![Framåt:<br />Återförsäljare [20 ex]](http://www.arminius.se/images/product/c4af9c3d073ccc12fc7178cf7dd9d76d.jpg)
![Framåt:<br />Återförsäljare [10 ex]](http://www.arminius.se/images/product/d3394dac989d01a1ff064625cf5ec712.jpg)
Enfaldiga reaktioner på Nationell Idags presstöd
KrönikaI dag stod det klart att den nationaldemokratiska tidningen Nationell Idag kommer att beviljas presstöd då de uppfyller samtliga de erforderliga krav som ställts upp av presstödsnämnden. Det finns i ju för sig onekligen mycket som kan sägas om presstödet som sådant, men jag tänkte här främst dela med mig av några reflektioner kring de reaktioner som etablissemanget uttryckt inför det inträffade. Mest påfallande rent generellt är avsaknaden av egentliga argument och den bristande förmågan att föra ett faktabaserat resonemang när olika representanter polemiserar mot nationalismen, samt hur dessa genom sina anföranden blottar att de inte står för vad de utger sig stå för.
Den tvärvetenskapliga biopolitiska disciplinen – inte att förväxlas med Michel Foucaults pseudovetenskapliga postmodernistiska idéer – har de senaste decennierna genom att kombinera bland annat psykologi, neurobiologi, evolutionsteori och genetik givit oss en god förståelse för hur den politiska människan är beskaffad. Inte minst har det senaste decenniets snabba teknologiska avancemang bidragit till detta.
En av de mest betydelsefulla, om än föga förvånande, insikterna är att den stora majoriteten människor inte bildar sina politiska åsikter på logiska resonemang utan på känslor. Det avgörande för en människa är i regel hur den känner inför en politisk situation, inte huruvida känslorna är berättigade eller inte. Människor bedömer i regel fakta utifrån hur de känner eller förmås känna för det område som denna fakta avser. Detta är viktigare för hur en människa reagerar och agerar än vad som är sant eller falskt i sammanhanget.
De som förmår manipulera majoritetens känslor i politiska frågor, i synnerhet i en demokrati, är således de som har bäst förutsättningar att utgöra den politiska makten. En stor del av denna förmåga är som bekant i massmedias besittning i dagens samhälle.
Vi kan med andra ord förvänta oss att den befintliga politiska makten i de flesta sammanhang primärt försöker påverka människor emotionellt hellre än att belägga sina ställningstaganden med objektiva fakta eller stringenta resonemang – annars skulle de snabbt ha hamnat i underläge mot och konkurrerats ut av konstellationer med maktambitioner som inte räds att spela på människors känslor. Maktens argument får gärna ge sken av att vara objektiva och stringenta, men det viktiga är just skenet om det stärker den emotionella påverkan, inte att det verkligen förhåller sig som det framstår.
Reaktionerna på att Nationell Idag beviljas presstöd tog tragikomiska former. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth vill att presstödsnämndens nuvarande urvalsregler ses över till följd av beslutet. Tidningen Fokus chefredaktör Martin Ahlquist lämnar sin plats som suppleant i presstödsnämndens styrelse i protest mot beslutet, något som fått kritik av universitetslektor Jan Strid som ifrågasätter huruvida Martin Ahlquist förstått sitt uppdrag och Tryckfrihetsförordningen. Exemplen på andra fördömanden är många.
Något som jag har funnit väldigt talande för kritiken mot att ge Nationell Idag presstöd är hur flera i sammanhanget förfäktat att ”mångfald är bättre än enfald”. Det är på intet sätt en ny paroll även om den snarast är parodisk vid närmare eftertanke.
Det hela är givetvis en ordlek som utnyttjar substantivens ljudlikhet. Den låter möjligen bra, men säger absolut ingenting. Den utgör ett typfall av en floskel. Ingen hederlig eller hedervärd människa skulle använda den som argument för sin sak.
Låt oss betrakta frasen närmare.
Ordet enfald har historiskt använts för att beteckna något som inte är tillkrånglat och rent av att någonting är oskuldsfullt eller uppriktigt. Det är emellertid näppeligen i denna bemärkelse som politiskt korrekta extremister använder ordet utan i den nuvarande gängse betydelsen okunnighet eller inskränkthet.
Substantivet mångfald å sin sida är en generell beteckning för sådant som inom sig uppvisar åtskillnad.
