Hur blir Mitt Romney som USA:s president?
KrönikaMitt Romney kan komma att bli USA:s nästa president. Det är en bit kvar men han leder i opinionsmätningarna inför de kommande primärvalen och har vunnit de två första. Flera kandidater som kunde konkurrera med honom har också hoppat av sedan de inte nått tillräckliga resultat eller pengarna börjat sina.
Mitt Romneys pengar sinar dock inte. Han har fått störst bidrag av alla kandidater, och samtidigt av de mäktigaste bidragsgivarna. Amerikansk lagstiftning gör det olagligt för företag att skänka pengar till kampanjerna, i stället skänks pengar av enskilda anställda eller ägarna.
Den största bidragsgivaren är personer kopplade till Goldman Sachs, som även skänker en summa till Barack Obama. Näst största bidragsgivare är Credit Suisse Group följd av Morgan Stanley. Det är tydligt att USA:s viktigaste ekonomiska lobbyister hoppas på Mitt Romney.
Så här ser bidragslistan ut från Wall Street:
Mitt Romney: $813,300
Barack Obama: $198,874
Tim Pawlenty: $101,515
Rick Perry: $58,900
Jon Huntsman: $28,250
Ron Paul: $13,104
Herman Cain: $2,715
Michelle Bachmann: $1,500
Newt Gingrich: $1,250
En intressant jämförelse är att medan Romneys främsta bidragsgivare är Wall Street så har Ron Paul sitt främsta ekonomiska stöd från anställda inom US Army ($24,503), US Air Force ($23,335) och US Navy ($17,432). Det är intressant eftersom ett av argumenten mot Paul sägs vara att han är försvarsfientlig.
Mitt Romney är ett utmärkt presidentämne för dessa. Han är en äkta politruk, en hal jävel som man inte skulle våga köpa en begagnad bil av, för att tala klarspråk. Få människor har bytt åsikter om så mycket som Mitt Romney. Det handlar om sjukförsäkringen, invandringen, skatter och mycket mera. Han sticker upp fingret och känner åt vilket håll vinden blåser och skyndar sig sedan att springa ditåt. Det kan förstås vara en bra metod för att bli vald, men det är ingen bra egenskap för en president. Faktum är att det är omöjligt att veta vad han kommer att driva för politik om han väl blir vald.
På Internet kan man hitta mängder av ställningstaganden som Romney gjort och sedan omvärderat när nya åsikter passat bättre. Ett exempel är hur han 2007 förklarade att USA:S illegala invandrare borde kunna bli amerikanska medborgare. Nu har han vänt i frågan. En trolig förklaring är behovet av stöd från den stora och högljudda Tea party-rörelsen som inhyser många invandringskritiker. På sin kampanjsida förklarar han dock att han älskar invandring och gärna vill hjälpa invandrare att komma till rätta i USA, men att den illegala invandringen är ett problem.
Man måste använda Romneys sökfunktion för att få fram åsikterna om invandringen, tydligen är han inte helt bekväm med denna fråga. En anledning kan vara att åsikten i princip är kopierad av motkandidaten Ron Paul. På Ron Pauls kampanjsida förklaras:
En nation utan gränser är ingen nation alls.
Det gör ingen nytta om man bekämpar terrorister utomlands medan vår ytterdörr står olåst.
Efter de visdomsorden förklaras att Paul vill stänga gränserna och motverka illegal invandring, men att han förstår hur värdefull den legala invandringen är för USA.
Samma behov av the Tea Party uppvisar Romney i frågan om sin ideologiska grundinställning. 2002 blåste det andra vindar. Han var i behov av stöd utanför det republikanska partiet. Då förklarade han att han inte är någon typisk republikan. Han menade att han snarare såg sig som moderat med progressiva åsikter. I denna kampanj har han framställt sig som tydligt konservativ.
I denna film ges ytterligare några exempel:
Vissa frågor står han dock fast i. Lojaliteten till Israel är en sådan sak. USA fungerar nämligen så. De stora massorna bryr sig inte speciellt mycket om utrikespolitiken. De är inte speciellt intresserade av politik alls, men speciellt inte utrikespolitiska frågor. Däremot finns det ett översta skikt av makteliten som är desto mer intresserade av dessa frågor. Det handlar om ägarna av de större tidningarna och produktionsbolagen och höjdarna på Wall Street. Man skulle kunna säga att den grupp som är väldigt intresserad av utrikespolitiken är de människor som möts på Bilderberggruppens möten, eller vid AIPAC:s årliga sammankomster, men man kan också välja att beskriva det mer lättbegripligt: Det är USA:s rikaste och mäktigaste opinionsbildare och lobbyister.
I få andra länder skulle en presidentkandidat kunna gå ut öppet med att han kan tänka sig krig mot andra länder, och bli tagen på allvar. Flera av kandidaterna har dock sagt det, och Mitt Romney är inget undantag. Under sina hundra första dagar som president vill han förbereda för ett angrepp mot Iran. Han vill skicka dit stridsfartyg och skriva alliansavtal med Israel och USA:s allierade i arabvärlden för att förbereda Irans fall. Han vill stärka sanktionerna mot landet och understödja underjordiska militanta grupper i Iran. Totala sanktioner ska också riktas mot Syrien.
Det amerikanska stödet till Israel kommer att fortsätta med Romney vid makten. I konflikten mellan Israel och Palestina tar han tydlig ställning för Israel och lovar att minska biståndet till Palestina om de fortsätter att kräva FN:s erkännande eller om de bildar en samlingsregering med Hamas. Hamas är Palestinas största parti.
