Mohamed Omar släpper boken Islamisten
ReportageI går släppte det nya förlaget Islamiska förlaget Aguéli boken Islamisten av Mohamed Omar. Omar är sedan tidigare välkänd poet men har sedan drygt ett och ett halvt år snarare uppmärksammats sedan han kom ut som radikal muslim. Han blev en avhoppare från det etablerade samhället och har sedan dess liksom tidigare varit het i medierna, nu har han dock angripits av etablissemangspressen.
Den nya boken är en samling av hans artiklar främst från 2009 och visar hans ideologiska och religiösa ställningstaganden. Förordet är författat av Lasse Wilhelmson som bland annat berättar om det första mötet dem emellan. Efterordet är signerat Lars Adelskogh, välkänd band annat för boken En tom säck kan inte stå och översättningen av Kritikkuturen. Adelskogh jämför bland annat Omars insatser för Sverige med en artikel av EU-ministern Birgitta Ohlsson där hon manar till avskaffande av landet. Adelskogh menar att utgivandet av Islamisten är svensk islamisms födelse och menar att boken kommer att kunna betyda mycket för såväl islam som för antisionismen. Med sådana hyllningar vore det fel att inte kontakta Mohamed Omar för en intervju.
Det blev en intervju om boken men också om skillnader mellan den nationella rörelsen och islam liksom om judenheten och Israel.
Denna intervju kommer att missuppfattas av människor som vill missuppfatta den. De som söker bevis på att nationalismen och islam står för samma värderingar kommer att vilja använda denna intervju som ett bevis på likheterna, men även om den nationalistiska och muslimska rörelsen delvis delar tankar om exempelvis judefrågan, så är vägarna fram till slutsatserna väsensskilda. Det innebär dock inte att det är ointressant att studera framväxten av den islamistiska rörelsen i Sverige.
Här följer intervjun med Mohamed Omar med anledning av hans nya bok.
Mohamed Omar och hans bok Islamisten
Realisten: I det första och absolut längsta kapitlet i din nya bok berättar du om din karriär innan du kom ut som radikal muslim. Det var växande framgångar och popularitet från etablissemangets sida. Nu har de gått drygt ett och ett halvt år sedan du bytte bana. Saknar du inte tiden innan artikeln ”Gaza gjorde mig radikal”?
Mohamed Omar: Faktiskt inte. Jag var jämt stressad på den tiden. Det var som att jobba vid löpande bandet. Recensioner, krönikor och föredrag skulle betas av nonstop. Jag hade ingen kontroll över flödet. Det var alltid någon annan som drog i spakarna och bestämde hastigheten på bandet. Nu bestämmer jag själv vad jag vill göra.
I boken berättar du om hur etablissemanget drog i dig för att de ville ha en person med invandrarbakgrund som kunde göra olika sammanhang lite mer mångkulturella. Eftersom människorna som styr över media och kulturen i
Sverige behöver invandrare för att legitimera den politik de förespråkar hade du kunnat få många uppdrag och kanske sluta som en nyttig idiot i riksdagen. Kan du inte fantisera om hur det hade varit att serveras framgång, istället för att mötas av motstånd, och ångra ditt val?
MO: Trots alla deras lockbeten så har de svårt att rekrytera muslimer. Vi har trots allt en gräns för hur mycket vi kan kompromissa med vår tro. Om du tittar på den svenska kulturscenen så hittar du inte en enda utövande, troende muslim. Inte en enda. Du hittar inte heller många kristna och de kristna du hittar står inte för en autentisk kristendom. De har anpassat sig.
Eftersom kraven på de som vill ”segla uppåt” blir hårdare kommer det att bli ännu svårare i framtiden. Vi har hamnat i en situation då man måste välja mellan att leva som muslim och ”hamna utanför” eller offra sin tro och ”komma in”. I Sverige krävs det av alla som vill spela en offentlig roll som politiker, kulturpersonligheter och akademiker och så vidare att de accepterar homosexualitet, feminism, sekularism, darwinism och den så kallade ”Förintelsen”.
En muslim kan klara sig ganska långt så länge han inte ställs mot väggen och korsförhörs, men hur länge? Någon gång kommer frågan om homosexualitet upp och då står han inför ett dilemma – att kastas ut från offentligheten, frysas ut, förlora sin position eller att svika sin tro och sina ideal.
Islam är helt enkelt inte förenlig med de rådande normerna i vårt samhälle. Man kan därför inte följa islam öppet och uppriktigt och samtidigt till exempel arbeta som journalist, politiker eller universitetslärare. Det är omöjligt. Någon gång blir man avslöjad. Det enda sättet att klara sig är att dölja sin tro och visa ett annat ansikte utåt. Men då stärker man systemet snarare än underminerar det.
