Stämningen i vårt land
KrönikaEn avgörande faktor för enskilda människors och samhällets välbefinnande är vilken stämning som råder folk emellan. Det är märkligt att varken politiker, samhällsplanerare eller journalister talar om vikten av god stämning. Den stämning som finns i hemmen, på arbetsplatserna och ute på stan är ju av enormt stor betydelse. Stämningen avgör om vi är lyckliga eller olyckliga. Ingen vill leva med en dålig stämning omkring sig. Dålig stämning beror på, och skapar, negativa tankar och handlingar. De resulterar ofta i kränkningar, bråk, svek, hot och våld. Relationer med god stämning gör oss glada, lyckliga, aktivare och friskare.
Det går att skapa bra stämning i t.ex. enskilda relationer, på arbetsplatser och ute i samhället. Hemma är det vi själva som svarar för den saken. På jobbet är det företagsledningen som kan skapa en bra företagskultur och den allmänna stämning ute i samhället är politikernas ansvar.
När vi diskuterar politik så är det av största betydelse att vi beaktar ”stämningsfaktorn”. Jag anser att denna är viktigare för vår lycka än den ekonomiska politiken. Mina föräldrar och äldre släktingar säger att de var fattiga förr – men lyckligare. Jag själv, som är född på 1940-talet, vet att folk var betydligt lyckligare på 1950- och 1960-talet. Speciellt 1960-talet var glädjens decennium. Det manifesterades i musiken, filmen, konsten och andra medium. Jag minns att alla, nästan, var glada och såg mycket positivt på framtiden.
Detta trots att majoriteten löntagare var fattiga, mätt i dagens mått. Vanliga hushåll hade inte råd med TV, bil, semesterresor, restaurangbesök, tekniska prylar, fina kläder och kostsamma nöjen, utan fick spara länge och prioritera hårt för att kunna köpa något. För de flesta var det svårt att få lönen att räcka till mat och bostad. Kläder lappades och användes flera år. Maten var enkel. Men vi var lyckliga eftersom stämningen var god.
I dag är det en dålig stämning ute i samhället. Trots att vi lever i ekonomiskt överflöd. Folk är olyckliga. Aldrig tidigare har så många svenskar sökt hjälp för sin mentala hälsa. Aldrig tidigare har så många svenskar drabbats av våld och andra brott. Och aldrig tidigare har fritt tänkande kuvats så hårt av journalister, offentliga tjänstemän och politiker.
Att finna den dåliga stämningens främsta orsak är enkelt. Det är bara att gå ut på stan, samhället eller byn. Överallt kryllar det av människor som skapar dålig stämning omkring sig. Människor som inte fanns i Sverige på 1940-, 1950 och 1960-talet. Det är folk med en helt annan mentalitet än svenskarnas. Dessa människors genetiskt bundna karaktärsdrag manifesteras i aggressivitet, fientlighet, oärlighet, snyltande och kriminalitet. Inte endast deras ord och handlingar sprider dålig stämning, även deras klädsel och utseenden skapar obehagliga känslor hos de flesta svenskar.
Miljoner av dessa skapare av dålig stämning har planterats in i Sverige av våra riksdagspolitiker. De flesta svenskar frågar förvånat – varför har politikerna gjort det utan att fråga väljarna? Svaret är att den parlamentariska, socialistiska demokratins värdegrund (som stöds av alla riksdagspartier) bygger på en lögn: att alla människor är lika. Ingen politiker i kommunledning, regionledning, riksdag eller regering har hävdat motsatsen, d.v.s. sanningen! Det finns säkert en del naiva idioter bland politikerna som tror på alla folkslags likhet, men de flesta är fega hycklare som låtsas tro på den fullkomligt uppenbara lögnen för att inte mista sina politiska uppdrag.
I rädsla för att kallas odemokratiska rasister har politikerna förstört stämningen i hela Sverige. För att försöka dölja detta brott mot befolkningen så har politikerna stiftat lagar och straffar hårt de svenskar som kritiserar invandrares beteenden, uttrycker missnöje med det mångkulturella samhället eller påstår att det finns olika människoraser med olika egenskaper. Bestraffningar och skrämsel till tystnad sker i ännu högre omfattning utanför lagen, ofta med hjälp av offentliga tjänstemän och journalister. Vi är många som fått vår arbetslivskarriär helt stoppad och förstörd sedan vi offentligt kritiserat massinvandringen.
I dagsläget kan vi skapa privata områden med nordisk själsgemenskap, och motverka integrering. På sikt måste vi skapa ett eget hemland för de germanska folken. Då kommer den goda stämningen att återkomma och blomstra som aldrig förr.
Nils-Eric Hennix
Det bör inte förvåna någon att Sverige är ett uselt land att leva i tack vare att svenskar har svikit alla ideal som betecknar vad svenskt är och borde vara, nej, istället har vi fått mängder av invandrarkramare för att markera att invandrare är bättre människor än oss svenskar.
Bra och sakligt skrivet Hennix har ju en varierad bakgrund med enorm livserfarenhet. Jag har ingen anledning att betvivla Hennix ställningstagande , Jag ser de som sunt och realistiskt. Det är ju faktiskt så verkligheten gestaltar sig.
Jag instämmer i vad som sagts i artikeln.Det skall ju inte vara så att jag skall må dåligt av att se dessa beslöjade personer i sin nörka klädsel.Det skapar ingen bra stämning.Man borde ju kunna lagstifta mot detta liksom man lagstiftat mot andra uttryck för kränkande beteenden(t.ex. hitlerhälsning ).
@Gautatyr
Fair enough. Åja vi alla har olika uppfattningar om vad som är den bästa lösningen och det verkar förbli så tills det kommer en lösning som verkligen är bevisad som bäst och för den delen bra nog om vi har tur.
