De hade lika gärna kunnat vara svenskar?

Mångkulturen breder ut sig i hela Europa och Sverige är inget undantag. Svenskar har länge drabbats av utvecklingen sedan riksdagen 1975 beslutade att Sverige skulle bli en mångkultur och inte längre vara svenskt, men den senaste tiden har förövarnas etniciteter vid fler och grövre övergrepp än vanligt läckt ut till media sedan internet öppnat möjligheter för vem som helst att skriva om aktuella händelser. Plötsligt omfattas inte all media av den outtalade självcensur som sedan länge omfattat de dominerade medierna och etablissemanget tvingas då och då att ta bladet från munnen. När de gör det så gör de det dock inte för att gå till botten med problemen, eller ens för att diskutera dem, utan för att gå till angrepp mot de som vill lösa dem. Fortfarande vänder etablissemanget problematiken upp-och-ner och skuldbelägger ofta de som utsätts för övergreppen direkt eller indirekt. Antingen är det till stor del offrens fel genom att de inte är toleranta nog eller har anpassat sig tillräckligt till det mångkulturella Sverige. ”Du säger att du blev våldtagen, men hur gick du klädd?”, ”Den du anklagar kan inte svenska, försökte du förklara tydligt nog för honom att du inte ville ha sex?” är exempel på frågor som ställs för att flytta ansvaret för brottet från gärningsman till offer. Anklagas inte offret direkt så skuldbeläggs svenskarna indirekt genom att kollektivt anklagas för att strukturellt diskriminera icke-svenskar så svårt att de inte haft något annat val än att hänge sig åt ytterst grov kriminalitet. Etablissemanget gör vad de kan för att tysta, brännmärka och stigmatisera alla som säger ifrån, svensk nationalism påstås vara det största problemet vi har i dagens samhälle och stora rubriker pressas om ”rasistiska hatbrott” som vid en enkel granskning visar sig vara näst intill obefintliga i Sverige medan den mångkulturella brottsligheten drabbar en stor del av den svenska befolkningen dagligen.

Hur har det då kunnat utveckla sig på det här sättet? Varför har Sverige inrättat en mångkultur och fortsatt att försöka upprätthålla den trots att den drabbar samhället så som den gör? Att icke-svensken David Schwarz var en av de mest drivande bakom att skapa ett mångkulturellt Sverige är tydligt även om det tyvärr inte är välkänt. Att fem av våra sju största dagstidningar ägs av icke-svenskar och att en sjätte har en icke-svensk politisk chefsredaktör är ett faktum de flesta inte känner till. Att den icke-svenska familjen Bonnier får en allt större och monopolliknande position inom svensk media och publicistisk verksamhet ger till och med upphov till vissa försiktiga protester innan varje nyförvärv accepteras av statens konkurrensverk. Att den mest citerade och i media efterfrågade professorn i kriminologi är icke-svensken Jerzy Sarnecki innebär att hans egna förklaringsmodeller till den mångkulturella brottsligheten är de som förmedlas i de största medierna i Sverige och också i hög grad accepteras av de som får informationen. Att den i media mest citerade och kommenterande advokaten är icke-svensken Leif Silbersky påverkar givetvis också den allmänna synen på aktuella brottmål.

Alla dessa nämnda icke-svenskar är judar som försvarar mångkulturen i Sverige. Innebär det då automatiskt att alla judar är positiva till mångkultur? Eller att alla judar håller med om dessa opinionsbildares åsikter? Självklart inte. Det innebär inte heller att dessa åsiktsbildande judar skulle ha ingått något sorts avtal, att de enats om en agenda, eller att alla opinionsbildare i Sverige är judar. Det innebär helt enkelt inte någonting mer än hur det faktiskt förhåller sig och är någonting som objektivt kan konstateras av alla. En liten grupp icke-svenskar har ett stort inflytande över opinionsbildningen i Sverige. Spelar det då någon roll att dessa mäktiga opinionsbildare inte är etniska svenskar? Påverkas det politiska läget, etablissemanget, opinionen och en majoritet av de etniska svenskarna på något annorlunda sätt på grund av att de uppräknade är icke-svenskar och inte etniska svenskar? Är etniska grupper generellt sett mer intresserade av att tillgodose egna etniska intressen än andras?