Det bör poängteras att muslimer inte är ensamma om att befinna sig i denna situation. Kristna sitter i samma båt. Men muslimer är idag mer utsatta för granskning och tankekontroll än kristna och andra dissidenter.
I och med att du gick ut med att du är radikal muslim, eller islamist, försvann de offentliga kanalerna en efter en för dig. Tror du inte att du hade kunnat föra ut mer åsikter till fler åhörare ifall du försökt balansera mellan vad etablissemanget vill höra och vad du vill få fram?
MO: Det var så jag resonerade fram till mitt ”avhopp”. Jag trodde att fördelarna uppvägde nackdelarna, det vill säga att jag kunde tjäna islam genom att befinna mig på ”insidan”.
Tyvärr är muslimerna förlorare i denna relation. Systemet vinner legitimitet genom att muslimer deltar och muslimernas begåvning slösas bort eftersom de inte kan säga och skriva vad de vill. Man biter inte den hand som föder en.
Detta är exakt vad systemet eftersträvar – att unga, begåvade muslimer ska sugas in och neutraliseras så att deras ungdom, energi och kunskap inte ska kunna användas för att gagna islam.
Allt eftersom insåg jag att muslimerna måste bygga upp en egen offentlighet vid sidan om där de inte är hämmade av systemets restriktioner. Jag hoppas att muslimerna kommer att starta egna tidningar och bokförlag och helt vända ryggen åt etablissemangsmedia.
I denna miljö kan unga begåvade muslimer utveckla sina talanger i frihet och stärka sin egen och andras islamiska identitet. Att muslimer ska arbeta för Dagens Nyheter och Expressen är som att Svenska arbetsgivarföreningen skulle få lön av LO. Muslimer och etablissemangsmedierna representerar olika, krockande intressen.
Etablissemanget talar alltid varmt om mångkultur vilken sägs bygga på olika religioner och kulturer som sida vid sida lever och frodas i harmoni och kärleksfullt utbyte. Man arbetar för moskébyggen och beskriver islam som något positivt för Sverige. Men när du kom ut som en radikal muslim så applåderade inte etablissemanget. De tog avstånd. Man kan dra slutsatsen att etablissemangets ideala mångkultur egentligen är en multietnisk monokultur där den gemensamma kulturen är liberalism. Vad tror du om det mångkulturella projektet i Sverige?
MO: Jag är inte säker på att man arbetar för moskébyggen. Jag har inte heller hört någon inom eliten beskriva islam som något positivt. Du har dock helt rätt i att mångkulturen bara är en lögn. Det handlar i verkligheten bara om en enda liberal och sekulär kultur.
Man har FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948 som grunddokument kring vilka människor enas. Dessa rättigheter är överordnade religiösa skrifter och kulturella sedvänjor. Man följer inte heller alltid detta dokument till punkt och pricka, men religiösa följer inte heller sina skrifter, och faktum kvarstår att FN deklarationen har betydligt större auktoritet än Bibeln eller någon annan helig skrift. Dessa har ingen auktoritet alls. Religion ses i vårt samhälle som ett problem som tolereras så länge den håller sig på sin plats.
”Kultur” reduceras till maträtter, folkdans, musik och språk. Värderingar som strider mot Nyamko Sabunis ”värdegrund” accepteras inte. De motarbetas med kraft: statliga upplysningskampanjer, indoktrinering i skolan och Svenska för invandrare (SFI). Om inget annat hjälper tar man till tvångsåtgärder som till exempel omhändertagande av barn med hänvisning till ”hedersvåld”.
”Religion” reduceras till böner och ritualer. Vi har ingen religionsfrihet i Sverige eftersom man endast är tillåten att utöva de ”mjuka” och privata delarna av religionen. Absolut religionsfrihet är lika omöjlig som absolut yttrandefrihet. De som har makten har tillkämpat sig den av en anledning. De sitter inte bara där för att administrera samhället. Makten representerar bestämda värderingar.
Din bok är mer en politisk bok än en religiös. Hur kommer det sig att du i Islamisten inte satsar mer på att beskriva din religion?
MO: Jag håller inte riktigt med. Flera artiklar beskriver islams lära och även sufismen, islams mystik. Jag kommer att skriva mer om islam framöver. För en introduktion till religionen rekommenderar jag böckerna ”The Vision of Islam” av William Chittick och ”The Heart of Islam” av Seyyed Hossein Nasr.
Lars Adelskogh har skrivit efterordet till din bok. Vill du berätta om dina kontakter med honom, hur de uppstod och hur ert samarbete ser ut i dag?