Mitt Romney bedyrar sitt stöd till Israel för Republican Jewish Coalition
Vid ett möte med Republican Jewish Coalition den 7 december i år lovade han att hans första utrikesresa som president ska gå till Israel.
- Jag kommer att resa till Israel på min första utlandsresa. Jag kommer på nytt bekräfta Israels existens som en judisk stat som ett livsviktigt nationellt intresse. Jag vill att världen ska veta att banden mellan Israel och USA är orubblig.
Han menade också att Barack Obama är för mjuk i sitt stöd till Israel.
Flera kandidater var inbjudna till vad som skulle vara en vänskaplig diskussion. Därför var Ron Paul inte inbjuden. Hans idéer om att dra in bistånden till andra länder, även Israel, gör att han inte ses som en vän till de amerikanska judarna.
Genom Mitt Romneys ställningstaganden i utrikespolitiken spelar det ingen större roll att han inrikespolitiskt velar fram och tillbaka. Han får de mäktiga gruppernas oreserverade stöd. Detta ger honom mer tid i tv, större utrymme i medierna, mindre kritiska frågor och så vidare.
Man kanske kan fråga varför dessa mäktiga finansherrar och mediemagnater är så måna om just Israel av alla små länder på jorden. Hade inte lika gärna kunnat vara Moçambique, Irland eller Blekinge? Jo, kanske, om världsmaktsordningen sett annorlunda ut. Den stora andelen av medieägare och finansmaffiamän är inte från Blekinge eller Moçambique. Några få har rötter på Irland men det stora flertalet är judar. Det stora flertalet av dessa judar nöjer sig dock inte med att gå till synagogan någon gång ibland eller drömma om att en dag få flytta till Jerusalem. De är etniska aktivister som med sin makt arbetar för att främja sitt folks intressen. Det kan förstås tyckas hedervärt, och det är det på sätt och vis. Jag skulle önska att våra svenska politiker, företagsledare och mediemagnater hyste samma kärlek till svenskarna som de mäktiga judarna gör för sitt eget folk. Men det gör de inte.
För samtidigt som de väljer att ge sitt stöd åt de politiker som hårdast och mest oreserverat ger sitt stöd till Israel så motarbetar de etnisk sammanhållning hos andra folk. Man kan tydligt se det i de filmer som kommer från Hollywood, men också i de stora tidningarna. Man kan även se det om man ägnar sig åt att se vad de mäktigaste judarna på Wall Street väljer att skänka pengar till för projekt inom exempelvis kultur.
För att värna om sitt eget folk så arbetar dessa personer (vilket naturligtvis inte utgör alla judar eller ens i närheten av en majoritet av alla judar) också mot andra folks suveränitet. Det är en offensiv och i vissa fall aggressiv rasism.
Mitt Romney talar vid ett lokalt AIPAC-möte.
Med en president som Mitt Romney som uppenbarligen byter åsikter efter vad som gynnar honom för stunden kan det bara gå utför ytterligare för USA och västvärlden. Mitt Romney kommer vara ett lydigt instrument för de förmögna män som just nu bekostar hans valkampanj. För oavsett vilka moraliska skrupler han må ha så har han sedan tidigare visat att det viktigaste för honom är makten. Han kan således göra vad som helst för att få behålla den och eftersom det efter fyra år vi makten är ett nytt val så kommer han göra som herrarna vill.
Men det är ett tag kvar. Mitt Romney måste först bli Republikanernas presidentkandidat. Därefter måste han besegra Barack Obama i presidentvalet. Jag skulle något dystert kunna säga att hans chanser är stora. Å andra sidan vore det inte direkt bättre med någon av de andra kandidaterna. Utrikespolitiskt sticker förvisso Ron Paul ut med flera positiva idéer om att USA inte ska lägga sig i sådant som inte rör dem. Inrikespolitiskt är det främst hans önskan om att USA ska avskaffa hela Federal Reserve-systemet som jag finner enormt tilltalande, men på många andra sätt är Ron Paul en katastrof inrikespolitiskt.
Dock skulle Ron Paul göra mer nytta än någon annan kandidat genom utrikespolitiken och motståndet mot bankväldet, men sannolikt är det också dessa frågor som gör att han inte kommer att kunna bli vald.
Sir, i hope that you become the next president in USA, because Obama hasn’t done any for USA at all only he kills USA successively… his policy is very double play action… You are the right person who really can turn USA back as USA….
Björn:
Jag tror på det jag beskrev i inlägget. Hur andra sen väljer att formulera med andra ord, är upp till dom. Notera att med ett ökat tryck av förtryck från våra makthavare, så kommer till slut männen att strunta i vad kvinnorna säger (i o m att överlevnadsinstinkten slår till), samt så kommer även fler kvinnors överlevnadsinstinkter slå till, varpå fler kvinnor kommer att ändra uppfattning, alternativt tolerera tyst vad männen gör (dvs engagerar sig system-dissiderande).
—-
”Ron Pauls uttalanden om Israel har inte speciellt mycket med inrikespolitiken att göra. Nämnde det mest för att det kan vara intressant när man diskuterar honom. Jan menar att man gör fel om man helt hyllar honom, men också om man helt fördömer honom. Han har både bra och dåliga sidor, och för oss i Sverige är det övervägande bra sidor.”
