Clara Hermelin dödades medan dottern grät

Clara Hermelin blev bara 22 år. Tillsammans med sin snart ettåriga dotter hade hon gått upp till dotterns pappa, en 28-årig turkisk medborgare, för att hämta sin mobiltelefon. Snart låg hon i en stor pöl av blod. Clara Hermelin hade blivit ett offer för mångkulturen. I rummet bredvid satt dottern och grät.

Clara Hermelin föddes med ryggmärgsbråck som innebar att hennes underben inte fungerade. Hon tog sig fram längre sträckor med rullstol men kunde med hjälp av skenor gå 50 till 100 meter. Om hon gick långsamt och höll i sig i något kunde hon gå längre.

Trots, eller kanske tack vare, sina handikapp var hon levnadsglad och viljestark och visste vad hon ville. Hon var idrottsligt aktiv och höll bland annat på med hästar där hon tävlade i ponnyhoppning och spelade rullstolsbasket i damlandslaget. Hon hoppade även fallskärm och spelade innebandy. Hon såg alltid möjligheter där många andra skulle se hinder.

I slutet av maj 2007 träffade hon Kenan Capanoglu, en sex år äldre turkisk medborgare. De träffades några gånger under sommaren och blev ett par. Under hösten fick Clara veta att hon var gravid. Kenan Capanoglu var pappan.

Kenan Capanoglu hade just avslutat ett tidigare förhållande. Han hade varit gift med en svensk kvinna som han snabbt hade börjat kontrollera. Förhållandet blev värre och värre och kvinnan hade stora problem med att bli fri från mannen. Under ett par års tid blev hon misshandlad och våldtagen flera gånger. Detta visste Clara ingenting om. Hans tidigare fru skämdes för mycket för att våga gå till polisen.

Hon funderade på om hon skulle behålla barnet eller inte och om hon i så fall skulle flytta ihop med Kenan Capanoglu. Hon ville behålla barnet och var på väg att flytta ihop med barnets pappa men ångrade sig. Han var väldigt kontrollerande. Vid något tillfälle hade han låst in henne och han ville bestämma vilka hon skulle umgås med. Dessutom ville han styra över vilka kläder hon hade och hennes sminkning. Han kontrollerade också hennes mobiltelefon. Inte sällan fick hon höra att hon skulle vara glad att han ville ha henne trots hennes handikapp.

Hon fortsatte att vara tillsammans med Kenan Capanoglu och såg fram emot att barnet skulle födas. Hon stod ut med hans vredesutbrott. Han använde aldrig fysiskt våld mot henne men hon var ändå rädd. För henne var dock familjen viktig och vid månadsskiftet maj-juni 2008 flyttade de till sist tillsammans. Den 13 juni föddes deras dotter.

Vid ett tillfälle såg Kenan att Clara hade skickat ett sms till en killkompis. Han blev vansinnig och hotade att ta dottern ifrån henne. Hon blev utkastad från deras lägenhet och höll sig sedan borta en kort period från Kenan. Kenan började snart överösa henne med telefonsamtal och sms för att hon skulle komma tillbaka. Det uppstod också en konflikt om vårdnaden som slutade med gemensam vårdnad. Clara var mån om att dottern skulle få träffa sin far.

I augusti-september gjordes ett nytt försök att bo tillsammans. Clara lovade att inte ha kontakt med killkompisar eller sin vän Mary som Kenan hatade. En kort period fungerade det medan Kenan var så svartsjuk att det ständigt uppstod bråk. Hon flyttade åter ifrån honom men hälsade på en gång i veckan så att han skulle få träffa dottern. Hon ville däremot inte träffa honom ensam eftersom hon var rädd för honom.

Clara Hermelin och Kenan Capanoglu

Efter att hon flyttat ifrån honom gjorde hon klart att det definitivt var slut. Kenan skulle få träffa dottern men i övrigt skulle de inte ha någon kontakt. Under en period blev Kenan mycket lugnare och snällare. Han insåg att han var tvungen att ändra sig om han åter skulle få leva tillsammans med Clara och dottern. Kenans nya attityd fick Clara att mjukna och vid något tillfälle sov hon över hos honom. Tankarna gick fram och tillbaka för Clara som till sist fattade sitt beslut att skaffa en egen lägenhet och aldrig flytta ihop med Kenan igen.