Redan här blir det tydligt var i bristen ligger att logiskt kontrastera enfald mot mångfald. Orden utgör inga motsatser. Vi kan exempelvis, med rätta, påstå att de massmediala reaktionerna på presstödet har uppvisat en mångfald av enfaldiga resonemang.
Än viktigare är att påståendet i sig inte säger någonting. Det utgör inget argument. Mångfald i sig är inte någonting positivt eller eftersträvansvärt. Barnet hade åsamkats en mångfald av skador vid olyckan. Piloten inledde arbetsdagen med groggar i mångfald. Media förleder folket med en mångfald av lögner.
Den som anser att hänvisningar till ”mångfald i stället för enfald” utgör ett relevant argument måste rimligen själva anses vara enfaldiga. Andra som använder floskeln utan att lida av nämnda villfarelse måste lika rimligen anses försöka utnyttja folks enfald.
En av dem är Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman som i artikeln Presstödet ska uppmuntra mångfald, inte enfald skriver just att ”Meningen med systemet var rimligen att uppmuntra mångfald. Inte att finansiera enfald
”.
Låt oss titta närmare på det resonemanget. Mångfald, som nämndes ovan, är en generell beteckning för sådant som inom sig uppvisar åtskillnad. I vilken mån skulle Nationell Idag alltså inte uppmuntra till mångfald inom den i många avseenden enfaldiga mediavärlden? Jag vågar nog påstå att Nationell Idag uppvisar en större innehållsmässig åtskillnad gentemot andra tidningar som får presstöd relativt till vad dessa tidningar generellt uppvisar sinsemellan.
Lika anmärkningsvärt som karakteristiskt är vidare att Björn Wiman på intet sätt försöker belägga att tidningen präglas av enfald. I ärlighetens namn så vet Björn Wiman troligen väldigt lite om den saken och uppvisar i själva verket sin egen okunnighet och inskränkthet.
En annan som riktat kritik mot beslutet om presstöd med hänvisning till ”mångfald” är det Judiska Centralrådets ordförande Lena Posner Körösi. I ett pressmeddelande i dag skriver hon bland annat om Nationell Idag att ”Tidningen sprider konsekvent rasism, antisemitism och homofobi. Att statliga pengar används till att stärka krafter som sprider hat är minst sagt förvånade”.
Det har sagts förut och det tål att sägas igen: den som kallar sanningen för hat är den som hatar sanningen. I likhet med Björn Wiman försöker Lena Posner Körösi på intet sätt belägga påståendena i sin stridsskrift – hon bara påstår att Nationell Idag sprider hat, och hat är ju inte bra.
Likväl, vad är hat? Enligt Svenska Akademins ordbok en ”intensiv och ihållande känsla av ovilja mot någon eller något”. Det är således knappast ett orimligt påstående att Lena Posner Körösi hatar nationalismen – den svenska och inte den judiska vill säga – och ger spridning samt uttryck för detta i sitt pressmeddelande, men hon är knappast av åsikten att den svenska staten följaktligen borde dra in de miljontals kronor som Judiska Centralrådet erhåller årligen i olika former av stöd och bidrag.
Det är inte hat per se som Lena Posner Körösi vänder sig mot, utan hon vänder sig mot det som hon hatar. Det låter bara ack så mycket bättre när hon klär det i universalistiska och rättfärdiga ordalag.
”Med mer resurser för Nationell Idag är risken uppenbar att hetsen – och otryggheten tilltar. Vi förstår inte på vilket sätt den rasbiologiska tidningen kan anses bidra till mångfalden i pressen
”.
Mig veterligen – och jag skulle med största sannolikhet ha vetat om så var fallet – så har någon ansvarig utgivare för Nationell Idag aldrig fällts för hets mot folkgrupp. Tidningen har med andra ord aldrig ”hetsat” mot någon så att det i juridisk bemärkelse kunnat anses utgöra ”rasism, antisemitism och homofobi” som Lena Posner Körösi tycks vilja påskina. Enligt vilka med en rättsstat överensstämmande principer menar således Lena Posner Körösi att Nationell Idag inte borde behandlas likadant som alla andra?
Det går vidare att ställa sig frågan vilka i befolkningen, bortsett från etablissemanget och politiskt korrekta extremister, som känner sig otrygga till följd av Nationell Idags existens? Utan att vilja låta nedsättande: hur stor andel av befolkningen kände före denna dag ens till att tidningen existerade?
