna recension handla om Jonas Colting utan om den bok som hans bror har författat. Men det var genom att följa Jonas Coltings blogg som jag första gången fick upp ögonen för Fredrik Colting. Det var i augusti som Jonas publicerade en intervju med Fredrik och hans matvanor. Jonas Colting har dragit tanken på det naturliga till sin spets och äter bara rå mat. Tidigare har vi haft vågor av den vegetariska kosten Raw Food eller levande föda, men det här är något helt annat. Fredrik Colting äter kött, ägg och kyckling men utan att tillaga maten. I mina öron låter det inte så tilltalande att sitta och käka rå kyckling eller fläskkotlett, men nog är det lätt att fascineras över det extrema.

Nåväl, det är som en naturlig följd av detta som hans bok Mjölkrevolutionen kommer. Fredrik Colting menar att den industrialiserade mjölken som vi köper i affärerna är en undermålig version av den mjölk som våra förfäder drack. Den stora boven är pastöriseringen som förstör viktiga näringsämnen.

Mejerierna tillsätter sedan kemiskt framställda vitaminer för att kompensera vad pastöriseringen har ställt till med, men det väger långt ifrån upp alla enzymer och positiva bakterier som dödats.

Boken börjar rakt på sak. I ett förord och en inledning framstår författaren som arg och uppkäftig. Efter de första sidorna la jag ifrån mig boken då den inte alls kändes intressant eller det minsta vetenskaplig. I detta sammanhang kan det vara värt att berätta lite om vem Fredrik Colting är. Hans bror har vi ju bekantat oss med.

Fredrik Colting driver ett förlag som heter Nicotext. Det är det förlag som givit ut Jonas Coltings böcker liksom föremålet för denna text. Men i övrigt består utgivningen främst av typiska presentböcker av det billigare slaget. Sådana böcker som man kan hitta i presentaffärer: Lättsam nostalgi, sammanfattningar av filmer, skojiga citat och så vidare. Det anges som regel inga författare och allt som oftast är det Fredrik Colting som pillat ihop böckerna. Ett exempel är boken Studentkokboken vars framsida pryds av en flaska ketchup. Han äter det inte själv men för att tjäna en slant så går det tydligen bra att skriva en sådan bok.

2009 gav han ut romanen 60 years later som gav uppmärksamhet i hela världen då han plockat karaktärer från boken Räddaren i nöden av J.D. Salinger. Salinger stämde Colting för plagiat men avled innan processen av klar. Boken hade då fått försäljningsförbud i USA.

Oron att Fredrik Colting är en effektsökande provokatör som i tider när hemliga kockar och naturlig kost väcker stort intresse hittat något att försöka tjäna en slant på fanns därför där.

För några dagar sedan plockade jag ändå upp boken igen och fortsatte läsa. Det visade sig då att efter inledningen så ändras språket. Han argumenterar fortfarande. Det råder inga tvivel om vad han tycker, men kritiken är saklig och med trovärdiga källor.

Fredrik Colting har studerat forskning som jämför pastöriserad mjölk med opastöriserad. Han har letat fram gamla källor om mjölkens helande effekt på kroppen. Han har läst på om mjölkindustrins historia och menar att han funnit förklaringarna till pastöriseringslagarna som vi har i Sverige. Enligt Fredrik Colting handlar det inte om i första hand folkhälsa utan bekvämlighet och ekonomisk vinst.

Det är billigare för mejerierna att pastörisera all mjölk än att kontrollera djurhållningen och hålla fritt från från eventuella smittor. Ska man hålla mjölkpriset nere krävs dessutom att korna matas med onaturligt kraftfoder istället för gräs. Det blir färre och färre små jordbruk i Sverige. Det är inte ekonomiskt hållbart i ett samhälle där inte ens skolorna får välja att köpa mat från bonden som bor staket i staket med skolan utan istället hänvisas till centrala inköp av det som är billigast.

Småjordbruken slås ut och stordriften blir allt större. Närheten till djuren försvinner därmed också och djuren går mer och mer till att vara maskiner som ska användas en kortare tid och sedan bytas ut mot bättre maskiner. Men när ingen bryr sig om att djuren får bra naturlig mat så levererar de inte heller bra mat. Enklast är då för industrin att plocka ner maten i småbitar, röra ihop den igen och tillsätta lite vitaminer.

Då ser dessutom mjölken alltid likadan ut oavsett årstid och det blir inga otäcka klumpar av grädde som vi lärt oss att akta oss för. Mjölken innehåller samma fetthalt i botten som på toppen. Industrialiserat, klart och fint. Man slipper otäcka tankar om att maten kommer från djur men i takt med att maten ser allt mer kliniskt ren ut så innebär det allt mer lidande för djuren som trots allt finns där, gömda någonstans i någon stor ladugård i Sverige eller utomlands.

Fredrik Colting menar att de mindre jordbrukarna skulle kunna vinna mycket på att lagen om krav på pastörisering av mjölk tas bort. Det skulle ge nya konkurrensmöjligheter. Att sälja opastöriserad mjölk skulle höja kraven på att djuren får naturlig föda. Det skulle ge något mindre mjölk men Colting menar att bönderna skulle kompenseras för att många skulle vara beredda att betala mer för mjölk som inte industrialiserats och är fri från tillsatser.

I samband med att boken släpptes fick den viss uppmärksamhet. Främst var det Fredrik Colting själv som skrev debattartiklar om de hälsobringande fördelarna med opastöriserad mjölk men även några recensioner kom. Sedan blev det ganska tyst igen. Efter att ha läst boken tycker jag att det är synd. Frågan bör diskuteras vidare.

I slutet av boken publiceras korta intervjuer med representanter för Svensk mjölk, Livsmedelsverket och Arla. Dessa visar skrämmande tydligt att ointresset för opastöriserad mjölk inte handlar om hälsoskäl. De vill inte heller göra undersökningar om eventuella fördelar med opastöriserad mjölk, trots att man skulle kunna anta att någon som människan har druckit i flera tusen år borde vara mer lämpat för oss än något som är ungefär lika gammalt som Tetra Pak.

Vill man dricka opastöriserad mjölk i dag måste man åka och köpa den svart av någon bonde som då begår brott eller åka till exempelvis Frankrike där det är lagligt. Vill man köpa cigaretter kan man gå ner till Ica. Det är något som är konstigt med den statliga tanken på folkhälsa. Och vill man påverka den synen så gör man det genom att lyfta frågorna vilket Fredrik Colting gör på ett förtjänstfullt sätt.