MO: Jag lärde känna Adelskogh genom hans författarskap. Medan jag ännu var en etablerad kulturpersonlighet smygläste jag ”En tom säck kan inte stå”. Jag beställde fram den på universitetsbiblioteket i Uppsala. Jag gömde den i en boktrave för att inte väcka negativ uppmärksamhet. Efter mitt ”avhopp” tog han kontakt genom min blogg. Jag blev mycket glad och sedan dess har vi fortsatt skriva till varandra. Jag tycker vi har en god relation. Jag respekterar honom som en lärd man och en mentor. Han är förmodligen en av Sveriges intelligentaste människor. Adelskogh har korrekturläst Islamisten. Vi har ett gemensamt intresse i revisionismen. Han har föreläst flera gånger i Uppsala för Studiegruppen Aguéli. Jag tycker det är viktigt att revisionisternas rön når nya målgrupper, framför allt araber och muslimer i allmänhet.
Samma fråga vill jag ställa om Lasse Wilhelmson som skrivit förordet. Hur uppstod era kontakter och hur ser ert samarbete ut?
MO: Jag lärde känna Wilhelmson 2007 genom en gemensam vän. Han har lärt mig mycket och öppnat mina ögon för judiskt inflytande i kultur och politik. Min intervju med Wilhelmson (”Värstingen” 31/3 2009) var en vattendelare. Det var efter den intervjun som alla ställde sig i kö för att ta avstånd från mig. Särskilt vänstern upprördes över Wilhelmsons avslöjanden av kopplingar mellan socialism och sionism.
En annan som du har haft kontakt med är Ahmed Rami.
MO: Ahmed Rami är en av få muslimska intellektuella i Sverige. Han är dessutom antisionist, vilket gör honom ännu mera värdefull. Radio Islam är förmodligen den bästa och mest faktaspäckade antisionistiska hemsidan i Sverige. Den håller internationell klass. Jag har lärt mig mycket av Radio Islam och av vänskapen med Ahmed Rami. Han är så att säga islamismens, arabismens och antisionismens ”grand old man”. För mig är han en outsinlig källa till kunskap om arabvärldens historia, kultur och politik. Rami förenar arabism och islamism. Hans böcker borde läsas av varje svensk muslim som vill engagera sig politiskt eftersom de innehåller unika och ovärderliga insikter och erfarenheter. Jag ser Rami som en pionjär och vägröjare. Jag tycker att Radio Islams sändningar borde ges ut i en CD-box tillsammans med en broschyr som berättar Ramis och radions historia. De måste bevaras för framtiden. Alla frågor som diskuteras i hans böcker är fortfarande aktuella. Ahmed Rami har också gjort en stor insats i att knyta kontakter mellan muslimer och europeiska revisionister.
När islams intellektuella historia i Sverige ska skrivas kommer man att hitta två tendenser, den traditionalistiska/mystiska och den politiska/antisionistiska. De båda tendenserna överlappar självklart varandra, till exempel var både Lindbom och Aguéli politiska. Men i det stora hela representeras traditionalismen av Ivan Aguéli och Tage Lindbom och antisionismen/aktivismen av Ahmed Rami. Jag försöker förena och bygga vidare på båda dessa arv. Jag ser mig som en arvtagare och förvaltare av både Aguélis, Tage Lindboms och Ahmed Ramis anda. Jag bidrar självklart också med mitt eget.
I boken nämner du att du tidigare umgicks mycket med Jonas de Geer. Har ni fortfarande kontakt och hur ser den i så fall ut?
MO: Vi umgicks inte särskilt mycket. Vi träffades sporadiskt. Han föreläste en gång på studentföreningen Heimdal i Uppsala. Jag besökte också honom i Stockholm. Han och hans vänner introducerade mig till konservativa och traditionalistiska tänkare. Idag har vi knappt någon kontakt.
Tage Lindbom har förärats ett kapitel i boken. Vad har han betytt för din utveckling?
MO: Lindbom har fascinerat mig. Han var en mycket speciell människa. Jag har intervjuat hans son. Lindbom tillhörde sufiorden Maryamiyya som numera leds av Seyyed Hossein Nasr. Före honom leddes orden av Frithjof Schuon. Det är svårt att sammanfatta Lindboms insatser. I hans böcker finns en skarp kritik av den moderna civilisationen.
Sedan du intervjuats av och intervjuat flera kända personer inom den nationalistiska och identitära miljön och några nationalister dök upp på Quidsdagen där du talade har en debatt rasat på olika nationalistiska hemsidor om hur kontakten bör se ut mellan etniskt medvetna svenskar och den muslimska rörelsen. Jag antar att liknade funderingar funnits hos muslimer. Själv är jag skeptisk till att exempelvis arrangera demonstrationer tillsammans, främst av det enkla skäl att jag inte tror att det gynnar någon av arrangörerna, medan jag ser positivt på dialog. Med denna långa inledning på frågan undrar jag dels hur du ser på den nationella rörelsen i dag och hur du ser på samarbete och dialog mellan muslimer och nationalister?