Kenan blev upprörd över beslutet. Han började konspirera ihop att Clara varit otrogen eftersom hon hade varit på födelsedagskalas hos en killkompis. Att hon ville bo i ett område en bit bort från honom var också misstänksamt.

Den 31 maj 2009 grälade de om dottern på telefon. Han åkte och träffade henne efter bråket för att hämta dottern. Clara ville inte lämna henne ifrån sig. Han fick åka hem utan dottern men kom överrens med Clara om att hon skulle komma förbi på morgonen dagen därpå för att hämta sin mobiltelefon som låg hos Kenan.

På måndagen den 1 juni kom hon tillsammans med Mary. Clara ville inte åka ensam. Eftersom väninnan skulle vidare hade de bokat varsin taxi ifrån Kenans bostad. När de kom fram väntade Kenan utanför. Han var arg och avståndstagande mot Mary. Så snart hon hade åkt iväg i sin taxi följde Clara med Kenan upp i bostaden. Där berättade Kenan att han hade avbokat Claras taxi.

Bråk uppstod. Kenan berättade i tingsrätten att han blev arg och ”sedan blev det som det blev”. Han påstår att han har tappat minnet och att hans första minnesbild efter konflikten uppstod är att han hade en kniv i handen och blod på händerna. Clara låg på golvet i vardagsrummet och blödde. I köket satt dottern, flickan som snart skulle fylla ett år och just börjat lära sig gå, flickan som just mist sin mor och fått en mördare till far. I vardagsrummet och hallen var det blod överallt. Den rättsmedicinska obduktionen skulle senare visa att Clara Hermelin fått minst 40 knivhugg, varav flera i ryggen. Attacken ägde först rum innanför ytterdörren, därefter flyttades den blödande kvinnan in i vardagsrummet.

Genom polisens undersökning vet man att Clara kämpade för sitt liv. Hennes handikapp gjorde det svårt för henne i vanliga fall att resa på sig så hennes chanser att fly var små. Hon kämpade tills livet rann ur henne. En granne hörde hur någon slog i stålräcket i trappan. Misshanden kan alltså ha börjat redan där, alternativt gjorde Clara motstånd och flydde ut ur lägenheten men stoppades utanför. Hon försökte hålla sig kvar men var chanslös mot Kenan Capanoglu och drogs åter in i lägenheten. Därefter hördes skrik och flera slag. Även barnskrik hördes. En liten stund senare blev det helt tyst.

Den rättsmedicinska obduktionen visar att Clara Hermelin dog till följd av flera av skadorna som hon fick. Hon hade stickskador på halsens pulsåder, lungorna och andra inre organ som var för sig skulle ha kunnat orsaka hennes död.

Den 4 november 2009 dömdes Kenan Capanoglu i Södertörns tingsrätt. Han dömdes för mord på Clara Hermelin. Han dömdes även för grov kvinnofridskränkning och våldtäkt mot sin tidigare fru, brott som polisen upptäckt i samband med förundersökningen gällande mordet. Han dömdes till livstids fängelse. Eftersom livstids fängelse oftast inte innebär att man får sitta fängslad livet ut kommer han att utvisas ur Sverige när han släpps. Han förbjuds då att återvända. Den 29 januari 2010 fastställde hovrätten domen.

Livstids utvisning kan förhindra att Kenan Capanoglu våldtar, misshandlar eller mördar fler kvinnor i Sverige. Clara Hermelin kommer dock aldrig mer tillbaka. Hon blev ett av många offer för det mångkulturella våldet i Sverige.

Några dagar efter mordet skrev en av Claras väninnor på sin blogg:

Nu är DU borta:( Hur fan kunde han göra något sånt. Han ska inte få leva, han har ingen rätt att leva. Ta någons liv som hade hela sitt liv framför sig. Hade planer om framtiden, ville göra något med sitt liv. Jag kom ihåg många tillfällen då jag å Clara satt på skolan och bestämde vad vi skulle göra med våra liv. Vi ville bilda familj, gifta oss, resa utomlands ha ett bra jobb. Ja en massa drömmar hade vi […]Det är inte rättvist, Clara skulle ju få se sin underbara dotter växa upp. Bli en flicka, tjej och till slut en underbar vacker kvinna. Men de drömmarna försvann med vinden. Hur kunde den jäveln ta vår älskade dotter, syster, vän och mamma ifrån oss<3 Clara du kommer alltid finnas i våra hjärtan<3.

Denna artikel är en del av vår serie om mördade svenskar.