Faran med (alltför) tröga politiker
KrönikaIbland uppkommer/framkommer missförhållanden i samhället som är så allvarliga att de måste åtgärdas med största skyndsamhet. Dit hör företeelsen tvångsäktenskap, d.v.s. äktenskap som en eller båda parterna tvingas ingå mot sin vilja.
Skräcken att tvingas in i ett äktenskap är en tyvärr inte ovanlig del av tillvaron för i synnerhet barn och ungdomar i bl.a. muslimska kulturer. Där vilar hotet tungt att bli bortgift med någon som man inte alls vill leva ihop med, men som föräldrarna eller släkten har valt ut. För att ta ett alldeles särskilt stötande – men inte alls verklighetsfrämmande – exempel: en tolvårig flicka tilldelas för äktenskap en 30 år äldre kusin.
Syftet med dessa tvångsäktenskap kan sökas i ekonomisk vinning (för föräldrarna) och/eller är maktbetingade; äktenskapen avser att stärka släktband och/eller påverka relationer inom klaner eller stammar. Det är därför vanligt att det är nära släktingar som på detta sätts gifts samman.
Tragedin för makarna i ett sådant äktenskap, och då framförallt för kvinnan/flickan, att inte själva få välja den partner de vill leva med och bilda familj med är ju alldeles uppenbar. På katastrofkontot hör också hemma de hithörande hälsomässiga riskerna för avkommorna; detta till följd av inslaget av inavel. Men sådant struntar föräldrarna och övriga vuxna arrangörer av äktenskapet i. Och hittills dessvärre också den svenska lagstiftaren.
Det har tagit 30-40 år för politiker i Sverige att reagera mot dessa vidriga övergrepp. Regeringen tillsatte för några år sedan en utredning (detta svenska universalmedel!) för att se över hur en särskild straffbestämmelse mot tvångsäktenskap skulle kunna utformas. Ensamutredare är Göran Lambertz, den f.d. justitiekanslern. Till våren (i år) skall han vara klar.
Seriösa och mindre tröga politiker hade – förutom att reagera och agera mot tvångsäktenskapen långt, långt tidigare – kunnat tillse att en lagbestämmelse mot tvångsäktenskap hade skrivits ner på någon timme. T.ex.: ”Den som medverkar till att någon tvingas ingå äktenskap mot sin vilja, döms – oavsett var äktenskapet ingicks – till fängelse i lägst två år och högst åtta år. Är gärningsmannen inte svensk medborgare ska denne utvisas utan rätt att återvända. Sådant tvångsäktenskap är ogiltigt”. Vidare bör lagstiftas att ingen får gifta sig före 18 års ålder.
Svårare än så är det inte – om viljan finns.
Det största problemet för alla de politiker som ”officiellt” hyllar införandet av mångkulturen i Sverige är att de inser att de måste förbjuda många av de kulturella avarter som mångkulturen innebär. För den nationella rörelsen kan det vara en bra idé att engagera de intresseorganisationer som finns i Sverige till att agera motkraft mot mångkulturens inavlade traditioner. Exempelvis:
* Halal och kosherslakt = bryter mot djurskyddslagen m.m.
* Könsstympning av flickor och pojkar = bryter mot barnkonventionen m.m.
osv, osv.
Tvångsäktenskap är redan förbjudet. Vill muslimerna ägna sig åt inavel, så tycker jag inte att det är något som samhället bör lägga sig i. Problemen löser sig på sikt i alla fall.
En bra krönika
Framförallt är det hög tid att folk med insikten ser förbi dom kortsiktiga plånboksfrågorna som sjuklövern lockar med vid nästa val och röstar utifrån den extremt akuta och viktiga invandringsfrågan 2014! !!
Alldeles riktigt, svårare är det inte!
Men var skulle alla förmenta förståsigpåare ta vägen när de inte i åratal får älta och vrida & vända på för oss uppenbara självklarheter?
Mats