Organiserade hatbrott i princip obefintliga

Enligt en ny rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå) minskade antalet anmälda så kallade ”hatbrott” under 2009 jämfört med föregående år.

Enligt rapporten, Hatbrott 2009, kunde under förra året 5 797 anmälningar identifieras som enligt Brottsförebyggande rådet bedömdes vara hatbrott, en minskning med 98 anmälningar jämfört med föregående år.

Definitionen av vad som utgör ett hatbrott har varierat mellan olika rapporter och i den aktuella har följande definition använts:

Den hatbrottslighet som beskrivs i föreliggande rapport grundas främst på den utsattes upplevelse av gärningspersonens motiv till sin handling. Sådan brottslighet innefattar brott utifrån gärningspersonens motiv till

• etnisk bakgrund, hudfärg eller nationalitet – i statistiken utländsk eller svensk bakgrund
• religiös tro – i statistiken muslimsk, judisk eller övrig tro
• sexuell läggning – i statistiken homosexualitet, bisexualitet eller heterosexualitet
• könsöverskridande identitet eller uttryck – i statistiken vilket kön man upplever sig tillhöra samt hur någon väljer att uttrycka sitt biologiska kön, sociala kön och/eller det kön man identifierar sig som.

Det avgörande för om någonting skall bedömas som ett anmält hatbrott i statistiken är således den subjektiva upplevelsen hos anmälaren. Värt att understryka är även att statistiken avser just anmälda brott och inte nödvändigtvis faktiska brott.

Rapporten redogör jämförelsevis för en genomgång av de hatbrott som anmälts under 2008 och klarats upp fram till mars 2010. Av 5 895 anmälda brott hade 450 lett till åtalsbeslut, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse, motsvarande 8 procent av de anmälda brotten. Någon statistik för utfallet, alltså huruvida de åtalade dömts eller inte, redovisas inte. 3 494 (59 procent) anmälda brott betecknas som tekniskt uppklarade. I 249 (4 procent) av fallen var de misstänkta under 15 år. I 946 (16 procent) av fallen så kunde brott inte styrkas. I 95 (2 procent) av fallen utgjorde den anmälda gärningen inget brott. I återstående 2 204 (37 procent) fall så betecknas brotten som tekniskt uppklarade på annat sätt. 1 951 anmälda brott betecknas som ouppklarade, varav 169 (3 procent) fortfarande är under utredning.

Av de 8 381 anmälda brott under 2009 som polisen internt markerat som möjliga hatbrott bedömer Brå att 5 588 (67 procent) av dem i själva verket inte utgjorde några hatbrott.

I rapporten påpekas också att massmedia förmedlar en missvisande bild av hatbrotten i landet:

I media framställs ofta våldsbrott som typiska hatbrott, medan man inom rättsväsendet i stället framhåller hets mot folkgrupp och olaga diskriminering. I hatbrottsstatistiken är bilden annorlunda. Den största brottskategorin i statistiken är olaga hot och ofredande, som är nästan dubbelt så stor som kategorin våldsbrott. Majoriteten, 68 procent, av hatbrotten år 2009 utgörs således av andra brottskategorier än de som framställs som typiska hatbrott i media.

Nytt sedan förra året är att Brå även tar med etniska svenskar som drabbas av hatbrott i egenskap av svenskar, men medan exempelvis ”afrofobiska” och ”transfobiska” brott särredovisas så förekommer det ingen statistik som visar hur ofta etniska svenskar utsätts för hatbrott. Det finns också anledning att tro att andelen svenskar som utsätts för hatbrott är kraftigt underrepresenterade i studien då poliser inte instrueras i att identifiera brott där svenskar utsätts för brott som hatbrott och många svenskar är indoktrinerade att endast minoriteter kan vara offer för rasism varför de i sina anmälningar inte lyfter fram sådana aspekter.

Personrån begås exempelvis i stor utsträckning av utpräglade invandrargäng mot etniska svenskar, där gärningsmännen motiveras av sitt förakt mot det svenska folket. Även åldringsbrott som begås av zigenska ligor riktade mot svenskar bär en tydligt prägel av etniskt förakt, men inga eller extremt få av dessa brott återfinns i statistiken.

Brå illustrerar emellertid med ett exempel på hur svenskar kan utsättas:

Målsäganden anmäler att okänd gärningsperson vid ett flertal tillfällen kastat sten mot hans inglasade balkong. Målsäganden känner att det är riktat mot honom och hans familj personligt eftersom de är de enda svenskarna i området.

Antalet anmälda brott som Brå klassificerar som ”Vit makt-ideologiskt motiverade hatbrott” var under år 2009 555 till antalet, en minskning med 140 anmälningar jämfört med föregående år, motsvarande 20 procent.

Anmälda brott som sorteras under nämnda klassifikation är bland annat om någon, oavsett anledning, har ritat ett hakkors någonstans eller yttrat ”sieg heil”.

Av de 555 anmälda hatbrotten kunde knappt 140 kopplas till någon organisation, där Svenskarnas parti framhålls som den största nationella organisationen i landet. De 140 anmälningarna är en minskning med 102 jämfört med föregående år, motsvarande drygt 40 procent.

Hur ser då de organiserade hatbrotten ut i landet? Brå sammanfattar situationen så här:

Av de anmälningar som hade koppling till organisation utgjordes 41 anmälningar (31 procent) av brottstypen skadegörelse/klotter. Nästan 60 av anmälningarna var av brottstypen hets mot folkgrupp (42 procent). Närmare 30 stycken av anmälningarna var av brottstyperna olaga hot, ofredande eller ärekränkning (19 procent). Våldsbrott och övriga brott stod för den minsta andelen.

Sin vana trogen undviker Brå att redovisa huruvida ens ett enda av de 111 703 våldsbrott som anmäldes under 2009 kunnat kopplas till någon nationalistisk organisation, utan kategorin slås samma med övriga brott. Anmälningarna om hets mot folkgrupp handlar i regel om att flygblad eller klistermärken har anmälts, trots att innehållet i själva verket inte är brottsligt.

Hur många anmälda organiserade hatbrott som lett till åtal redovisas inte i rapporten. Av 555 anmälda ”Vit makt-ideologiskt motiverade hatbrott” så ledde emellertid 38 (5 procent) till åtal, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse.

De organiserade hatbrotten är med andra ord en nästintill obefintlig företeelse i samhället, trots att media och andra aktörer gärna framställer saken annorlunda. Brå redovisar inte ett enda anmält våldsbrott som nationella organisationer skulle ha legat bakom under 2009. Denna omständighet blottlägger återigen hur missvisande det är med anklagelser om att nationalister är våldsglorifierande, vilket i regel kommer från individer som själva glorifierar ett mer våldsamt mångkulturellt samhälle än det etniskt homogena och harmoniska samhälle nationalister eftersträvar.