Absolut.
@Johan Björnsson Har tidsbrist just nu. Så det blir ett väldigt kort svar på ett par detaljer. Du kan väl inte mena att horhus/pittoreska glädjeflickor är en förutsättning för att folk ska engagera sig politiskt? Jag tror inte det.
Jag menar inte att man inte bör studera en ideologi bara för att den saknar makt, jag skrev bara att jag inte har gjort det av det skälet. Däremot har jag läst en del av ideologins inspiratörer. Jag lyfte för övrigt fram dessa judar eftersom jag anser att en ideologi bör skapas av sitt eget folk, annars är risken allt för stor att den speglar de främmande folkens intressen. Sedan nämnde jag utilitarismen som ett negativt exempel.
Ron Pauls uttalanden om Israel har inte speciellt mycket med inrikespolitiken att göra. Nämnde det mest för att det kan vara intressant när man diskuterar honom. Jan menar att man gör fel om man helt hyllar honom, men också om man helt fördömer honom. Han har både bra och dåliga sidor, och för oss i Sverige är det övervägande bra sidor.
Björn Björkqvist:
Det var intressant det du berättade om alkoholindustrin och det judiska inflytandet, och den teoretiska analogin angående en eventuell legalisering. Men jag tror ändå att det är värre (i detta skede med den organiserade judenheten vid makten i USA) för folk, med den sionistiska statens fler möjligheter till intrång i den privata sfären (dvs ”The war on drugs”), än att judiska grupper skulle få kontroll över en legaliserad marknad med droger.
—-
”Vad gäller samkönade äktenskap propagerar han för det, även om han vill låta delstaterna besluta om det. Personligen är han ändå för.”
Jo, jag vet att han har sagt att han personligen inte vill förbjuda det, men det viktiga är väl inte vad man säger, utan vad man faktiskt gör (dvs agerar så, så att delstaterna själva genom folkomröstningar får möjligheten att själva besluta om det)? Med stor säkerhet så säger han ju bara så (att han själv inte vill förbjuda samkönade äktenskap) av taktiska skäl för att minska träffytorna från media. Återigen; det viktiga är inte vad man säger vad man har för åsikt, utan det viktiga är hur man agerar.
—-
”Jag har svårt att se det som en antifeministisk handling att köpa horor. Återigen kan vi titta på vilka som driver såväl de legala som illegala horhusen i USA. Det är ingen verksamhet som vanliga vita amerikaner sysslar med.”
Kom igen nu Björn, lite mer intellektuell nyans förväntar man sig av dig. Jag har aldrig påstått att det skulle vara en antifeministisk handling i sig att gå till en prostituerad. Jag har däremot sagt att detta lands klimat och dess lagsstiftning/förbud, skapar många feminiserade och passiviserade män.
Ur mitt inlägg i ämnet:
- Och att gå till ett riktig gammaldags glädjeflickehus med sekelskiftesinredning och en trevlig, finklädd, och omhändertagande bordellmamma, ute på den tyska pittoreska landsbygden i någon by, vittnar många män om är en höjdpunkt. Tyvärr har feministerna i Sverige satt stopp för denna trevliga kultur som fanns i Sverige fram till 50-talet. Av den enkla anledningen att ressentimentfulla feminister i Sverige vill kunna kontrollera männen, feminisera dom, och få dom att lystra till den vinande f–tpiskan. Kortfattat handlar det om att ressentimentfulla feministkvinnor har förstått att ifall man tog bort valfriheten för mannen att gå till bordellen, så skulle kvinnan i hemmet lättare kunna använda sin kropp (eller snarare tillåtelsen för mannen att få tillgång till kvinnans kropp) till att underkasta mannen, vilket är en av anledningarna till att männen i Norden är så feminiserade och passificerade. Notera att detta även har påverkat männen i frågor vad det gäller att inte drämma näven i bordet och säga ifrån vad det gäller att gå emot massinvandring, ”human” kriminalpolitik, homoadoptioner osv, i o m att kvinnan pga sin genetiskt omvårdande personlighet då ofta har satt sig på tvären och tyckt att mannen minsann är ”hemsk” osv. Mannen har då ofta avhållit sig från att drämma näven i bordet och har istället sakta justerat och anpassat tankarna och åsikterna, för att slippa att kvinnan ska använda det outtalade psykosexuella hotet om utebliven sex (för att förtydliga: förut så använde inte kvinnan detta outtalade hot i lika stor utsträckning i o m att hon visste att mannen då skulle gå till bordellen, vilket gjorde det outtalade hotet verkningslöst).
(slut på inlägget)
Undrar hur många män som faktiskt inte har engagerat sig politiskt mot PK-ism och mångkultur, enbart därför att då skulle frun sexstrejka? Hade det istället funnits bordeller, så skulle många män tänkt ”ja,ja hon får väl sexstrejka i några månader om hon känner för det. Blir det för länge och det kniper för mycket, så har jag ju alltid glädjehuset att gå till”.
Vissa av er kommer att skriva ut nu att ni skrattar, och kommer att låtsas som om det jag precis skrev är nonsens, allt för att verka utåt som att ni inte håller med. Men innerst inne så vet ni att det jag precis skrev, är den nakna sanningen. Få se hur många som är män nog att stå för det…? (Inte nödvändigtvis att ni själva skulle göra så som jag beskrivit, men att majoriteten av män fungerar så)
De som driver den illegala prostitutionsverksamheten i USA är naturligtvis oftast inte vita. Däremot i Nevada (den enda delstaten i USA där prostitution, och då endast genom licensierad bordellverksamhet, är laglig) finns det lagliga bordeller, och endast i ca 10 procent av länen i Nevada. De ca 20 bordeller som finns där ägs av vita människor. Det finns många dokumentärer om detta som har gått på vanliga kabel-tvkanaler.