Den nuvarande makten saknar i alla väsentliga hänseende argument för sin sak. Som den biopolitiska forskningen har visat så behöver de heller inte ha några sådana så länge de besitter förmågan att väcka och manipulera majoritetens känslor.
Ett hot mot denna rådande situation är en framväxande nationalistisk media som strävar efter att svensk politik skall värna det svenska folkets intressen, inte främmande intressen eller andra särintressen på svenskarnas bekostnad. Det är goda nyheter för det svenska folket när så sker även om dagens nyhetsmedia framställer det som någonting negativt.
Och även om stringenta och faktabaserade argument inte är essentiella för majoriteten så skadar det sannerligen inte att det är vi som har alla argument på vår sida nu när vi med tiden får allt bättre möjligheter att föra ut vårt budskap till allt fler människor.
Det mest komiska jag finner är att denna hemsidan eller nationell tidningen är antisemitisk vilket i själv verket så är det Khazarierna som är det i och med att de har varit skyldiga till massvis av brott genom historien. Dessutom använder de antisemitism för att de ska kunna sätta munkavle på folk för att de inte ska våga replikera tillbaka.
Bra artikel. En annan bra sågning av korkat gnäll om beslutet att bevilja Naitonell Idag presstöd hittar man här:
http://solguru.motpol.nu/?p=885
Kul att NI fått presstöd har själv varit prenumerant en tid och tycker att tidningen behövs.Svensk pk media visar bara de nyheter som inte visar invandringens oerhörda nackdelar för oss svenskar.
Jag spann som en katt när jag läste detta mästerverk i konsten att med det skrivna ordet på tydligast möjliga vis ge en skriven känga i ansiktet på allt vad politiskt korrekta motsägelser heter! Ypperligt skrivet!
Jag är med i ND men måste säga att jag blev väldigt glad när jag läste den här artikeln. Den visar att realisten ställer sig över småaktigt trams och fokuserar på det viktiga. Mycket bra Martin! Om du vill skriva för NI så är du säkert välkommen
En väldigt bra formulerad artikel (om än kanske lite onödigt kronglig ibland), detta är onekligen en fråga som berör alla nationella även utanför ND.
Snuskigt bra text må jag säga.
Skulle vara intressant om någon annan kulturell förening med etniska intressen såsom Somalska föreningen, Syrianska riksförbundet, turkiska föreningen etc har gått ut offentligt pressmeddelande om det hela? Nej det kan bero på att dessa känner sig inte hotade.
Med risk för att låta antisemitisk men är det en bara ett faktum att det finns en judisk dominans inom massmedia? Bonnier äger ju en oerhörd majoritet av just all massmedia. Judar har ju en sak tillskillnad från oss här i Sverige, nämligen sammanhållning. Sammanhållning inom den egna etniciteten. Den är med nyanserade ögon ickebefintlig idag. Folket har vikit sig och ser idag bara åt andra hållet om de skulle se en svenskfientlig misshandel. De ser vad som sker men de vill inte bli indragna eftersom de är rädda. Rädda människor som kanske har fått se mycket mångkulturellt elände. Mångkulturen finns idag överallt så det är inte så konstigt att folk är otrygga och därav också blir rädda. Detta problem har ju inte judarna och andra etniska grupper. Judarna t ex har egna dagis, skolor, ålderdomshem, privatläkare, medier som sagt, underhållningsbranschen osv osv… Har vi etniska svenskar något ens som kommer i närheten av något sådant som i grund och botten binder oss samman som folk?
