![Framåt:<br />Återförsäljare [20 ex]](http://www.arminius.se/images/product/c4af9c3d073ccc12fc7178cf7dd9d76d.jpg)
![Framåt:<br />Återförsäljare [10 ex]](http://www.arminius.se/images/product/d3394dac989d01a1ff064625cf5ec712.jpg)
Kommunismen – inte ens en fin tanke i teorin
DebattEn vanligt rådande uppfattning bland vanligt folk är att kommunismens grundidé – var och en efter förmåga, var och en efter behov – är en fin tanke som dock ej fungerar praktiken. Vad beträffar denna ideologis funktionsoduglighet så kan jag bara instämma. Angående att den i grund och botten skulle stå för en fin tanke så ställer jag mig dock på tvären. När du har läst klart denna artikel så kommer du att förstå varför.
Såhär i valtider pratas det ofta om ”klassklyftor” och ”segregation” varpå de olika partierna ger sin syn på hur man ska motverka dessa fenomen. Ifrån socialistiskt håll så brukar det ofta anses att man ska höja skatterna och socialbidragen, vilket i praktiken betyder att rikedom omfördelas ifrån rika till fattiga. Till vilken grad detta ska göras beror på hur långt till vänster partiet ifråga står. När borgarna får samma fråga så svarar de ofta med att skatterna bör sänkas och arbetsmarknaden avregleras.
I detta fall är det tydligt att socialisternas åsikter är de mest riktiga. Det säger sig själv att man bäst minskar klyftor genom att ta ifrån de som har mycket och ge till de som har lite. Detta är, på grund av definitionen av en ekonomisk klyfta, inte en åsikt utan ett faktum.
I dagens samhälle är det en outtalad regel att klyftorna ska minskas och att detta inte får ifrågasättas. Väldigt många förespråkare tar detta så förgivet att all energi läggs på att diktera villkoren till hur så ska ske. Frågan som alla förnuftiga människor dock bör ställa sig är varför klyftorna ska minskas. Det finns två aspekter på detta; vad som är rättvist och vad som är samhällseffektivt, dvs. vad som skapar störst kaka för oss alla att dela på.
Jag anser personligen att rättviseaspekten är den klart viktigaste, inte bara vad beträffar denna fråga utan vad beträffar allt. Det är därför viktigt att förstå varför inkomstskillnader och ”klyftor” uppstår. Ett enkelt exempel på detta är att tänka sig två bilförsäljare är helt identiska sånär som på förmågan att sälja bilar. Säljare A är skicklig och säljer tre bilar per dag. Säljare B är mindre skicklig och säljer en bil per dag. Tack vare detta så tjänar säljare A mer pengar och kan leva i ett finare hus, köra en finare bil och åka på semester till ett mer exklusivt resmål än vad säljare B kan.
Ett annat exempel är två snickare. De är helt identiska förutom att snickare A är lite mer driven, modig och kreativ än snickare B. Detta gör att han blir egen företagare och fixar sina egna kunder samtidigt som snickare B tar anställning på den lokala snickerifirman. Snickare A tjänar därmed (åtminstone fall i detta hypotetiska fall) mer pengar och åtnjuter en högre levnadsstandard än vad snickare B gör.
En människas personliga förmågor och färdigheter avgör således till stor del vart i den sociala hierarkin den hamnar. Det finns visserligen andra faktorer som spelar in. Vissa personer ärver pengar, åker gräddfil på sina föräldrars kontakter, har tur eller sysslar med kriminell verksamhet. Amerikanska studier visar dock på ett tydligt samband mellan IQ och inkomst. Jag är övertygad om att studier gällande andra förmågor, om dessa gick att mäta på ett bra sätt, såsom kreativitet, målmedvetenhet, mod och flit skulle visa på ett liknande positivt samband.
Man kan med detta som grund ställa sig frågan om ett samhälle utan klyftor kan vara rättvist. Är det t.ex. rättvist att den oduglige ska ha det lika bra som den duglige, den late lika mycket som arbetsamme och den passive lika mycket som den handlingskraftige? Svaret på denna fråga är naturligtvis ett rungande nej!