—-
”Vi kan titta närmare på Ron Pauls faktiska ställningstaganden. I den här filmen klargör han sina ställningstaganden om Israel: http://www.youtube.com/watch?v=jcKIsBcEA-8 Bland annat påpekar han att USA bör behandla Israel som sina bästa vänner, bland annat inom handeln mellan länderna och han påpekar att Israel själva bör bestämma hur de vill dra sina gränser.”
Vad har det med inrikespolitik att göra? Hur gör det i så fall honom till en ”katastrof” ur ett inrikespolitiskt perspektiv? Dessutom är det återigen ganska troligt att Ron Paul säger detta ur ett strategiskt perspektiv, för att kunna minska på träffytorna gällande vad judemedian kan använda mot honom i smutskastningsperspektiv. För honom är det ur ett tidsperspektiv viktigare (omvandlingen av USA till ett Orwellianskt samhälle med judarna i toppen är ju nästan fullt genomgången) att få undan den kommande judiska diktaturen i USA, och att då göra en (tillfällig?) eftergift i form av att uttrycka att USA skulle se Israel som en handelspartner samt att undvika i att påpeka det moraliskt felaktiga som Israel sysslar med, anser han då viktigare. Jag anser att han gör helt rätt. Han prioriterar de vitas överlevnad framför palestiniernas (det är ju inte heller så att palestinierna riskerar att utrotas och rasblandas upp), dvs han riskerar inte de vitas överlevnad genom att i detta skede kritisera Israels politik gentemot palestinierna.
—-
”Många har dålig koll på vad libertarianismen är. Jag får erkänna att jag inte till fullo satt mig in i det heller eftersom ideologin inte utgör någon maktfaktor och på så sätt inte är speciellt intressant att granska. När man börjar titta på ideologin kan man dock snabbt konstatera att deras rötter inte direkt är ”antisionistiska”. Viktiga namn är Ludwig von Mises och Murray Rothbard. Båda judar och förespråkare av utilitarism. Vidare hittar man Milton Friedman, Robert Nozick osv. Även Ayn Rand har inspirerat dagens libertarianer även om hon inte varit speciellt imponerad av dessa.”
Den ideologin utgör ju uppenbarligen en maktfaktor, med tanke på de paleokonservativas (som står libertarianismen väldigt nära) ställning i USA, och inte minst med tanke på Ron Pauls egna väljarsiffror. Det är ju än så länge en större maktfaktor än t ex de nationella i Europa. Även om det inte utgjorde en maktfaktor, så är väl det inget skäl att inte granska den? Menar du att en svensk ska resonera på samma sätt angående att inte granska den etniska nationalismen i Sverige, enbart därför att SvP och ND enbart har en handfull ynka kommunala mandat? Det är väl ändå argumentet per se som är intressanta, och inte hur många som har röstat ännu på en viss grupp?
Ang judarna i ena av grenarna inom libertarianismen; nu resonerar du på samma sätt som PK-företrädarna resonerar om t ex Hitlers geniala arbetsmarknadspolitik (”nej det kan ju inte vara bra, för det kom ifrån NS-tyskland”). Visst är jag den första att vara antijudisk och ytterst misstänksam mot när judar är inblandade i något, men kom istället med konkret kritik, och inte bara ”det finns judar med, och därför kan det inte vara bra”. Av dessa judar du räknar upp så är/var ingen uttalad förespråkare av sionism mig veterligt. Ayn Rand stödde visserligen Israel i 1973 års Oktoberkriget, med motiveringen att det var rätt för israeler/judar att ”ta land av vildar”, men sa samtidigt att det var rätt av vita att under kolonialtiden ta land av andra lägre civiliserade folk. Det är ju inte precis det vanliga ”white guilt”-köret som annars judarna är så duktiga på att köra ned i halsen på den vita befolkningen?
Rothbard var kraftigt antisionistisk och kritiserade Israel hårt för att inte låta palestinska flyktingar återvända, och illegal konfiskering av deras mark, brutala sätt mot palestinier osv. Han kritiserade även hur sionismkritiker blev kallade för anti-semiter, och hur detta hade satts i system av den sionistiska lobbyn. Vidare var han starkt emot s k statsterrorism från USA:s och Israels håll, gentemot civila, s k hämndaktioner där civila drabbades.
Friedman, Mises, och Nozik verkar ha varit rätt neutrala av vad jag har förstått. En annan mycket känd libertariansk jude knuten till Mises, är Paul Gottfried, som är hatad av judarna, då han är antisionist och skriver för Taki´s Magazine.
Slutligen så är det så att de flesta judar som finns inom libertarianismen finns i den grenen av libertarianismen som kallas för konsekventialistisk/utilitaristisk, till skillnad från Ron Paul, som tillhör den rättighetsetiska/deontologiska grenen av libertarianismen.
—
”Hur skulle för övrigt Ron Pauls regering se ut? Ett inte otroligt antagande är att Pauls tidigare ekonomiske rådgivare Peter Schiff skulle bli finansminister. Han är i alla fall en av toppkandidaterna. Gissa etnicitet!”
