Den 31 maj höll Sverigedemokraterna möte i Landskrona för att presentera sin skuggbudget. Mötet leddes av partiledaren Jimmie Åkesson och flera andra viktiga företrädare för partiet fanns på plats. Förutom intresserade åhörare, journalister och poliser så samlades också människor med avsikten att stoppa mötet. Motdemonstranterna lyckades då Sverigedemokraterna valde att avsluta mötet i förväg eftersom det var svårt att höras för alla visselpipor och skrik.
Cecilia Mattsson (V) beskrev det faktum att man tystat en politisk motståndare som en stor framgång. Mötet fick också massmedial uppmärksamhet där journalisterna tävlade i konsten att skriva tvetydiga formuleringar som ”stökigt vid SD möte”, ”SD möttes av protester” och ”Landskronaborna buade ut SD”.
Jag har inget till övers för SD men hävdar deras rätt att hålla möten utan störningar. Polisen bör avlägsna och lagföra vänsterpartister, anarkister och invandrare som kommer för att förstöra tillståndsgivna möten. Ett av skälen till att man söker tillstånd för möten är att polisen ska kunna stå för säkerheten och garantera att mötet kan äga rum. I praktiken fungerar det tvärtom. När man söker tillstånd blir planerna på ett möte en offentlig uppgift och med medias hjälp kan avgrundsvänstern samla ihop sina anhängare för att försöka tysta sina meningsmotståndare. Istället för att förhindra detta låter polisen i regel vänstern hålla låda, ofta även gå till direkta angrepp genom att kasta saker mot de grupper de ogillar, utan att polisen griper eller ens för bort angriparna.
I Västerås var denna taktik extra tydlig den 28 maj. Svenskarnas parti hade sökt tillstånd för en demonstration för att uppmärksamma mord mot svenskar utförda av ickesvenskar. Polisen vägrade ge tillstånd. Först när demonstranterna kommit till platsen fick man tillstånd, fast då på en annan plats. Partiet kunde genomföra sitt möte men med stora avspärrningar vilket försvårade för intresserade att lyssna. Polisen valde strategin att isolera det fredliga mötet istället för att isolera den våldspöbel som kommit för att försöka störa antivåldsdemonstrationen. Nu kunde mötet ändå höras ganska långt genom bra ljudutrustning men om polisen hade skött sitt arbete hade mötet kunnat hållas på ett helt annat sätt och våldsvänstern och de kriminella invandrarna hade inte lärt sig att man med hot om våld kan få polisen att lyda deras krav. I fallet med Västerås lyckades man inte stoppa mötet men i Landskrona lyckades man med avsikten att hindra mötet.
Eftersom polis, domstolar och media ger sitt gillande åt våldsvänstern så måste de angripna svara på andra sätt.
Sverigedemokraternas publicering har upprört media
Efter det misslyckade mötet i Landskrona valde Sverigedemokraterna i Landskrona att publicera vad man kallar ”Stilstudie i odemokrati från torgmötet 2010-05-31”. Partiet har helt utan ytterligare kommentarer publicerat bilder på 46 motdemonstranter. På bilderna ses bland annat en man som suttit fängslad i Libanon, misstänkt för terrorbrott, och högt uppsatta vänsterpartister. På en av bilderna kan man se ett litet utländskt barn som blåser i en visselpipa. Detta har fått media att reagera. Helsingborgs Dagblad har spårat upp barnet som visar sig vara sex år.
Helsingborgs Dagblad publicerar nyheten med rubriken ”Sexårig motdemonstrant hängs ut av SD”. TV4 har kortat ner rubriken till ”Sexårig flicka hängdes ut av SD”. Pappan till flickan säger till Helsingborgs Dagblad att han kommer att anmäla Sverigedemokraterna.
– De som tar med sina barn dit vill visa att barnen är födda här, som svenskar: De hör ihop med det här landet. SD måste förstå det, säger pappan.
Pappan, som vill vara anonym, säger vidare att det inte är odemokratiskt att demonstrera mot SD eftersom partiet sprider våld och hat. I stället menar han att det är demokratisk uppfostran att ta med sig sitt barn till en motdemonstration av nämnda slag.