Vad beträffar den ekonomiska effektiviteten så säger det sig själv att dugligas ambition, kreativitet och arbetslust kvävs om de vet att de inte blir tillräckligt belönade för sitt slit och sin handlingskraft. Det ligger således även i många mindre begåvade människors intresse att de begåvade belönas för sina insatser eftersom detta driver hela nationen framåt, något som är hela nationen till gagn.
Vissa må hävda att endast en egoist arbetar för egen vinning och att de bra människorna istället bör arbeta för allas bästa och dessutom ta stoltheten, som det innebär att hjälpa hela folket, som en större gratifikation än en ekonomisk ersättning. Detta är felaktigt. Att kräva frukterna av ens skapelse och arbete är aldrig egoistiskt. En ekonomisk ersättning utesluter dessutom inte andra motiv för arbete än de strikt ekonomiska. Om någon bör kallas för egoist så är det den lågproducerande kommunisten som hävdar att alla ska ha lika mycket. Detta då han hävdar sin rätt till rikedom han inte gjort sig förtjänt av.
Ett samhälle utan klyftor är med andra ord både orättvist och ineffektivt, något som historien ger många tydliga exempel på. Återigen så är inte detta en åsikt utan ett logiskt och empiriskt faktum. Människor är, tack vare genetikens lagar, vilka ligger till grund för evolutionen, skapta olika varpå vissa besitter mer åtråvärda egenskaper än andra. Detta är naturens lag då intelligent liv ej skulle kunna existera om så ej var fallet. Man bör aldrig glömma bort att vi människor blott är att anse som en mer sofistikerad version av det första bakteriella livet på jorden.
Frågan som därför bör ställas är inte hur de ekonomiska och sociala klyftorna ska minskas utan om de på ett bra sätt speglar befolkningens genetiska spridning. En sådan fråga kan endast besvaras på tre sätt; att klyftorna är för stora, att klyftorna är rättvisa och att klyftorna är för små. Enligt statistik publicerad av svenskt näringsliv 2009 så var den genomsnittliga nettolönen per månad för någon med fullbordad gymnasieutbildning mindre än 1000 kr mer än samma lön för en person med lägre utbildningsnivå än så. Vad beträffar de med en universitetsutbildning på 3 år eller mer kontra de med endast en gymnasieutbildning var löneskillnaden efter skatt mellan 5 och 6000 kr i månaden. Man bör dock hålla i minnet att ingångslönen för de med en universitetsutbildning oftast är betydligt lägre än gruppens genomsnittliga lön, att dessa personer ofta står med stora studieskulder samt att de ej haft någon möjlighet att avancera i karriären, samt tjäna pengar, under den tid som de spenderat på studier. Det tar således i många fall ett stort antal år innan den universitetsutbildade ens kan anses som materiellt likvärdig med den som hoppade av skolan och började arbeta som 16 åring.
Detta är inte att tolka som att man måste vara universitetsutbildad för att vara en produktiv medborgare. Sanningen är dock att den genomsnittlige människan med universitetsexamen är mer produktiv än den genomsnittlige människan utan en sådan (precis som den genomsnittlige vite mannen är mer produktiv än den genomsnittlige svarte mannen). Man behöver således inte vara raketforskare eller utbildad psykolog för att inse att löneskillnaderna, och därmed även klassklyftorna, i dagens samhälle är för små, inte för stora. Följdfrågan måste därför bli hur vi på bästa sätt ökar klassklyftorna till den nivå som den naturliga rättvisan dikterar.
Mot detta hävdar vissa att ”alla behövs” eller ”tänk om x inte existerade (där x är en viss yrkesgrupp) då skulle samhället sluta att fungera”. Detta stämmer om man bortser ifrån kriminella samt gravt underbegåvade människor. Det betyder dock inte att alla behövs exakt lika mycket. Vissa människors arbete är viktigare och mer eftertraktat av konsumenter än andra människors dito. Detta är ett objektivt faktum som är oberoende av individers inställning till ”hur det borde vara”.