Jo, jag är helt medveten om Peter Schiff, som dessutom hävdar att han INTE skulle vara släkt med den berömda Schiffklanen (däremot förnekar han inte att han skulle vara jude). Jag är dock HELT övertygad om att han är en infiltratör (mer läsning om misstankarna gentemot Peter Schiff, http://watch.pair.com/synarchy-7.html). Vi får hoppas att det bara är en strategi från Ron Pauls sida, och att denne Schiff aldrig skulle få tillåtas få plats.
@ Johan Björnsson Jag förstår att Ron Pauls ställningstagande grundar sig på att staten ska ha minimalt inflytande över folket. En liberaliserad narkotikapolitik där införsel, försäljning och användande av knark är lagligt skulle säkert minska den statliga kontrollen, inte minst inom slummen. Däremot skulle det inte minska någon sionistisk makt, om man med sionistisk menar judisk. Man kan gå tillbaka till förbudstiden i USA då tillverkning, import och försäljning av alkohol var olagligt. Spriten flödade ändå in i landet via olika maffianätverk. Vilka var det som försåg folket med sprit? Maffian.
Propagandan vill gärna ge bilden av amerikansk maffia som uteslutande italiensk men det fanns och finns en stark judisk maffia i USA. Då var det namn som Meyer Lansky, Bugsy Siegel, Mickey Cohen, Louis Buchalter, Arnold Rothstein m.fl. som regerade i maffiavärlden. Dessa byggde upp globala nätverk med tillverkare och smugglare. 1933 när förbudet revs upp var det dessa som hade alla kontakter och snabbt kunde göra om sin olagliga verksamhet till en legal. I boken Absolut – Historien om flaskan av Carl Hamilton kan man läsa om hur detta gick till. Studerar man Las Vegas hittar man samma mönster.
Många av dessa maffiamän tillhör också de tidigaste att föra in narkotika och den positionen har de inte släppt. Det är till stor del judiska maffiamän som håller i trådarna även om det ofta är andra som står för smugglingen mm. En legalisering av narkotikan skulle ge judar samma inflytande som judiska maffiamän fick över den amerikanska spritindustrin.
Dock är jag mest mot en liberal narkotikapolitik eftersom jag anser att narkotika inte för med sig något positivt utan endast bryter ner människor.
Angående vapenstatistiken är jag inte helt insatt i den så det är mycket möjligt att statistiken du nämner stämmer. Intressant vore att samtidigt jämföra hur den etniska sammanblandningen ser ut i dessa delstater.
Vad gäller samkönade äktenskap propagerar han för det, även om han vill låta delstaterna besluta om det. Personligen är han ändå för.
Jag har svårt att se det som en antifeministisk handling att köpa horor. Återigen kan vi titta på vilka som driver såväl de legala som illegala horhusen i USA. Det är ingen verksamhet som vanliga vita amerikaner sysslar med.
Antifeminism är att behandla män som män och kvinnor som kvinnor. Att erkänna skillnaderna, som att kvinnan är fysiskt svagare och behöver mannens skydd, inte förslavande.
Vi kan titta närmare på Ron Pauls faktiska ställningstaganden. I den här filmen klargör han sina ställningstaganden om Israel: http://www.youtube.com/watch?v=jcKIsBcEA-8 Bland annat påpekar han att USA bör behandla Israel som sina bästa vänner, bland annat inom handeln mellan länderna och han påpekar att Israel själva bör bestämma hur de vill dra sina gränser. Där går han mot Obama som vill att Israel ska dra sig tillbaka från ockuperade områden. Den här filmen är också intressant: http://www.youtube.com/watch?v=-ljxQn5nm8A
Många har dålig koll på vad libertarianismen är. Jag får erkänna att jag inte till fullo satt mig in i det heller eftersom ideologin inte utgör någon maktfaktor och på så sätt inte är speciellt intressant att granska. När man börjar titta på ideologin kan man dock snabbt konstatera att deras rötter inte direkt är ”antisionistiska”. Viktiga namn är Ludwig von Mises och Murray Rothbard. Båda judar och förespråkare av utilitarism. Vidare hittar man Milton Friedman, Robert Nozick osv. Även Ayn Rand har inspirerat dagens libertarianer även om hon inte varit speciellt imponerad av dessa.
Hur skulle för övrigt Ron Pauls regering se ut? Ett inte otroligt antagande är att Pauls tidigare ekonomiske rådgivare Peter Schiff skulle bli finansminister. Han är i alla fall en av toppkandidaterna. Gissa etnicitet!
Nåväl. Som jag skrivit tidigare. Jag önskar att Ron Paul blir USA:s president eftersom han är den bästa av kandidaterna som har en chans att göra det. Hur han skulle bli som president är svårt att sia om. Som jag skrev innan tycker jag det verkar i viss mån som att hans åsikter är ett hopplock som jag tror skulle bli svårt att praktisera i verkligheten. Framför allt kräver det lång tid. Skattepolitiken är fullt möjlig, men det förutsätter att bankväsendet förändras först, vilket inte görs i en handvändning. Därför är det möjligt att Paul för närvarande gör sig bäst i opposition där han kan påverka opinionen i en bättre riktning. Han säger mycket som är viktigt och det är uppenbart att många lyssnar på honom. Men jag är av åsikten att hans hopplock om det praktiserades inte skulle lyckas. Ja, det skulle bli en katastrof. Med det inte sagt att det inte blir det med de andra kandidaternas politik.