MO: Jag är för dialogen. Alla är välkomna att komma på demonstrationer. Men att arrangera dem ihop är inte bra. Jag tycker inte att vi muslimer ska inkräkta på andra politiska rörelser. En för nära relation är inte bra då den kan hindra båda parterna från att genomdriva sina agendor av rädsla för att stöta sig med den andra. Låt muslimerna och nationalisterna utvecklas var för sig i full frihet med egen identitet utan att oroa sig för vad den andra ska tycka, men med intellektuellt utbyte. Jag läser gärna er litteratur och lyssnar gärna på era föreläsningar men jag skulle aldrig drömma om att lägga mig i er politik. Det skulle kunna leda till splittring i vardera läger.
Det som du fått hårdast kritik för är din antisionistiska hållning. Varför tror du det är så känsligt att kritisera Israel och judar i Sverige?
MO: Det beror på judarnas maktställning i Sverige. Judarna var andra världskrigets segrare. De har aldrig haft det så bra som nu. Stor del av västerländska medier ägs av judar och de använder detta inflytande för att bevaka sina intressen. Just nu upplever judarna den islamiska väckelsen som det största hotet mot deras maktställning. Som svar på detta hot uppmuntrar man den så kallade ”islamofobin”. De vill undvika att muslimer organiserar sig, utbildar sig och börjar påverka i västerländska samhällen. Men judarna är inte eniga, det finns konflikter mellan dem.
En klar majoritet av våra läsare är starkt kritiska till islam, många hävdar islams rätt att spridas och utvecklas i den muslimska världen men inte i Sverige. Kan du förstå dessa tankar?
MO: Deras hållning är inte logisk. Om islam är sann är den sann för alla, om den är falsk är den falsk för alla. Antingen så är Jesus Guds son eller inte. Han kan inte vara Guds son för dig, men inte för mig.
Islam är för muslimerna inte en arabisk religion, den är gudomlig. Arabiska är dock ett sakralt språk, som sanskrit för hinduerna.
Vad vill man ha i Sverige? Kristendom? Men i så fall vill man ha kristendom även i islamiska länder eftersom om den är sann är den sann för alla. Antingen så var Jesus Gud eller så var han det inte. Var han Gud så måste jag lyda hans missionsbefallning som finns i upptecknad i evangelierna. Om jag inte lyder är jag en syndare. Vi hamnar i en konflikt. Jag tror att islam är sann och vill sprida sanningen, någon annan tror att kristendomen är sann och vill sprida den.
Det är en oundviklig konflikt. Det är naturligt att muslimska länder försöker hämma kristen mission i sina länder. Det är bra. Jag är mot kristen mission eftersom jag inte tror att kristendomen har hela sanningen. Jesus var inte Gud eller Guds son, utan en profet och en människa. I detta instämde även Viktor Rydberg som skrev ”Bibelns lära om Kristus” (1862).
Jag är dock för islamisk mission eftersom jag tror att islam har hela sanningen. Man kan inte bara vara för eller mot mission. Man kan inte bara svara på frågan är mission bra eller dåligt. Man måste fråga: Vilken mission? För vilken religion? Vad är det man förkunnar?
Om jag tror att Koranen är Guds ord så måste jag lyda Gud när han säger: ”Kalla till din Herres väg”. Om jag inte lyder på grund av lathet är jag en syndare, men om jag inte tror att denna befallning kommer från Gud och är bindande har jag avfallit från islam och har inte längre rätt att kalla mig muslim.
Jag finner din bok mycket intressant och läsvärd. Främst är det den första delen, ”Min berättelse”, som jag finner oerhört intressant. Egentligen finns det mycket som skiljer oss åt men ändå, eller kanske därför, får jag ut mycket av boken. Kan du berätta varför man som svensk ickemuslim, eller rent av islamkritiker, ska köpa din bok?
MO: Nationalister, troende kristna och muslimer delar en gemensam erfarenhet av ”katakombtillvaro”. ”Källarmoskén” är inte bara en fysisk plats utan också ett tillstånd som delas av andra dissidenter. I boken kan även andra grupper finna argument som de kan använda i sin kritik av den rådande ordningen.
Israelfrågan är något som du skrivit mycket om och som återkommer i boken. Vad ser du för lösning på denna fråga?