Kommunister är ofta ivriga med att påpeka att det är arbetarklassen som bygger samhället och att entreprenörer samt stora tänkare, så länge de inte är kommunister, ej behövs. Vad de säger är delvis rätt. Arbetarklassen är som grupp ett lands livsnäring och därmed oumbärlig. Vad kommunisterna glömmer bort är dock att arbetarklassen inte är att se som ett kollektiv utan som en grupp individer. Förmannen som har 25 arbetare under sig är viktigare än den enskilde arbetaren. Chefen som har 25 förmän under sig är viktigare än den enskilde förmannen, den regionale chefen som har 25 lägre chefer under sig är viktigare än den enskilde lägre chefen osv. enda upp till toppen av hierarkin där hela folkets ledare finns (eller åtminstone bör finnas).
Enskilda individer kan ha rätt i att deras egen placering i hierarkin är felaktig och därför orättvis. De kan dock aldrig med rätt kritisera det (naturliga) hierarkiska systemet, både vad beträffar belöningar och ansvar, som sådant.
Denna grundläggande princip gäller dock ej endast för de sociala och ekonomiska skillnaderna inom ett land utan även skillnaden mellan olika länder och folkgrupper. Då den genomsnittliga begåvningen raser emellan skiljer sig är det också naturligt vissa delar av världen åtnjuter en bättre levnadsstandard än andra delar. Man bör även i detta fall inte fråga sig vad som kan göras för att minska klyftorna i världen utan istället om klyftorna är rättvisa eller om de måhända bör vara ännu större.
Min personliga åsikt är att klyftorna, även i ett globalt perspektiv, är för små. Detta dels då många lägre stående raser idag nyttjar teknologi, utvecklad av oss, som de själva aldrig hade förmått uppfinna, men framför allt då deras relativa rikedom kommer av att de råkar ha bosatt sig på platser där stora naturresurser visade sig vara belägna. Ett bra exempel på detta är araberna. Det faktum att en stor del av världens olja idag återfinns inom deras territorium har inget som helst samband med deras val av boplats. De råkade helt enkelt befinna sig där denna resurs upptäcktes. Detta går att jämföra med en familj som inte gör mycket rätt i livet och helt plötsligt vinner 30 miljoner på lotto (utan att ens ha betalat för att spela). Denna familj är självfallet inte, i ett rättviseperspektiv, berättigad till dessa pengar.
Frågan bör även ställas om huruvida det är rättvist att ett folk som inte har gjort någonting aktivt för att få äganderätt av en naturresurs, och dessutom inte vet hur de använder den på bästa sätt, ska få behålla sitt ägandeskap. Ligger det inte ett ansvar hos de intellektuellt och moraliskt överlägsta folken att se till att jordens resurser tas tillvara på bästa möjliga sätt med minsta möjliga bortfall? Det är som att fråga sig om ett barn som vunnit pengar på bingo ska få köpa glass, som till stor del hinner smälta innan den ätits upp, för hela vinstsumman eller ska någon mer förnuftig människa, mot en viss ersättning, gå in och investera pengarna på något, för alla, bättre?
Kommunismen och dess grundläggande idé är således en attack på allt som är rättvist. Den utgör ett angrepp på alla dugliga och ambitiösa människor. Den är en ideologi för lata och egoistiska, alternativt barnsligt naiva, undermänniskor (och folk) som vill tillskansa sig fördelar de ej är berättigade till. Denna parasitideologi kommer, om den får breda ut sig och förgifta vårt folks tankar alltför mycket, att leda till ett barbariskt och laglöst samhälle. Jag ser ingenting fint i detta!
Till Per i första hand (men berör även andra kommentatorers åsikter):
Jag anser, och nämner i min artikel, att folk drivs av allehanda motiv, både av ekonomiska och andra sådana. När det gäller de yrkesgrupper du räknar upp, t.ex. poliser, så är den förhållandevis låga lönen troligen inte något starkt motiv. Entreprenörer har däremot troligen det ekonomiska motivet som sin största drivkraft. De flesta egna företagare lägger ofta ett mycket stort antal timmar (utöver normal arbetstid) på att få igång sin verksamhet. Jag tror inte att den målmedvetenheten som många av dessa visar upp skulle vara befintlig om det ekonomiska motivet ej fanns.