Nej inte direkt. Men det är där vi nationalister står. Där står vi gemensamt mot allt detta och kräver att i Sverige så ska vi svenskar driva en politik som gynnar oss svenskar och som inte gynnar det mångetniska samhället. Nationalismen är på uppgång i Sverige. Folk börjar bli trötta på att vika blicken åt sidan när man ser vad som sker på gator och torg. De börjar se sig efter partier som ska företräda dem och deras krav på både lägre skatter och utökad välfärd och tryggare arbetsvillkor men ändå bra företagsklimat. Något som samtliga nickedockor i riksdagen aldrig skulle ens vilja se som lösning eftersom deras inkompetens då skulle komma ut i ljuset. De kan ju inte finansiera den här typen av samhälle vare sig man heter Reinfeldt eller Ohly. Reinfeldt eftersom han älskar att vissa människor i samhällseliten ska ha bättre villkor än exempelvis hamnarbetare, snickare, sjuksköterska på akuten osv. Han vill ju att rika ska vara rika och att fattiga, sjuka och arbetslösa människor ska straffas. Ohly enbart för att han är lika blåst som sin vän Fredrik. Men tvärtom på ett konstigt sätt. Han tror ju att genom att bedriva klasskamp, något som per faktum är folksplittrande och därav vill Lars som ljög om att han hade sparkat boll med nacka skoglund inte vara med om något som kan ena folket. Alla därefter är ungefär samma skrot och korn. Den enkla lösningen på hur man gör för att finansiera ett sådant system är genom att sluta finansiera mångkulturen på alla nivåer och repatriera samtliga från de senaste 30 åren som ej längre har skyddsbehov. För att göra detta så krävs det lagändring som gör det möjligt att riva upp medborgarskap och därefter repatriera samtliga av de som ej kan ses som flyktingar med skyddsbehov. Därefter stänger vi för invandring till Sverige förutom från andra västerländska nationer. Vi pustar därefter ut och håller oss på stram linje fyra år så att de statliga finanser som bedrevs för att genomföra detta stora projekt tog var enorma. Men på den ljusa sidan så skulle landet spara in cirka 260 miljarder kronor årligen så det skulle ju inte gå någon nöd på folk ändå. Vi skulle ju dessutom gå ut ur EU och det skulle också spara in lite pengar som kan gå till äldreomsorgen och till sjukvården. Därefter hade vi förespråkat folkgemenskap som grundvärde i den svenska grundlagen. Fria från imperialister som denna Lena Posner Körösi som tydligt vurmar för sitt eget folk framför svenskarna som folk. Något som vi kan förstå eftersom vi också värnar vårt folk framför Lena Posner Körösis folk. Vi skulle ju nämligen även avskaffa hennes etniska grupps privilegier gällande finansiellt stöd. Det får dem klara av på egen hand. Dessutom bör man göra så som i Singapore, Thailand, Bulgarien mfl har, nämligen att denna form av mediamonopol av denna sorten ska kunna regleras och tas hand om. Vi nationella tror nämligen på yttrandefrihet och på mångfald inom media. Därför vill vi ju självklart begränsa en sådan ägarstruktur och även ge en känga åt andra globala finansvalpar som spekulerar bort svenskens framtidshopp bakom en datorskärm från Wallstreet. Som i sin tur har en majoritet av Lena Posner Körösis etniska tillhörighet som ägare. Nu gissar jag bara. Tror ni inte att Lena Posner Körösi i egenskap av judinna inte vill att hennes judepolare Bonniér, Stenbeck, Ashberg, Pagrotski eller hur hans namn nu stavas, samt bulvanföretag som i realiteten ägs av Bonniérs polare Goldstein, Cohen, Leeman osv, blir rätt arga om de kommer att loosa pengar pga av att vi svenskar prioriterar svenskar och svenska intressen på våra villkor som gynnar samhället som individen. Något som i grund och botten handlar om att vi skulle slängt ut dessa judiska kapitalister från möjligheterna att sko sig på svensken. Det kan givetvis gälla andra etniciteter också. T ex danskar eller tyskar. Detta är vårt land, därför bestämmer vi här och våra intressen ska gå främst och det som gynna folket är den väg vi bör gå! Hmm, som sagt. Lena Posner Körösi är fan bara rädd om sina polare. Inget konstigt med det. Men det är lugnt Lena Posner Körösi, betänk att hur ni än gör så kommer denna fråga gynna nationalismen. Detta kommer att förändra många saker framöver. En sak är dock säkert. Det är vi nationella som står i fronten för vårt folk. Det är vår uppgift att börja bedriva kampen än mer intensivt. NI 3000 prenumeranter, flera tusenmanna demonstrationer per år, fler nationella mandat i många kommuner till att börja med bör vara målsättningen, vi bör kanske börja bli mer som Lena Posner Körösi som ställer oss emot att hennes folk judarna skulle få kulturella bidrag etc. Inte konstigt att hon är arg. Hon känner ju sig hotad stackarn. Nej någon borde prata vett med henne. Nej som sagt, när folk är hotade så visar de sina rätta takter. Kolla på oss nationalister, trots angrepp på oss av såväl parlamentarisk som utomparlamentariskt, samt juridiskt och smutskastade rent medialt så står vi ändå pall. Vi som är folket och som bor bland folket långt ifrån Reinfeldts miljonärskåk i Täby står pall eftersom vi tror på att nationalismen som Lena Posner Körösi vill bekämpa tillsammans med de Israelvurmande SD, S, V, MP, M, C, FP, KD, PP, F! osv osv. Vi går som sagt framåt gott folk. Lägg Lena Posner Körösis ord på minnet och låt hennes svenskförakt sporra alla nationella oavsett tillhörighet eller val av oberoende till fortsatt kamp.