Media kallas traditionellt för den tredje statsmakten i en demokrati där de två första menas vara riksdag och regering. I ett statsskick där vilka som ingår i dessa två första statsmakter baseras på opinionen och då massmedia i mycket hög grad riktar denna är det självklart att det politiska läget påverkas oerhört av de dominerande opinionsbildarna. Påverkar då etniciteten hos opinionsbildarna vad som förmedlas till allmänheten? Hade det mångkulturella våldet fått en annan uppmärksamhet av de nämnda aktörerna om våldet riktat sig mot judar istället för svenskar?

Nyligen sparkades en gravid kvinna upprepade gånger i magen av två icke-svenskar på ett badhus i Södertälje efter en diskussion om en flytmadrass. En nyhetssökning visar att den brutala händelsen knappt omskrivits i media. Är det troligt att media uppmärksammat händelsen mer om det hade varit två svenskar som upprepade gånger sparkat en gravid icke-svensk kvinna i magen? Ifall offret hade varit en gravid judinna som misshandlats brutalt?

Ifall offren för den ständigt ökande brottsligheten i Sverige främst hade varit judar hade då Jerzy Sarnecki fortfarande påstått att ungdomsbrottsligheten minskat de senaste 15 åren? Hade han kallat den automateld som icke-svenskar sköt mot en svensk polisstation i Södertälje för busstreck ifall automatelden istället skjutits mot en synagoga? Och hade Sarnecki över huvud taget blivit kontaktad av massmedierna igen för att kommentera händelser ifall han mot förmodan uttalat sig på det viset och det mot ännu större förmodan hade publicerats?
Skulle advokat Leif Silbersky åtagit sig att försvara Ahmad Akileh och uttalat i media att ”Alltsammans är en olyckshändelse. Min klient har aldrig haft för avsikt att skada, och ännu mindre döda någon. Det här är en stor olycka för de drabbade men också för min klient.”* ifall den ihjälslagna 78-åriga kvinnan hade varit judinna?

Vissa säger att det inte spelar någon roll att dessa individer är judar och insisterar på att ”de lika gärna hade kunnat vara svenskar”, men är det verkligen så? Om det nu lika gärna hade kunnat vara svenskar, varför är det inte det? Hur kan det komma sig att en liten minoritet i Sverige, och inte svenskarna själva, dominerar opinionsbildningen och försvaret för svenskfientlig brottslighet och mångkultur ifall etnicitet inte är en faktor? Hur kan det komma sig att en närmast fullständig nonchalans mot just svenska offer uppvisas från en del icke-svenska opinionsbildare och publiceras i icke-svenskt ägda tidningar ifall det ”lika gärna kunnat vara svenskar”?

Frågeställningarna i texten är hypotetiska men självklart är etnicitet en viktig faktor. Det mångkulturella Sverige är tyvärr också ett faktum och ifall den negativa utvecklingen skall vändas krävs att svenskarna tar kontroll över nyhetsförmedling och opinionsbildning vilket vi också ser händer i allt högre grad. Mycket av utvecklingen i dagens samhälle är negativ men i takt med att greppet om informationen börjar brytas så inser allt fler svenskar vad de har att tjäna på att börja agera för ett svenskt Sverige, och kanske i än högre grad vad de har att förlora på att inte vara med och återskapa ett svenskt land.

* Aftonbladet.se tog snabbt bort citatet efter att artikeln publicerades och ersatte det med följande: ”– Det är en fruktansvärd olyckshändelse för alla inblandade, även för min klient. Han har ingen kriminell bakgrund och har tidigare skött alla sina åtaganden gentemot samhället. Trots detta hängs han ut på nätet, det är som en modern skampåle, säger Leif Silbersky.”