Vad som är demokratiskt eller inte tänker jag inte gå in på. Demokrati har förvandlats till ett innehållslöst ord där demokrati används synonymt med ord som bra eller rättvist. Enligt detta användande av ordet är det demokratiskt att ha en bra skola, yttrandefrihet eller äta tårta. Att diskutera vad som är demokratiskt eller inte blir därmed meningslöst. Demokrati är bara ett ord som saknar innehåll i gängse debatt.
Det kan dock vara på sin plats att påpeka att SD inte vill utvisa människor med svenskt medborgarskap. Att ta med sig sitt sexåriga barn till en stökig motdemonstration för att låta henne tillsammans med våldsverkare försöka stoppa ett lagligt politiskt möte kan därmed inte tala om för SD att barnet är svensk medborgare. SD har nämligen inga synpunkter på detta utan vill bara begränsa ny invandring och låta somliga av dem som finns här och saknar medborgarskap få återvända hem. Skillnaden mellan SD och riksdagspartierna är inte så enorm som somliga tycks tro.
Vad som är mer intressant är SD:s agerande och medias bemötande. Gör SD något fel när de publicerar sin stilguide i odemokrati? Nej, vare sig moraliskt eller juridiskt. Juridiskt har de fotograferat människor som på offentlig plats valt att föra fram sina åsikter, eller snarare försökt hindra andra från att göra det. Det är inte olagligt att fotografera på offentliga platser och det är inte förbjudet att publicera bilderna. Frågan handlar snarare om ifall SD gjort något moraliskt fel. Om de, som de stora tidningarna och tv-kanalerna, hade publicerat paparazzibilder på kända skådespelare, politiker eller kungligheter hade det funnits anledning att föra en diskussion om SD:s moral kring publicistiska frågor. Men SD har inte, som exempelvis Expressen och andra tidningar som ingår i samma koncern som TV4, publicerat smygtagna bilder på kändisar som badar topless eller går och handlar med sina barn som de valt att inte vilja visa upp i media.
Sverigedemokraterna i Landskrona har endast publicerat fotografier på 46 människor som valt att gå till ett offentligt möte för att framföra sina åsikter. Att man valt att gå till mötet för att förstöra det i stället för att ställa sig bakom mötets budskap ger inte demonstranterna rätt till anonymitet. Självklart är det mest känsliga i denna historia att det är ett litet barn som hamnat på bild. Men där ligger ansvaret hos den omdömeslösa fadern och inte hos Sverigedemokraterna. SD har publicerat en fotodokumentation över motdemonstrationen. Det är inte SD:s fel att en utländsk pappa tyckte att det var en god idé att ta med sig en flicka i förskoleåldern till en illegal demonstration med enda syfte att stoppa ett lagligt möte. SD ska inte kritiseras för detta, däremot bör de sociala myndigheterna fundera över om pappan verkligen ska sköta sitt barn eller om det bör bli en fråga för LVU-hem.
Vi kommer att se fler uthängningar framöver. Det är fredliga politikers sätt att bemöta våldspöbeln i ett samhälle där rättsväsendet inte fungerar.
Nyligen spreds ett flygblad i Kalmar. Avsändaren var en grupp som kallar sig för Kalmargardet och som har tröttnat på vänsterns många attentat mot oliktänkande utan att samhället har reagerat. Bladet informerar om Sebastian Hellvin som vid sidan om sitt engagemang för Vänsterpartiet, som han kandiderar för i kommunfullmäktige, sägs ha en ledande position i den lokala AFA-föreningen. Lokaltidningen Barometern publicerade ett snyftreportage om detta och menade att Sebastian Hellvin inte alls är engagerad i AFA.
Realisten har fått ta del av Kalmargardets bevisning mot Sebastian Hellvin och den är övertygande. Det blir intressant att se hur Vänsterpartiet och Barometern kommer att bemöta de bevis som kommer att presenteras närmare valet.
Media griper efter halmstrån för att misstänkliggöra invandringskritiker. Istället för att publicera artiklar och på allvar ta avstånd från vänsterns angrepp som i Landskrona eller Västerås så skapar man rubriker av motreaktionerna. Det blir plötsligt värre att publicera ett foto än att försöka stoppa ett möte. Det är värre att dela ut flygblad än att slå yxor genom människors dörrar eller bränna ner människors bostäder.
Riksmedierna var knäpptysta när ett multietniskt gäng bestående av så kallade antifascister försökte mörda två nationalister i Hallstahammar den 26 maj. Tydligen är det allvarligare att publicera foton. Borde inte journalisterna i så fall börja med att rannsaka sig själva?