MO: Lösningen är att Israel upphör att existera. Israels existens är roten till alla problem. I dess ställe kräver muslimerna en odelad arabisk och islamisk nation. Kampen kan ske på flera sätt, både genom våld och icke-våld, men målet är detsamma. De judar som vill kan få leva kvar beskyddade av den islamiska staten.
I boken antyder du att det kan tänkas komma en annan bok längre fram som går djupare in på din tid inom kultureliten. Jag håller tummarna för en sådan bok. Har du nu planer på kommande böcker och vad ska de i så fall handla om?
MO: En kommande bok skulle enbart bestå av anekdoter från min tid i kultursvängen. Berättelser om möten med författare och politiker och så vidare. Minnen från föredrag och tevedebatter. Jag har flera bokprojekt på gång. Den som lever får se.
Islamisten kan köpas hos Islamiska förlaget Aguéli.
[...] Björn Björkqvist: ”Mohamed Omar släpper boken Islamisten” [...]
Ben! Bry dig inte om Prometheus! Han är säkert bara ett troll! Ett internettroll alltså;)
Ben Till att börja med är detta egentligen en möjlighet att kommentera de nyheter och artiklar vi förmedlar och inte ett forum. Realisten är en tidning. Med det utrett kan vi kort förklara reglerna kring personangrepp. Vi försöker hålla yttrandefriheten högt, men naturligtvis inom vissa gränser, bland annat vad lagen tillåter. Generellt kan sägas att vi tillåter fler personangrepp mot våra egna skribenter än mot andra men också fler angrepp mot anonyma debattörer än mot personer som med namn undertecknar sina kommentarer. Någon skulle kanske tycka att ditt första inlägg också var ett personangrepp där du kallar Omar för indoktrinerad. Vi ser dock hellre en öppen debatt än att stoppa inlägg. Vi ser helst att de som skriver undviker personangrepp men förstår också att det i stridens hetta och kring känsliga ämnen lätt blir sådana inlägg.
Det var kort om vår syn på ”personangrepp och förutfattad meningar”.
Se där….både personangrepp och förutfattade meningar är helt okay i det här forumet…trist jag trodde jag hittat ett seriöst forum. Prometheus, du måste vara ful som stryk för du har uppenbarligen aldrig fått pippa. Din morsa är väl jude och du halvjude precis som Hitler, din bästa idol. Innan du dömer folk i förväg så kan du ta reda på var jag står. Det är såna som du som passar bra i Islam. Du kanske skulle slänga på dig en fjantig hatt och utbilda dig till Imam. Du kanske redan är en. Lycka till i livet, du kommer gå långt med din inställning. Kanske rentav får börja jobba på statoil med att sälja korv om du sköter dig riktigt bra.
Hellre Hitler än sionistsvinet Ben.
Hellre Israel och sionismen än Islam hela världen över. Israel vårdar sina fiender likadant som sina egna soldater, de skickar typ 50.000 ton stödhjälp till Gaza om året ( eller är det i månaden? ). Det finns omtanke och det är det enda demokratiska landet i mellanöstern. Hellre Israel än Islam.
Stackars Omar är indoktrinerad med samma lögner som Hamas. Allt är västvärldens fel, allt är sionismens fel, yadayada….vem orkar lyssna? I sverige råder religionsfrihet, yttrandefrihet och vi jobbar förhoppningsvis hårt på att våra barn och efterkommande ska ha något socialt skyddsnät. Välkommen hit, här gäller svensk lag och svenska seder, duger det inte så är du välkommen åter när du accepterar att människor är olika, tycker olika och klär sig som dom vill.
Nu ska jag hitta en moské som jag kan vandra runt naken i.
Mossad håller ögonen på Mohamed Omar och Ahmed Rami kan jag hoppas. Mossad är världens bästa lönnmördare! Heja mossad!
Ut ur Sverige med muslimen.
[...] Läs mer på Realisten [...]
Det Omar missar är att tron att det existerar en objektiv sanning – religiös eller vetenskaplig – inte medför någon plikt att tvinga den på alla. Faktum är att de allra flesta i vilket fall inte kan förstå något som ens approximerar den bokstavliga sanningen – till och med relativt avgränsade vetenskapliga teorier är omöjliga att förstå i egentlig mening för nästan alla som inte är fackmän. Hur många kan exempelvis ta till sig kvantfysiken, om vi nu utgår från att det är den fysikaliska teori som ligger närmast sakernas verkliga tillstånd? Och skilda språk, genetiska förutsättningar och tanketraditioner gör att även en ganska oproblematisk sanning kommer att förstås på olika sätt av olika människor och folkgrupper.