Jag håller med dig om att den utpräglade individualismen, och tron på myten ”bara du försöker tillräckligt mycket så kan du nå ditt mål”, är ett problem i dagens samhälle. Sanningen är att endast en liten del av befolkningen som kan bli vad vi idag kallar för ”något”. Att en majoritet av ungdomarna har blivit lurade att tro att de kan ”lyckas” bara de försöker är mycket skadligt eftersom de skapar sig en aspiration på att bli rika och berömda. Detta leder, när de inser att de inte kan uppnå detta med normala medel, till absurda beteenden. Killar söker sig ofta till kriminalitet medan tjejer viker ut sin kropp i högsta möjliga mån.
Det som därför bör göras är att prägla den stora massan med ett kollektivistiskt tänkande där gruppens mål är viktigare än individens dito. Detta är naturligtvis enklare att göra ju mer homogen gruppen ifråga är. Detta är inte att krossa folks drömmar utan att få dem att inse att de duger som de är, dvs. som en kugge i det stora hela. Lika viktigt som det är att prägla den stora massan med ett kollektivistiskt tänkande är det att få de med stor potential att tänka individualistiskt och försöka utveckla sig själv så mycket det går, något som hela samhället tjänar på. Min praktiska lösning av detta, inspirerad av Platon som jag är, är att relativt tidigt dela in unga människor efter potential. De som antas bli en kugge i hjulet ska uppfostras till att bli just detta medan de framtida vetenskapsmännen och ledarna ska få en skolning som passar detta ändamål.
När det gäller att rösta efter vad som gynnar en själv bäst så håller jag helt med dig om att det är förkastligt. Varje vettig person bör rösta efter sina ideal, oavsett vilken situation i livet som den själv befinner sig i.
Vad beträffar att starta ett eget företag enbart i syfte att själv tjäna pengar så ser jag inget fel med detta, eftersom det indirekt gynnar alla, så länge man inte sysslar med omoralisk/samhällsskadlig verksamhet. Det är med andra ord verksamhetens inriktning snarare än den personliga drivkraften hos företagaren som är av vikt.
Vad beträffar löner så är det viktigaste för mig inte hur mycket en person ”sliter” utan hur mycket denne producerar, hur efterfrågad den är och hur viktig produktionen som den sysslar med är för samhället. Chefens arbete är vid de allra flesta tillfällen viktigare än den enskilde arbetarens arbete. Chefen ska därför belönas mer för sitt arbete. Självklart ska denna belöning vara i proportion till dennes produktion i förhållande till arbetarens produktion (något annat vore att gå emot punkt 9). Den fria marknaden är ofta ganska bra på att fastställa ett arbetes värde. Om så kallad ”perfekt information” rådde så skulle en helt avreglerad marknad vara det ultimata att fastställa detta. Nu råder dock inte perfekt information på någon marknad varpå fördelningen av välstånd kan bli väldigt skev. Det är dock kapitalisterna, snarare än cheferna, som tenderar att tjäna för mycket när kapitalismen slår fel.
Angående att flytta produktion utomlands så är det självfallet sällan bra för ett land om så sker. Detta måste självfallet förhindras om så är fallet. Jag ser dock ingen principiell rättighet hos arbetarna att få jobba kvar på samma fabrik livet ut bara för att de arbetat där under en tid. De har ingått ett avtal som ger dem lön för utfört arbete, inga garantier för framtida arbete.