Låt oss gemensamt ge Lena Posner Körösi fingret genom att stödja Nationell Idag och därefter jobba stenhårt på att få in SvP i så många kommuner som möjligt. Våren är här nu… Valrörelsen har gått igång – Sprid budskapet genom att rösta på SvP om de ställer upp där du bor, vänd bort de övriga partierna inklusive SD då de företräder mångkultur. Ställer ND upp i din kommun så lägg din röst på dem. Hur som haver borde vi alla oavsett om vi är NU, Fria, ND, SvP, Oberoende, SMR, NF osv så borde alla stödja Nationell Idag. Den är en örfil på system… Det tycker jag om.
Summa kardemumma. Fuck off Lena Posner Körösi!
”Vi judar i Sverige känner en stark samhörighet med staten Israel.
Israel, med dess huvudstad Jerusalem, är det judiska folkets historiska och andliga hemland.
Vi står vid Israels sida nu som alltid.”
(Ur Lena Posner Körösi’s tal)
http://www.israeler.com/posner_korosi_lena_tal.html
Så när en tidning känner samhörighet med Sverige och Svenskar så är det rasism och hat.
Men när man bekänner sig till terrorstaten Israel så är man alltså ”demokratikämpe”
Det enda ärlighet Lena poserar är det hat hon känner gentemot Sverige och dess intressen.
Glöm då inte att det just är tack vare svenskarnas skattemedel du och dina kompanjoner bedriver er verksamhet från ”främmande mark”.
Kanske dags att köpa sig en enkelbiljett till det ”historiska och andliga hemland” du så längtar till ?
Tack för denna upplysnade artikel Martin, väldigt goda ståndpunkter.
Jag har skrivit om detta på Nationell.nu i ett antal inlägg/kommentarer.
Tryckfrihetsförordningen tar inte tillvara huruvida vilken politisk inriktning en tidning har, man kan således inte neka presstöd till någon tidning just av den anledningen att den verkar vara ”för mycket till höger eller vänster”
Uppfyller man kraven för presstöd så beviljas man det PUNKT. Anser man att någon tidning diskriminerar kvinnor/homosexuella, hetsar mot olika folkgrupper etc, listan kan göras lång, ja då gör man en polisanmälan eller går direkt till DO och anmäler det.
Att göra presstöddet till en ”hjärtefråga” till skillnad från en politisk fråga är således absurt och passar ej in på en modern demokrati.
Alla de olika etablerade tidningarna har idag ”politiska färger”, Expressen ligger mer åt det blå hållet medans Aftonbladet ligger mer åt det röda etc.
Detta kan betraktas som en ”mångfald av olika utbud” med olika politiska vinklar.
Frågan kan diskuteras i vilken mån det finns för mycket av det ena eller det andra eller i vilken riktning läsarnas tankar styrs av att läsa de olika etablerade tidningarna.
Medierna och tidningarna har onekligen en stor roll i den allmänna opinionsbildningen och styr den vanlige svenskens tankar, omdöme och inte minst känslor. Hur skulle man annars kunna haft åratal av socialdemokratins kängor i riksdagen ?
Då är den egentliga frågan: När utbudet ser ut som det gör och man dessutom hela tiden verkar för ”politisk korrekthet”, kan det då talas om en ”mångfald i enfalden” eller en ”KORREKT enfald i mångfalden” ?
Det absoluta avgörandet är om staten ändrat policy och infört hårda krav på politisk korrekthet för presstöd/kulturstöd. Det är inget skitbeslut, utan en övergång till politiskt villkorade presstöd.