Jag har nog sagt vad jag vill säga. Möjligen svarar jag kort framöver om diskussionen fortsätter men har inte tid att skriva så här långa inlägg.
””Vad är ditt problem? Vad menar du med ”nog nu”? Menar du att helst ska man diskutera och öppna käften endast ifall man har samma åsikt i frågan?”"
Nej.
””Så bara för att man inte explicit är emot att stifta lagar mot rasblandning, så är man en ”katastrof” för ett lands inrikespolitik? Du måste skoja?”"
Självfallet menar jag det.
””Partier som t ex Sverigedemokraterna är en katastrof för svenska folket, i o m att de utger sig för att vara något de inte är, och de arbetar INTE emot det sionistiska Systemet. De är för FRA, de tar inte i tång i frågan om att kritisera storbankerna eller mediaägarkoncentration i Sverige, och de stödjer Israel och judisk makt fullt ut.”"
Jag vet.
”Ron Paul å andra sidan, allt han gör, syftar till att störta det judiska maktinnehavet, fast han är smart nog att inte säga det rakt ut (för då skulle den judiskägda pressen kunna krossa honom som en fluga) att det är det JUDISKA maktinnehavet han ger sig på. Istället talar han om de ”neokonservativa”, eller ”storbankerna”, eller ”FED” osv. Alla (eller, ja, många i alla fall) vet att det är den judiska makten han ger sig på.”
Han är likväl inte emot ett mångetniskt samhälle där folk ägnar sig åt rasblandning.
””Hur kan han då vara en ”katastrof”?”"
Jag har inte använt ordet katastrof.
”Du borde se mer nyanserat på tillvaron, käre Joystick.”
Tack detsamma.
Jag skulle vilja vända på frågan och istället säga: Hur blir USA med Mitt Romney som president?
April53:
Menar du att även Ron Paul är kontrollerad av eliten?
Joystick:
Vad är ditt problem? Vad menar du med ”nog nu”? Menar du att helst ska man diskutera och öppna käften endast ifall man har samma åsikt i frågan?
Så bara för att man inte explicit är emot att stifta lagar mot rasblandning, så är man en ”katastrof” för ett lands inrikespolitik? Du måste skoja?
Partier som t ex Sverigedemokraterna är en katastrof för svenska folket, i o m att de utger sig för att vara något de inte är, och de arbetar INTE emot det sionistiska Systemet. De är för FRA, de tar inte i tång i frågan om att kritisera storbankerna eller mediaägarkoncentration i Sverige, och de stödjer Israel och judisk makt fullt ut.
Ron Paul å andra sidan, allt han gör, syftar till att störta det judiska maktinnehavet, fast han är smart nog att inte säga det rakt ut (för då skulle den judiskägda pressen kunna krossa honom som en fluga) att det är det JUDISKA maktinnehavet han ger sig på. Istället talar han om de ”neokonservativa”, eller ”storbankerna”, eller ”FED” osv. Alla (eller, ja, många i alla fall) vet att det är den judiska makten han ger sig på.
Hur kan han då vara en ”katastrof”?
Du borde se mer nyanserat på tillvaron, käre Joystick.
Björn Björkqvist:
Tanken har aldrig slagit dig att Ron Pauls liberala drogpolitik är ett taktiskt drag för att undvika att den sionistiska makten i USA får ännu mera kontroll över folket?
Dvs i detta skede som USA befinner sig (dvs med sionister och judiska grupper vid makten som försöker göra om landet till ett 1984) i är det kanske bäst att för tillfället förfäkta en sådan drogpolitik?
Ang vapenlagstiftning: folket i varje land måste ha vapen för att säkerställa så att de kan försvara sig ifall staten blir tyrannisk (och detta är alltså då nu av extra vikt för de vita i USA, i o m att landet håller på att omformas till ett Orwelliansk 1984-samhälle). Och det är ännu viktigare i ett multikulturellt samhälle att laglydiga människor enkelt får ha vapen. Vita är i regel laglydiga, och negrer och mestizos är det i regel inte. Erfarenheten och statistiken visar att i de delstater där laglydigt folk lättare kan skaffa vapen, där de får gå runt med dolt vapen under kläderna för att skydda sig osv, så är mord/rån/våld/våldtäkter avsevärt mindre än i de delstater där vapenregleringen är hårdare. Helt enkelt därför att då vågar inte kulturberikarna (som står för majoriteten av brotten) sig på samma saker, i o m att folk då kan försvara sig. Och kriminella kommer alltid att skaffa vapen illegalt. Bättre då att de laglydiga kan försvara sig.
Jag tänkte också som du tidigare, tills jag satte in mig i statistiken (och argumenten), och såg mönstret.
Här är förresten en artikel jag precis skrev i ämnet, http://johanbjornsson.blogspot.com/2012/01/ratten-att-bara-vapen.html
Ang Obama och den offentliga sektorn:
Javisst har du rätt i det. Men den typen av politik Obama förespråkar för den offentliga sektorn, gynnar de vita först den dagen de vita har etablerat ett eget vitt hemland I USA. Tills dess så är Obamas politik gällande den offentliga sektorn bara tärande på den vita befolkningen, i o m att det är dessa som står för majoriteten av skatteintäkterna.
Alltså, återigen är det I DETTA SKEDE bättre ur en strategisk synvinkel att föra en libertariansk politik gällande den offentliga sektorn.