Slutligen; vad beträffar ekonomisk rättvisa så anser jag att innebörden av detta uttryck är att var och en får betalt efter de kriterier som jag listat i min artikel (och delvis i detta inlägg). Om inkomstfördelningen är rättvis, och alla inser att det förhåller sig på detta sätt, så blir samhället stabilt. Instabilitet uppstår då folk ser att andra har det bättre än de själva samtidigt som de känner att denna skillnad inte är berättigad. Det första steget är med andra ord att skapa en rättvis fördelning, det andra att få folk att förstå att den är rättvis (något som är svårare än man kan tro, speciellt om de som äger media är intresserade av att detta ej ska ske).
Jag vill dock poängtera att jag ställer mig väldigt positiv till tanken om klassamarbete snarare än klasskamp. En ägare av ett företag ska således inte tillåtas att exploatera sina arbetare även om det rådande läget på arbetsmarknaden tillåter detta. Arbetarna ska ses som människor och inte som redskap. Förhållandet mellan arbetare och ägare ska således präglas av respekt och fair play. Detta är dock något som faller naturligt om rättvisa präglar samhället och rätt person är på rätt plats.
Det bästa jag läst på länge(Y)
Tack för en bra artikel.Jag anser själv att kommunismen inte har något gott med sig den är ett parti för parasiter.
Jag kommer att skriva ett längre svar vid en senare tidpunkt. Jag vill dock poängtera att jag verkligen stöder punkt 9 i partiprogrammet. Min tolkning av ”ingen samhällsgrupp tillåts avancera på bekostnad av någon annan” är inte att alla ska tjäna lika mycket utan att ingen ska få göra en så kallad övervinst. Detta betyder att ingen människa eller grupp av människor ska få tjäna mer än vad den naturliga rättvisan dikterar.
Låt mig ta en fabrik som exempel. Fabriken har arbetare vid det löpande bandet, förmän och en chef. Låt oss anta att den enskilde arbetaren är, rent produktivt dvs. ej som människa, värd 2, förmannen 3 och chefen 5. Om en förman får dubbelt så hög lön som en arbetare så innebär det att de gör en övervinst eftersom deras värde är 50 % högre än arbetarens värde. Detta är orättvist och strider således mot punkt 9 i partiprogrammet. Samma sak gäller dock om den enskilde arbetaren får samma lön som chefen för fabriken eftersom dennes arbete, i detta hypotetiska exempel, är 150 % mer värt än den enskilde arbetarens arbete. Jag ser inte hur punkt 9 kan tolkas på något annat sätt än jag beskrivit ovan.
Min åsikt är att kommunismen låter arbetarna göra övervinster samtidigt som den rena kapitalismen låter kapitalisterna göra övervinster. Jag anser dock att den rena kapitalismen ändå är att föredra om man måste välja eftersom den totala summan övervinst är större i kommunistiska samhällen än i kapitalistiska. Kapitalismen skapar dessutom en större kaka för alla att dela på.
Som tur är så behöver vi dock inte välja något av dessa alternativ. Vi kan förkasta dem båda och istället kämpa för den ultimata rättvisan.
Vad kommunister (och liberaler för den delen) inte fattar är begreppet holism, dvs att helheten är större än summan av de enskilda delarna, och att alla kuggar, små som stora, är nödvändiga för att driva maskineriet som kallas samhället.
Och Nils Svensson har fullt rätt; kommunismen är en ideologi för loseraktiga, inkompetenta, och ressentimentfulla, parasiter. Om denne person (kommunisten) ser en annan person (som har jobbat till sig följande saker) som har en fin villa, pool, fin bil osv, så blir han avundsjuk (och vill missunna den flitiga sina frukter, samt även stjäla dom om så går, men framför allt missunna honom frukterna), medan dom flesta normala människor istället tänker att ”vilken kille. Så där ska jag också göra”.
Låt kommunismen brinna!
Kunskaper och erfarenheter fördes vidare från generation till genration, och det var det som var utveckling! Men detta lyuckades S och V slå sönder, avskaffa betyg i skolorna och istället fick vi en flumskola-lekskola som förhidrar kunskapsinlärning, där de svagste i stort sett blir analfabeter!
Först vill jag tacka dig för en väl genomarbetad artikel, som också riktar mycket ljus på kommunismens stora problem.