Till Halvt påläst, Hennix och Gustaf
Ja, Era svar kastade ju inte direkt nåt ljus över frågan. Jag har suttit och klurat på nåt lämpligt svar som inte skulle väcka anstöt men näe, jag tycker faktiskt att det Ni skriver är dumheter, ärligt talat.
är på topp enligt etablisemanget. Innför valet nu så har ja inte hört ett jävla ljud från någon politisk ledare ang våran invandrings politik, detta landet är rena skämtet av feghet, man får väl göra som Bruce Willis stå naken i rosengård med ett plakat på magen.
Hennix for president!
Till Gautatyr,
jag tror både Hennix och jag menar att det en period behövs en region vi kan bo och utifrån denna blir det återerövring.
Vi kräver 70% av Sveriges yta – för enbart germaner – vi vill ha ett helt eget område. Sedan får vi förhoppningsvis civiliserat
motivera de andra att flytta. T.ex. genom att räkna om alla bidrag de fått till lån och kräva återbetalning med ränta. Då vill de nog inte bo kvar i de delar de tillfälligt bebor som kan återupptas i NordGermania igen!
Gustaf
Till Guatatyr
I min artikel har jag inte nämnt vart jag anser att vårt hemland ska vara. Det vore bäst om det omfattade Sverige, Norge, Danmark, Island, Tyskland och Österrike på sikt. Island är (nästan) ännu ett germanskt land. Danmark är på väg åt rätt håll. Sverige är på väg åt fel håll.
Framtiden får visa var det finns flest germanska hjältar som törs stå för sina åsikter offentligt och som har störst handlingskraft. Dessa kan börja bryta mark i sitt eget land. När tyskarna under Tredje Riket befriade en stadsdel från icke-germaner så hissade de en vit flagga.
Min förhoppning är att det ska finnas så pass många modiga svenskar att vita flaggor kan börja hissas i svenska stadsdelar.
@Gautatyr
Jag håller inte med dig, jag är av den uppfattningen att separatism vore den bästa lösningen, inte den allra bästa men utefter omständigheterna menar jag. Det allra bästa är givetvis att ALLA erkänns faktiskt vara lika värda och då talar jag inte om PK utan snarare på riktigt, som vi härinne anser.
Fast det vore en bra idé att förgrena rörelsen och uppmuntra ett slags ”specialism”, dvs att vissa arbetar för att få Sverige tillbaka, andra satsar på den vita världen i sin helhet och andra satsar på någon form av oas i denna 1984-scenario. ALLA vinner på det, även judarna.
Bra artikel till man kommer till formuleringen på slutet; ”På sikt måste vi skapa ett eget hemland för de germanska folken”. Att svensken är passiv och nöjer sig med att skriva av sig på diverse forum på internet vet vi redan, men man behöver inte uppmana honom till att fly undan till ett reservat vilket man kan skulle kunna uttyda detta uttalande. Jag har tidigare hört dessa tongångar om att; ”flytta någonstans där det bara bor svenskar” eller läst någonstans att ”vi borde bilda en by för bara nationella”. Jag anser denna defensiva hållning vara helt förkastlig. Att lämna allt och ge upp är helt oacceptabelt, målsättningen måste vara att ta tillbaka varje kvadratcentimeter som förlorats oavsett hur hopplöst det ser ut… fast det är ju bara vad jag tycker förstås.
Tack för en riktigt sann och upplysande artikel.
Tack Nils-Eric för din utmärkta belysning av en oerhört viktig faktor för samhällsklimatet!
De germanska svenskarna har rätt till ett eget land! Utmärkt
förslag som många fler än den utmärkte Hennix nu börjar planera för och diskutera.
Gustaf
verkligen bra skrivet,detta är det bästa jag läst på realisten på mycket länge.
det bevisar att lycka inte har så mycket att göra med hur mycket pengar och saker man äger utan att det är gemenskap som är det avgörande,tack så mycket för en intressant krönika henix
När jag växte upp i Malmö under det tidiga 70-talet så var staden i stort som den såg ut i tvserien N.P Möller. En blomstrande stadskärna fylld med uteställen och trevliga affärer. Visst fanns det lite främlingar. Italienare och folk som flytt från östblocket. Det var inga problem med dessa folk. De var ganska lika oss både till utseende och agerande. Visst var det lite våldsamt till helgen men det var nästan uteslutande fylleslagsmål svenskar emellan.
Under 80-talet kom mer folk från balkan och det var inte de som vi sett tidigare. Inga serber eller kroater. Nu kom muslimerna. De var få och hamnade långt från centrum och man märkte inte mycket av dem innan moské bygget startade 1983. När den var färdig så började inflyttningen på allvar. Mer och mer folk kom till Malmö och de började ta över mer områden än Rosengård.
90-talet är när allt gick åt helvete på allvar. Kosovoalbanerna kom. Muslimer och de hade alla någon stammentalitet. De var ”dörröppnare” åt alla andra muslimer. Nu pumpades folk in från MeNa området och bara den mest PK skadade kunde blunda för vart det barkade.
Nu är vi den staden folk använder som varnande exempel.
Ingen svensk kan känna sig säker och de få svenska områden som finns kvar, kallas av främlingarna för ”bankomater”. D.v.s att de åker dit och rånar svenskar för att de vet att svenskar arbetar och har pengar.
Folkgruppen som orsakade problemen har flytt staden och politikerna som tagit/tar de formella besluten bor sällan i Malmö, och om de mot förmodan gör det, så är det inte på Rosengård.
På 30 år har min stad gått från en trevlig liten storstad till ett dystopiskt helvete. Inte konstigt att folk lider av psykisk ohälsa.