Att Ron Paul inte motsätter sig ett mångkulturellt samhälle? Karln är ju emot Civil Rights Act från 1964? Dvs han vill åter göra det möjligt att ha ett rassegregerat samhälle som fanns i USA innan 60-talet och innan den organiserade judenheten fick för mycket makt i landet och omdanade det till vad det är idag.
Ang samkönade äktenskap:
Han vill förbjuda att staten på federal nivå kan tvinga stater att erkänna samkönade äktenskap. Han vill att det ska regleras på delstatlig nivå i varje delstat (i o m att då kommer befolkningen i, i princip varje delstat, rösta i folkomröstningar, för att inte godkänna sådana äktenskap)
Ang prostitution: ja, han är emot feministiskt ressentimentsfulla moralismlagar, ämnade att feminisera mannen. Han har helt rätt.
Att Sveriges män har blivit än mer feminiserade än övriga Europa (där bordeller är ett naturligt inslag. Däremot håller jag med om att den okontrollerade marknaden skapar vissa negativa tendenser, vilket torde bekämpas genom reglering. Dessutom borde det finnas lagar om att det får ske bakom lyckta dörrar, dvs red light districts där kvinnor sitter i fönstrena eller står på gatan borde förbjudas) har i hög grad att göra med demoniseringen av bordeller, och prostitutionslagstiftningen i vårt land. Ja, det kan låta lite märkligt vid en första anblick innan man har tagit del av argumenten. Jag har vidareutvecklat min analys i följande inlägg, http://johanbjornsson.blogspot.com/2011/06/ett-kommentarsinlagg-som-jonas-de-geer.html
Här är förresten en bra sammanställning med Ron Pauls åsikter, http://en.wikipedia.org/wiki/Political_positions_of_Ron_Paul
Hrrmmm…… Ska vi ta och försöka komma ner på jorden ett tag, till verkligheten – allihopa, pls.
Varken Obama, Clinton eller ngn av de båda Bush — för att nämna några presidenter – har någonsin drivit en ”egen linje” eller genomdrivit ett ”eget program”.
(Några få undantag har dock gått emot strömmen och visat vad de VERKLIGEN tycker och tänker – men då först efter avslutat presidentskap. De har då utnyttjat sitt kändisskap som f.d. ”Nr 1” och därigenom gjort sig tämligen obekväma för ”Eliten”. Jimmy Carter är en av dem och för det har han min Respekt! )
Samtliga USA:s presidenter efter JFK har enbart tyckt, drivit och genomfört program som de BEORDRATS att göra — likt dresserade papegojor.
De som beordrat och hållit/håller i trådarna är hela tiden samma lilla exklusiva klick ”utvalda” — vilka för det mesta är osynliga och agerar i bakgrunden.
Att hänvisa till presidentkandidaters ”valprogram” och ”personliga åsikter” är enbart missvisande – sådan vilseledande journalistik hör mer hemma i koshermedias verklighetsfrämmande utbud.
Vallöften och slogans – oavsett politisk tillhörighet – är samma gamla lögner som använt många många ggr tidigare, med säkerhet skapade av ”The Masters of Deception”
USA:s ”fria val” är ingenting annat än en välregisserad cirkus med en alltid lika dresserad vinnare – oavsett vilken sida som ”vinner”. Båda läger finansieras nämligen från samma kassa……
@Johan Björnsson Jag tycker nog att du tar upp några av sakerna själv. Hans liberala narkotikapolitik är ett exempel
Sedan är jag tveksam till den amerikanska vapenlobbyn. Jag skulle önska betydligt friare vapenlagar i ett annat Sverige men tror inte på en liberal vapenpolitik i ett mångkulturellt samhälle.
Vidare tycker jag bättre om Obamas syn på den offentliga sektorn än Ron Paul.
Återigen bör påpekas att det inte riktigt fungerar i ett mångkulturellt samhälle men där är också ett av Pauls problem, att han inte motsätter sig detta.
Vidare är han för legalisering av prostitution och samkönade äktenskap.
En annan stor fråga är att han är för frihandel vilket är en bekymmersam politik. Som citeras i artikeln talar han om att ett land utan gränser inte är ett land, men det gäller inte bara människor utan även varor. Hur många amerikanska producenter blir inte lidande av frihandel med Mexiko och andra låglöneländer?
Jag tycker därför att hans politik inte riktigt går ihop och det känns lite som att han plockat lite saker här och var som han tycker är bra. Jag är tveksam till att det fungerar.
Jag hoppas trots allt att Paul vinner. Hans syn på pengaväldet är oerhört attraktivt och skulle kunna förändra maktordningen enormt. Han är den minst dåliga av de kandidater som har en chans. Ju bättre det går för Paul i valet, ju mer tvingas media att förhålla sig till hans idéer också. Om den ekonomiska politiken skulle komma upp på dagordningen vore det oerhört positivt.
Hittills har ju dock media snarare förhållit sig så här: http://youtu.be/Tb5aGgQXhXo
Björnsson//
Han är inte emot rasblandning, där har du svaret på din fråga. Nog nu.
Jag är nyfiken på ifall artikelförfattaren skulle kunna utveckla hur och varför Ron Paul inte bara skulle vara dålig för USA på ett inrikespolitiskt plan, utan dessutom en ”katastrof”?