Som alltid när man kommenterar artiklar av dyigt slag riktar man naturligtvis sin penna mot de punkter som man inte håller med om – detta ska du inte tolka som att jag tycker att du har ”fel” generellt. Tvärt om, tycker jag du har rätt i mycket, och i dessa tider då jag tycker mig se att nationalismen tar sig mer, mer uttryck av att vara en ”vänster/socialism” (men med inslag av nationalism) tror jag att din artikel skulle kunna ska om grytorna rejält!
Först en kommentar om varför kommunisterna vill jämna ut skillnaderna, det har ju att göra med det som är hjärtat av kommunismen, nämligen Marx teori om att den kapitalistiska produktionsapparaten skinnar arbetarna till förmån för kapitalinnehavaren. – Denna ”teori” är dock gruvligt felaktig då ingen mer än arbetarna behöver kapitalisterna för resurser som gör att deras arbete ska bli värt nått. Ta ditt exempel med en snickare: en kapitalist som investerat i en spikpistol åt sina anställda kan naturligtvis också betala ut en högre lön åt snickaren än den snickare som inte någon har investerat åt (han är ju mindre effektiv med sin hammare, och får då mindre i lön).
Det är dock inte heller helt riktigt att ”låta” kapitalisten ”ta allt” av det överskott som hanns investering ger! (–nu kommer jag lite in på vad som legitimerar en nationell solidaritetstanke men inte en socialistisk.) Ty, kapitalisten kan/vill/bör/osv. INTE investera sina pengar i ett samhälle som inte låter honom förbli ägare/förfogare över den resurs han köpt in – till detta krävs äganderätter. Och hur skapas dem? –jo, genom att arbetare (kanske främst dom), och alla andra inom den etniska gruppen (iaf. bör det vara så) som håller sig med en nationalstat försvara äganderätten via ett militärväsen (och inom det egna samhället med en polis – men det är inte lika viktigt i detta sammanhang). Och såldes står även alla ”vi” inom samhället för lite av den kostnad som finns bakom en investering, därför kan det också vara rimligt att lite av det överskott som den totala produktionsapparaten ger också beskattas för användning i att bygga det nationella folkhemmet ex. skolor, fri sjukvård, mm. därmed inte sagt att allt ska spenderas på arbetsovilliga slashasar som kommunisterna vill.
Det krävs ett nationellt förbund mellan alla i samhället, ett handslag som borgar för klassfred, och ett löfte från arbetarens sida att göra sitt bästa varje dag (inte strejka), och ett löfte från arbetsgivaren/kapitalsten att inte hyra in billig utländsk arbetskraft! –först så kan vi bygga ett naturligt samhälle som inte innefattar några orättvisor.
Nu till ”del två” av din artikel (ang. global rättvisa). Ur mitt perspektiv tror jag faktiskt inte att det spelar någon roll att araberna råkar ha oljan, ty det är oftast inte innehavaren av en naturresurs som kan dra nytta av den, utan den som förädlar naturresursen (de som har den smartaste samhällsordningen). Ta bara det paradoxala exemplet med Nord- och Sydamerika, där nord/USA är betydligt rikare än det fattigare syd –som besitter en massa mer naturresurser än nord gör.
Med vänlig hälsning Haubits (ideologiskt fri nationaldemokrat)
Några tankar på denna artikel. Är väldigt trött så kan ha missuppfattat, läst fel eller dylikt, men lite kommentarer.
”Vad beträffar den ekonomiska effektiviteten så säger det sig själv att dugligas ambition, kreativitet och arbetslust kvävs om de vet att de inte blir tillräckligt belönade för sitt slit och sin handlingskraft.”
Å andra sidan är väl inte pengar folks enda drivkraft till att arbeta? Särskilt inte förr i tiden. Då kunde de fråga barnen vad de ville jobba med när de blir stora. Pojkarna kunde tex svara: Brandman för att jag vill släcka eld och hjälpa människor i fara”, eller ”jag vill bli polis för att ta fast bovar och hjälpa samhället”, eller ”Jag vill bli soldat och försvara mitt land”, och flickorna kunde svara ”jag vill bli undersköterska för att ta hand om dem som behöver hjälp” eller ”jag vill bli mamma och föda barn och ta hand om dem” osv.