Det har givetvis inget med postmodernt trams att göra – att saker uppfattas på olika sätt innebär inte att alla uppfattningar är likvärdiga, eller att man inte kan uttala sig alls utanför sin ”kontext”. Däremot är det självklart att saker ser olika ut både för olika individer och olika kulturer. Varför det inte skulle gälla religion också övergår mitt förstånd. Visserligen har både muslimska och kristna religionsutövningar förändrats kraftigt av lokala förutsättningar (jfr. skillnaden mellan europeisk och afrikansk kristendomsutövning, eller arabisk och indonesisk), men när missionen dels kombineras med migration, och dessutom till stor del grundar sig på en arabifierad och radikal form av Islam faller det argumentet. Att Saudiarabien finansierar svenska moskébyggen borde vara oroväckande till och med för PK-folk. Och för Omar, för den delen, Wahabismens respekt för Sufismen är inte direkt världskänd. Takfir, någon?
När det kommer till kultur och religion är det bara naturligt att sådant manifesterar sig på olika sätt hos olika folk – har Omar alldeles glömt vad han lärt sig hos Tage Lindbom och perennialisterna? Bara en sådan sak som ett specifikt ”heligt språk” antyder naturliga gränser för Islams utbredning, och innebär att en konvertering till Islam för en svensk är liktydigt med underordning under en annan folkgrupp.
@Rimfaxe
Först och främst vill jag säga att det är trevligt att du har hittat hit och tacka för alla intressanta alster du har skrivit genom åren.
Jag kan bara hålla med dig om att de som förkastar evolutionsteorin med hänvisning till sin religiösa övertygelse ställer något annorlunda epistemologiska krav vid bedömningen av sanningshalten i sin tro kontra naturvetenskapliga teorier.
Jag förstår heller inte härledningen att det är logiskt att prompt vilja sprida sanningen till alla om man tror sig ha kunskap om den, och omvänt att inte acceptera avsaknaden av sanningen hos andra. Gäller det sanningar i alla dess former? Personligen är det mig egalt huruvida andamenserna i Indiska oceanen tror på ett supersymmetriskt universum som består av nio spatiala dimensioner och en tidsdimension fyllt med vibrerande strängar, eller någonting annat – vi vet ju inte så noga exakt vad de tror då de grupper av andamaneser som överlevt varit isolerade i tiotusentals år. Jag avfärdar den postmodernistiska relativismen som ser alla sanningar som beroende av tillfälliga och subjektiva förhållanden, men påståendet att det skulle vara ologiskt att anse det acceptabelt att uppfattade icke-sanningar sprids och frodas i andra världsändar är för mig i sig ett ologiskt resonemang.
Intressant intervju.
Dialog är alltid av värde, även om inte heller jag ser några grundlag till samarbeten.
Dock är det alltid lika fascinerande att höra Omar tala om logik, när just den förmågan är en av hans absolut minst utvecklade egenskaper. Omar har förvisso en god språklig och poetisk förmåga, men när det gäller intellektuell klarhet och koherens lyser dessa funktioner starkt med sin frånvaro. Islam som slår sig på bröstet för sin Sanning, förnekar samtidigt varje form av seriöst sanningssökande. Man märker det extra tydligt i deras förakt för evolutionsläran. De benämner den ”darwinism” i syfte att nedvärdera de senaste hundra åren av vetenskaplig forskning. Implikationen är att evolutionsläran skulle vara en slags dogm, vilket lustigt nog, om vi talar med Jung, är en projektion av den islamska tankevärlden, liksom den politiskt korrekta mentaliteten överlag. När man tror att forskare världen över har ingått någon form av sammansvärjning för att enas kring evolutionsläran, då är foliehatten ett attribut som inte ligger alltför långt bort. Europeiska tänkare som Aristoteles och Empedokles kan sägas vara logiskt förankrade. För Omar tycks logik dock vara detsamma som färgsprakande retorik och sofism, en lek med ord i logikens namn, vilket är typiskt för den arabiska mentaliteten.
Man behöver inte bli muslim, och vad jag vet, muslimerna går inte och knackar dörren som Jehovas Vittnen … Så!
Bättre en Mohamed Omar en 10 top folkpartister sionister … hur mycket ”svenskar” kan de vara …
Varför ska man köpa hans bok om det finns ett alternativ nämligen Tony Blankey ‘The West’s Last Chance’? man kan läsa iaf en utmärk recention på samtiden.com Där hittar man svaret på vem Mohamed egentligen är..