Han vill avveckla den polisstat och övervakningsstat (likt Orwells 1984) som nu byggs upp innehållande FEMA-läger över hela USA för deportering av dissidenter (med inköpta giljotiner från Kina, samt alla de tiotals miljoner plastlikkistor som köpts in som Alex Jones och Ace Ventura har upptäckt och smygfilmat), Patriot Act-lagarna med övervakning och kontroll av befolkningen (USA har ju faktiskt formellt haft krigsundantagstillståndlagar sedan 2001) och överhuvudtaget de rejäla inskränkningarna bland medborgerliga fri- och rättigheter.
Han vill upphöra med USA:s falska ”War on drugs” (oftast lätta droger som cannabis) som i praktiken enbart används som ytterligare en förevändning i ”godhetens” namn för att ytterligare inskränka folks fri- och rättigheter och för att kunna kontrollera dom (samtidigt som CIA själva driver mycket av världens opium-/heroin/kokain-smuggling och ser till att få ut det på den svarta marknaden. CIA:s drogsmuggling har varit väldokumenterat ändå sedan Vietnamkriget).
Han är emot det konstitutionsvidriga förfarandet att inskränka folkets rätt att bära vapen (samtidigt som amerikanska staten själva ser till att genom false flag-operationer smuggla in illegala vapen och sälja dom på svarta marknaden för att beväpna den organiserade brottsligheten för att sedan använda den ökande illegala-vapen-brottsligheten som en förevändning för att inskränka vapenlagarna för laglydiga människor, som nu precis i fallet med Operation Fast and Furious).
Han är för kraftigt sänkta skatter och en bantning av USA:s gigantiska byråkrati, så att folk själva kan välja hur de vill styra sina liv utan inblandning från sionistiska och kulturmarxistiska (eller andra för den delen) politruker.
Han är emot federal ID och checkpoints (dvs emot den diktatur som nu växer fram).
Han är för hårda straff för riktiga brott, men emot att man t ex kan åka i livstids fängelse för att ha snattat tre gånger. Dvs han är emot sionisternas slavarbetar-fängelseindustri i USA. För vidare läsning rekommenderar jag länkarna längst ned i följande inlägg, http://johanbjornsson.blogspot.com/2011/11/usa-ar-ett-mycket-sjukt-land.html .
Inte bara är han emot det privata (ägda av den organiserade judendomen) Federal Reserve-systemet med dess hitte-på-pengar till fiatvaluta-system som gradvis eroderar dollarns värde till folkets nackdel, utan han är även för guldmyntfot samt, ytterst viktigt, emot det judiska slavränte-systemet med fractional reserve banking med dess eviga tillväxt-mantra som är rovdjurskapitalismens bärande pelare.
Han är emot ”kränkningskulturen” som vi har sett bryta mark i Väst under de senaste 20 åren, och vill avskaffa alla diskrimineringslagar och kvoteringslagar, och han är emot Civil Rights Act från 1964.
Han är för att minska kongressledamöternas löner proportionerligt gentemot ökningen av inflationen.
Han har arbetat emot den federala regeringens försök att åsiktsregistrera aktivister som vill stärka första tillägget i USA:s rättighetsförklaring (First Amendment, Bill of rights) i grundlagen (konstitutionen), dvs de som vill stärka yttrandefriheten.
Han är för familjers rätt till hemskolning.
Han är emot den nytillkomna lagstiftning som ger USA rätt att på obestämd tid fängsla sina egna medborgare utan rättegång eller anklagelser, samt emot den nytillkomna lagstiftningen som ger USA:s president rätt att beordra mord (alltså; bokstavligt talat mord, för den oinsatte som kan råka misstolka och inte förstå det allvarliga i situationen), både på utländska medborgare och på amerikanska medborgare.
Han vill låta delstaterna själva besluta om abort (idag så kör ju den federala sionistiska regeringen över delstaterna när dom vill förbjuda abort)
Han är emot dödsstraffet
Rent generellt är han för decentralisering, dvs så att den federala centralmakten inte ska kunna köra över delstaterna och lägga sig i hur folket vill styra sin delstat. Dvs han vill återgå till vad USA en gång var.
Slutligen (utrikespolitik är jag delvis inne på nu) är han för utträde ur sionisternas otyg till skapelser Nato och FN. Samt emot globalisternas försök att sammanslå Canada, USA, och Mexiko till en enda megastat med den av sionisterna/storbankerna/eliten utarbetade megavalutan Amero. Även WTO och GATT vill Ron Paul att USA drar sig ur (med hänvisning till att dessa handelsavtal inskränker USA nationella oberoende).
[...] Genom utnämningen är Jacob Lew en av världens mäktigaste män, inom politiken. Det är inte omöjligt att utnämningen kan gynna Obama i en eventuell duell med Mitt Romney om presidentposten. [...]
I en bättre värld hade William Pierce fortfarande levt och varit livstidspresident med David Duke som vice
Så som verkligheten nu är finns bara en vinnare av presidentvalet; den internationella finansjudendomen. Förloraren är solklart de vita amerikanerna.
Den judestyrda median (eller tror någon fortfarande att ”väljarna” bestämmer?) väljer i år hur fort de ska avskaffa alla friheter grundarna av staten instiftade. Romney gör det, bortsett från vapenlagstiftningen, möjligen lite fortare än Obama då han verkar mer sugen på att skapa incitament för ett tredje världskrig med antingen en totalitär polisstat i USA som följd eller ett ”samhälle” som lär likna scenariot i Fallout-spelen.