Nu svarar barnen ofta, att de vill bli popkändisar, filmstjärnor eller dylikt, allt för att bli berömda och sätta sig själv i rampljuset. Förut tänkte man mer att man inte bara ska tjäna pengar för sig själv, utan också att göra en värdefull insats för sitt land och samhälle. För det gemensamma, för folkgemenskapen.
Så är det väl fortfarande delvis, tex lär inte en som studerar 5 år eller mer för att bli läkare göra det främst för den stora lönen, utan för att han/hon vill hjälpa människor i samhället?
Eller poliser blir inte poliser för lönen utan för att de vill bekämpa brottsligheten osv?
De lär inte tänka på den ekonomiska belöningen i första hand, deras främsta drivkraft och belöningen är nog deras yrken i sig, att de får hjälpa till i samhället och känna sig belönade genom att hjälpa andra?
”Vissa må hävda att endast en egoist arbetar för egen vinning och att de bra människorna istället bör arbeta för allas bästa och dessutom ta stoltheten, som det innebär att hjälpa hela folket, som en större gratifikation än en ekonomisk ersättning. ”
Jag håller med, de som tex endast är ute efter att tjäna pengar och utan tanke på ansvarsplikt för samhället, därför ger sitt stöd åt Moderaterna för att de vill att skatterna ska sänkas och att de ska tjäna mer pengar, är landsförrädare, om de är medvetna om problemen med mångkulturen, massinvandringen ect, och ändå väljer egennyttan framför samhällets väl, och röster på Moderaterna istället för tex Svenskarnas Parti. Är inte de egoister som bara bryr sig om sin egen vinning, men skiter i samhället, folkets bästa?
Håller du inte med?
”Kommunister är ofta ivriga med att påpeka att det är arbetarklassen som bygger samhället och att entreprenörer samt stora tänkare, så länge de inte är kommunister, ej behövs. Vad de säger är delvis rätt. ”
Entreprenörer behövs verkligen. Men arbetare behövs också. Och jag tycker det inte är rättvist, för de arbetare som får slita på fabriker, och kanske får halvtaskiga löner, medan cheferna får stora löner, och sedan flyttar fabriken till Kina när de blivit stora, där de kan pressa ner lönerna, och då de inte behöver de svenska arbetarna längre, då de förbrukat den ”varan”, det är orättvist tycker jag. Jag tycker lönerna borde fördelas mer rättvist, om företag blir rika på arbetare, så ska de ha mer i vinsterna anser jag, för utan deras slit hade cheferna aldrig blivit rika. Inte sant?
Mer ekonomisk rättvisa, skulle väl gynna samhörigheten och folkgemenskapen, och identiteten bland svenskarna, det är väl positivt? Om mindre klassklyftor bidrar till att svenskarna sluts mer samman är väl det bara positivt?
Några funderingar jag kom att tänka på. Svara gärna.
Tackar. Ha det bra.
Mvh Per
Tyvärr har denna ideologi redan förstört nationen och folkets medvetande. En grundlig avprogrammering behövs.
Jag skulle nog säga att jag går mer på SvPs punktprogram nr 9 om man bortser från latheten, där håller jag med dig. Jag tycker att alla de olika yrkena är lika viktiga:
Folkgemenskap och social rättvisa skall genomsyra samhället: Klassplittring skall ersättas med klassgemenskap där hela folkets kreativa och produktiva insatser värderas högt och ingen samhällsgrupp tillåts avancera på bekostnad av någon annan.
Vi vill se ett Sverige där folkgemenskapstanken skall genomsyra hela samhället. Där nationell solidaritet bereds stor plats och en väl etablerad tanke är att alla människors olika yrken är viktiga för att samhället skall fungera. Akademiker, bonde, arbetare eller chef, alla yrkeskategorier behövs och är av yttersta vikt för att samhället skall fungera.