mr_andiess
Jag håller med dig om att den globala eliten gör allt för att öka polariseringen och spela ut grupper mot varandra. Hade världen enat sig mot ondskan istället för att slåss mot varandra så hade det varit enklare. Men tyvärr så hålls vi i shack och är mer eller mindre fastlåsta i de grupper vi själva tror eller av andra anses tillhöra, även om vi genomskådar detta ”matrix”. Jag tror att även Israel är en rökridå i slutändan, det existerar bara så länge som judarnas rasism kan bidra med något gott för eliten. Läs t ex om brittiska imperiet och Israel: http://www.nyapolitiken.biz/larouche/israels-smutsjobb.html
och om Vatikanens hemliga maktordnar: http://www.nyapolitiken.biz/frimurare_o_illuminater/malteserorden.html
De mer mjuka ”nationaldemokratiska” partierna runt om i Europa blir utslätade intetsägande partier ju närmare de kommer makten och delar ett förbehållslöst försvar för Israel. De hårda mer ”nazistiska” partierna behöver inte infiltreras än så länge, då det räcker med svartmåla dem och få dem att framstå som onödigt extrema.
Att säga att man vill kasta ut alla invandrare och folk med fel gener, är kanske inte så konstruktivt i dagens läge då massinvandringen sedan länge varit ett stort faktum? Att säga att man vill kasta ut kriminella invandrare och upplysa svenskarna om den rasistiska kriminaliteten riktad mot oss, är antagligen det mest konstruktiva man kan göra, i dagens läge. Andra negativa bieffekter av massinvandringen förutom kriminaliteten som arbetslöshet, lönedumpning, miljöförstöring och kostnader för deras SFI och bidrag. Det kan aldrig få folk att känslomässigt reagera och förstå att det finns ett vi och dem, som när man påtalar och tar sig an de rasistiska våldsdåden!
Intressant, jodå…
Men den enda stora behållningen blir ändå att vatten kan inte blandas med olja… Men det är ändå inte rätt…
Det är hög tid att vi inser att varje form av polarisering i Världen har sitt ursprung i ”den verkliga makten”…
Vi spelas som marionetter, medan De styr vår Värld mot ett annat mål…
Även ”kampen” mellan de Svenske och invandrarna/muslimerna är i allra högsta grad en skapad och avsiktlig ”konflikt”, och SD som ”svenskarnas röst” är sedan länge redan omhändertagen av etablissemanget…
Ett officiellt Zioniststiskt parti…
Allt gnäll och alla protester inom Etablissemanget är bara ett spel för kulisserna/folket, i själva verket är SD redan med i ”Klubben”…
Och åren som gått innan folket föstår, om de nu gör det, att man blivit lurat av ett falskt nationalistiskt parti kommer att vara förlorade….
En polariserad opinion kommer att ägna dessa år åt ännu en fruktlös kanp, medans vår Värld tar ännu några steg mot det Globala Socialistiska Helvete man planerar för oss…
Och den dagen vi alla är slavar i den Globala Diktaturen kan vi diskutera vem som har den bästa kulturen eller religionen i all oändlighet – eller inte… Det kommer inte att finnas någon frihet att diskutera saker då…
Det är dax nu, att Vi inser vars den verkliga ”fienden” finns, och samlar våra krafter för en VERKLIG Nationaliskt Enighet, mot det internationella kapitalet…
Oj, nu lät jag vekligen som vänster, men det är jag inte…
Vår ”vänster” är bara ännu en samling förvirrat polariserade sjalbärande idealister som gått på pumpen totalt…
Ty hela den politiska skalan är blott inget annat är JUST denna polarisering som vi nu måste göra upp med…
Någon som är med mig…?
Anders
Muslimer är vämjeliga kräk! Så också Herr Omar och Ahmed rami. Jag köper gärna hans bok dock! Kan ju va bra att ha till hands ifall toarullen tar slut helt apropå!
@April53
Jag vet inte riktigt vem din kommentar riktar sig mot, men nog torde det vara relativt uppenbart att merparten av denna hemsidas läsare önskar ett Sverige helt utan islam. Intervjuaren Björn Björkqvist kunde ju exempelvis inte hålla sig borta från SVT:s kameror, eller kanske var det kamerorna från honom, då han nyligen deltog i protesten mot byggandet av moskén i Keillers park i Göteborg. Att aktivt ta del av någon annans åsikter innebär inte att man delar dem.
För egen del så vill jag hellre att Moahmed Omar förklarar för mig vad han står för, än att jag förklarar för honom eller andra vad han står för genom att gissa och anta. I hans svar tycker jag att det framkommer tydligt varför vi strävar efter helt olika världsordningar. Vem här vill ha en muslimsk världsordning eller en sionistisk dito? Inte jag. Den nation jag eftersträvar att vi skall etablera skiljer sig dock från bland annat de redan nämnda ideologierna genom att politiska beslut i möjligaste mån baseras på kunskap och inte på dogmer. Att vägra lyssna till andra är ingen bra väg för att få kunskap.
