Politikerna, media och Landskronamordet

Kära nationella läsare!

Har ni tänkt på att ingen politiker har visat sympati genom något som helst uttalande angående mordet på den 78-åriga svenska damen i Landskrona. De tiger som muren. Har däremot en utomeuropeisk invandrare nekats inträde på en nattklubb eller en neger kallats svarting så blir det ett dj-a liv och politikerna överröstar varandra i hårda fördömanden. Skulle en Sverigedemokrat mördat en 78-årig muslimska så hade det blivit en hat-följetong i pressen de närmaste fem åren.

Vid mordplatsen har någon lämnat en blomma och samtidigt ställt en fråga som många ställer sig (Foto: Realisten.se)

När den mördade arabiskan Fadime begravdes så trängdes journalister, ministrar och andra politiker under ceremonin, bildade fonder och skriver fortfarande om henne på årsdagen av hennes död. Kommer vi nu att få se Mona Sahlin, migrationsminister Tobias Billström, Bengt Westerberg m fl vid Landskronadamens begravning?

Har några muslimska imamer eller svenska företrädare för mångkultur uttalat något fördömande mot den muslimske mördaren? Nej. Snart får han säkert beteckningen ”flyktingbarn”. Och troligen anser de att mordet var befogat om den misshandlade maken kallat hustrumördaren ”djävla utlänning”.

En annan märklig företeelse; när en Sverigedemokrat eller annan nationalist begått ett brott så anklagar journalisterna och politikerna hela rörelsen som förövaren tillhör. Det sker alltid och etablissemanget tycker det är helt rätt med kollektiv skuld. Nu när en muslimsk invandrare mördat en svensk kvinna så hör vi i TV hur journalister, politiker, präster, imamer och många svenskar energiskt hävdar att det är en individ som utfört brottet och att man absolut inte får kritisera mördarens grupptillhörighet, varken som muslim eller arab. Tala om genomfalsk och orättvis behandling. Eftersom de nationella rörelserna får ta skulden för enskilda medlemmars brott så bör vi också rikta vår kritik mot den etniska grupp och religion som Landskronamördaren tillhör. Samt i alla andra fall invandrare begår brott.

När etablissemanget slutar skylla på hela nationella rörelser så kan vi sluta skylla på religionssamfund och rastillhörighet. Inte förr.

Kvällstidningarna har nu (som vanligt) startat ”tycka-synd-om-kampanjen”. I går kunde man läsa om hur bra, trevlig och skötsam mördaren är, hur chockad den stackars 23-årige pojken är över att fått tillbringa natten i häktet och att han aldrig begått något brott (vilket är lögn, han har enligt en polis begått flera småbrott). Pressen beklagar sig också över hur synd det är om hans mamma och syskon som fått otrevlig kommentarer via telefon. Och dessutom uttalar sig den misstänktes bror över hur mördarens en-månaders baby lider över att hans pappa blivit fängslad. (De har tydligen låtit enmånadersbabyn läsa dagstidningarna och kolla på internet). Redan i fredags instruerade SVT:s Sydnytt en svartmuskig invandrare att lägga en blomma på mordplatsen och säga att han är emot våld.

Steg 2 i journalisternas tycka-synd-om-brottsliga-invandrare-kampanjer är alltid att angripa svenskar som reagerar mot våldet och kalla dem för rasister som utnyttjar situationen för att sprida hat mot de stackars invandrarna. Jag gissar att denna kampanj startar i morgon, senast på tisdag.

Nils-Eric Hennix

•