Det står klart och tydligt att kommunismen är något av det allra värsta som någonsin har drabbat människor på jorden. Där kommunismen sprider ut sig sprids också under dess röda fana våldtäkter, massmord och tortyr på massiv skala. Vi har sett Sovjet och dess miljoner mördade offer, torterade och massakrerade. Vi har skådat kommunismens terror i Rumänien, Ungern, Jugoslavien, Finland, Kina, Kambodja, Ukraina, Korea, Kuba, Östtyskland, m.m. Listan är lång på länder vars befolkningar har lidit oändligt mycket under denna ideologi. Ändå talas det förvånansvärt lite om dessa brott idag.
I dagsläget tas det sällan upp på en seriös och ordentlig nivå i samhället om hur kommunismen har mördat sig genom land efter land. Istället ser man många barn som inte vet vad Josef Stalin gjorde och ungdomar som bär Che Guevara-tröjor utan att ens ha en aning om vad detta betyder eller står för. Ty dessa bortskämda ungar utan uppfostran eller respekt för något kan inte ens föreställa sig de vidrigheter som kommunismen har stått för genom mänsklighetens historia. Dessa ”rebeller” behöver lära sig vad det de förespråkar står för egentligen.
Che Guevara-tröjor syns ofta. Här vid Socialdemokraternas 1 maj-demonstration i Trollhättan 2009 (Foto: Realisten.se)
Kommunismens triumf betyder en säker död för vårat land, för Kyrkan och familjen. De tvingar på folket en jämlikhet; i den röda bestens samhälle skall vi alla kräla i gyttjan och lida, ty vi skall alla vara lika värdelösa och alla ha lika lite och lika dåligt. Det är en pervers och degenererad ideologi, något både Pasolini och Stieg Larsson och andra anhängare av ideologin har visat tydligt i sina verk när de försöker dölja sina egna perversiteter genom att lumpa över sodomi och tortyr på andra. Vad Europas länder behöver idag är elitism, stolthet och kompetent ledarskap, inte skam, påtvingad jämlikhet och förtryck.
Nu är inte jag direkt någon förespråkare utav liberalism heller, men kommunismen är något som är viktigt att ta upp idag när allt fler ungdomar faller för de rödas lögner. Även om Stalins brott nämns någon enstaka gång går andra massmord onämnda. Ett bra exempel är Bleiburg, där Titos partisaner tack vare brittiska allierade styrkor efter andra världskriget kunde massakrera civila kroatiska familjer. Tiotusentals barn, mödrar och gamla dödades av kommunisterna. Lenins massmord talas det inte alls lika mycket om som det talas om exempelvis Pinochets. I Holodomor, eller svälten i Ukraina, dog fler miljoner antal människor under kommunisternas terrorvälde än Hitlers regim lyckades massmörda under hela kriget. I Rumänien torterades många studenter genom dränkningsmetoder, piskrapp och mord. Deras brott; de var kristna.
Karl Marx, Friedrich Engels, Vladimir Lenin, Josef Stalin och Mao Zedong
Olof Palme kunde öppet kalla katoliken och nationalisten Francisco Francos regim för ”satans mördare” under tiden då dömda terrorister i Spanien skulle avrättas, medan Palme själv stödde kommunistdiktaturer och även anklagades för sex med minderåriga flickor. Det är lätt för SVT att smutskasta en man som Franco i ett helt program och ta upp hur synd det var om vänsteranhängare i Spanien under denna tid, utan att nämna ett enda ord om de vedervärdiga dåd som vänstern utförde mot bland annat präster i landet innan.
Det är också lätt att kasta ur sig att Augusto Pinochet var en demon som styrde Chile med terror utan att se på hur landet hade sett ut om det faktiskt hade blivit ett nytt Kuba, om kommunismen hade segrat. Då hade vi fått sett på en terror utan dess like.
Jag har märkt att det tas upp hur synd det var om de röda terroristerna som arkebuserades av de vita i Finland under inbördeskriget. Återigen nämns väldigt lite om kommunisterna och hur de plågade Finland, utan istället nämns mest hur de vita begick s.k ”krigsförbrytelser”.
I jämförelse med Franco och Pinochet, som ofta framställs som de onda av de politiskt korrekta vänsteranhängarna, så var ledare som Stalin, Ceausescu, Tito, Pol Pot och Mao självaste Satan. Det vill säga om man nu ska ta till denna demoniseringsmetod som PK-vänstern ofta använder sig utav. Återigen, det talas alldeles för lite om kommunismens brott mot mänskligheten. Är det så att vissa offer ska hyllas och minnas mer än andra? Är det inte lika hemskt när soldater med röda stjärnans symbol på sig skjuter ihjäl barn och våldtar dess mödrar som när soldater med två S-runor på kragen avrättar civila? Det är människor vi talar om. Det finns än idag personer kvar på denna jord som själva har upplevt den kommunistiska terrorn, när ska vi få skåda dessa föreläsa högt i skolornas salar i vårat land? När ska skolorna på allvar ta itu med kommunismen?
Denna artikel är tidigare publicerad på bloggen Le Clairon. Bloggen är väl värd ett besök.