Vakna upp!
Visst är han trevlig, Mohamed Omar, och han kan uppföra sig i möblerade rum – uppfostrad och utbildad som han är, i vår kultur och vårt sätt att leva.
Men Mohamed Omar är en kamouflerad bomb och absolut livsfarlig för Sverige. Detsamma gäller givetvis alla andra utvecklade (civiliserade) nationer där Islam börjar få fotfäste.
I samtliga nationer där Islam har en framträdande roll råder instabilitet på ALLA områden, stora ”fysiska risker” för samtliga invånare – såväl för troende som för icke-troende samt NOLL utveckling i form av framåtskridande i uppbyggandet av en fungerande avancerande form av civilisation.
Visst har Koran-nationer mobiltelefoner och bilar men dessa länder fungerar ENDAST tack vare att det finns ”normala” länder. INGEN Koran-nation har uppfunnit eller producerar ngt enda som är av godo för andra nationer. Kunskap och teknologi för det som trots allt byggs och eventuellt ändå produceras i Koran-nationer, är inköpt och utförs uteslutande av ”utländsk” expertis.
Och för den som räcker upp handen för att säga ”Men oljan då….!?!” är svaret detsamma: Mineraler, Olja och Gas är inte ”tillverkat” av muslimer utan av geologiska processer och tekniken som förädlar råvaran utförs helt och hållet med hjälp av väst-teknologi.
Om det kan sägas något ENDA positivt om Islam, är att den religionen är svuren fiende till sionismen men devisen Min Fiendes Fiende Är Min Vän kan bara fungera med en stabil geografisk gräns mellan ett EU-land och ett u-land baserat på Islam – inte att öppna dörren och fylla Eu med islamister. Att blanda olja och vatten är inte fysikaliskt möjligt!
Se er om på planeten, beakta/notera de Koran-baserade länderna och TÄNK! Vårt rådande system i form av Sionistisk diktatur är trots allt betydligt bättre än Mohamed Omars alternativ. Vi måste finna andra medel för att bekämpa sionismen — den leende och medialt behaglige Mohamed Omar är INTE rätt väg för Sverige!!
Om detta är jag 101% orubbligt övertygad.
Tack för en väldigt intressant intervju, Björn!
Islam(ism) är en växande kraft i Europa, och vi måste förstå den, precis som vi måste förstå judenhetens väsen, för att bäst kunna hantera vår tillvaro. Att, som vissa nationalister, frukta kunskap om (eller dialog med) andra aktörer på världsarenan är bara skadligt för en själv.
Jag ska läsa böckerna som Omar rekommenderar, för att lära mig mer om islam.
Intressant och mer klargörande än tidigare intervjuer som lockat läsaren att tro att islam och nationalism hör ihop. Dialog är nog nyttigt mellan utsatta grupper, men för nära samarbete är farligt.
De skillnader som finns, mellan nationalister och islamister, är, tycker jag, påtagliga, men fullständigt underordnade den viktigaste gemensamma nämnaren, d.v.s att tillsammans få bort judendommen/sionismens makt ifrån vår värld. Jag antar att alla vet om numera, att de är roten till i stort sett allt skit sen den s.k religionen uppfanns. Jag menar, kunde Hitler sammarbeta med Islamister, så kan vi.
Hans artikel om Expo innehåller mycket viktig information. Om den är med i boken hoppas jag på enorm spridning.
Mycket intressant intervju.
Nationella och islamister delar till viss del värdegrund, men ett samarbete är i stort sätt menlöst. Vi arbetar för ett Sverige fritt från utländsk inblandning och de arbetar för att sprida sin tro över hela världen.
Jag har inga problem med religionen islam eller den politiska islamismen om det utövas i deras hemländer, men jag har problem med alla muslimer som finns i Europa och hur ”våra” politiker anpassar våra länder för dessa främlingars skull.
Han har dock helt rätt om vilka som orsakat problemen i vårt samhälle.
Jag håller med Omar om mycket men långt ifrån allt. Tankarna om Islam som Omar bär på skiljer sig väldigt mycket från mina. Vad han i princip säger är att han vill göra Sverige till ett muslimskt land. Det är något jag inte ställer upp på och som jag aktivt vill motarbeta. I övrigt så är hans syn på Israel och den judiska makten densamma som min.
Mohamed Omar har verkligen avslöjat kulturnissarna. Jag tror att de är väldigt rädda för honom.
Tack Björn för en läsvärd intervju.
[...] Litteratur, Självbiografiskt by Mohamed Omar on juni 17, 2010 Den nationalistiska nättidningen Realisten har intervjuat mig med anledning av min nyutkomna bok Islamisten. Boken är tryckt och färdig, men [...]