Om en tidskrift förefaller rasistisk får man göra en bedömning om den är olaglig och dra in pengarna. Annars ska åsikterna diskuteras och kritiseras i offentligheten men staten ska INTE ha en åsikt.
Därför finner jag det väldigt oroande att Lena Körösi antyder att ”statliga medel inte ska användas för att finansiera hat och rasism”
Utan några som helst motargument och förklarande vad hon menar med hat och rasism så tycker hon alltså att presstöd ska baseras på ”politisk villkor” vilket också då öppnar dörrarna för granskning av presstödet till andra politiska tidningar, som anses ha ”fel riktning”.
Hatet mot den verkliga nationalismen i Sverige når nya gränser och att försöka begränsa detta är ett klart och tydligt exempel på att de ledande journalister inte har en klar och tydlig syn på vad egentligen mångfald betyder.
Att shiksan Lena Adelsohn Liljeroth vill ”se över” selektionen till presstöd är sannolikt ett direkt krav från judiska Centralrådet. Så det lär inte dröja länge förrän Nationell Idag’s presstöd är historia. Vore intressant om tidningen kunde göra ett reportage om judiska organisationer i Sverige, vad dessa syftar till osv. Man kanske skulle kunna göra en ”hemma hos” artkel om Lena Posner Körösi och givetvis visa familjeporträtten där jag antar att Trustor’s förtrogne försnillare Joakim Posner har en hedersplats bredvid den sjuarmade.
När kommer Realisten i pappersformat? Nationella läsekretsen bara växer…
Tack för en mycket bra artikel. Den visar verkligen vilka enfaldiga resonemang som journalisterna bygger upp sina luftslott på. De är livrädda för alternativa medier som kan förklara problemen i samhället med mer realistiska analyser och inte bara politiskt korrekt extremism (kunde inte låta bli att låna den frasen).
Den svenska nationalismen tycks verkligen komma igång med sin frammarsch efter att ha mognat under ett antal år. Det finns mer kunnigt och kompetent folk nu än tidigare och det svenska folket börjar förakta de etablerade politikerna och det mångkulturella samhället i allt större utsträckning. Om nu bara folk kommer till insikt om att Sverigedemokraterna är en falsk frälsare och börjar engagera sig i ett politiskt parti som verkligen vill åstadkomma ett Sverige som värnar svenskarna, så kan vi börja nå betydande framgångar relativt fort.
Två speciellt enfaldiga påståenden har kommit fram i reaktionerna på händelsen:
1) ”Nej, vi ska givetvis inte börja styra presstödet politiskt, men vi borde införa ‘kvalitetskontroll’.” Visst, inte skulle väl någon ”kvalitetskontroll” få några konsekvenser för tidningars politiska innehåll… Det är mycket bättre att styra stödet i politisk riktning, fast på nyspråk.
2) Att Nationell Idags presstöd inte förorsakat att reglerna skall ändras, eftersom det varit på tal länge. Visst är det så: att reglerna skall ändras när ”fel” tidning får presstöd är bara ett sammanträffande.
Vad är det här för bondfångare egentligen?! Gång efter annan visar de med önskvärd tydlighet att de inte tror på sitt eget skitsnack om ”demokrati” och ”yttrandefrihet”. Obegåvat slödder är vad det är. Enfalden har nått nya höjder.
Det är underbart att Nationell Idag har fått presstöd. Jag är själv en av dem som prenumererar på tidningen och har tidigare varit medlem i ND. Nu så hoppas jag ändå att NI kommer att fortsätta att utvecklas som tidning och att ND avvecklas som parti i samma veva. Jag tror att NI kommer att göra ännu större nytta som en oberoende nationell tidning med en allt större läsarkrets än vad ND kommer att göra som parti. Att de oundvikliga banden mellan tidning och parti samtidigt försvinner kommer att underlätta för NI att sprida sin viktiga information.
I år får Svenskarnas parti min röst.
Det mentala sammanbrottet hos landets styrande elit är ett faktum. Detta gör dem till farliga zombies, helt beroende av lögner, dåliga ordlekar och handgripligt åsiktsförtryck. Vägen till diktatur under sionismens fanor ligger öppen. Bara de nationella kan stoppa denna utveckling.
Underbar dissektion av enfald-mångfald floskeln.
Mycket bra skrivet!