Det beror på hur antisemitismen definieras.

Men vilket fall som helst så fördömer jag principen att en jude ska vara fredslös/slav/död etc etc bara för att personen är jude. För då kan jag lika gärna försvara svenskfientligheten och antigermanismen när jag ändå håller på.

Däremot försvarar jag principen att om juden hotar ens jämlika suveränitet, vilket bl a Talmud tillåter, då är det fritt fram utan skrupler, för dels så finns det en bra anledning till fientlighet mot judarna, och dels så är det självförsvar enligt en gammal regel; Juden tänker eliminera dig, så du bör eliminera honom. Då är det inte hat mot en medmänniska, utan hat mot en som vill en illa, det försvarar jag.

Jag är villig att se juden som en jämlike, därför är jag inte antisemit.
Jag tänker aldrig se juden som min herre, därför är jag antisemit.

David Duke har en egen definition på antisemitism; Judarna tycker inte om en.

Hojta gärna till om det är oklarheter.

Eller lägg en röst på Svenskarnas parti i september.

Även om jag förvisso noterade att antisemitism var en av de negativa konsekvenser som rabblades upp i listan som JMK citerade så förstår jag inte riktigt din utläggning om antisemitism.

Den mest konkreta frågan som väcks är: vad du menar med ”antisemitism”?

Traditionellt härleds begreppet till Wilhelm Marr och hur han använde det i sin bok Der Weg zum Siege des Germanentums über das Judentum publicerad 1879. Enligt Marr befann sig tyskar och judar i en konflikt om ekonomiska resurser, kultur och världsåskådning där judarna höll på att gå ut som segrare varför han förespråkade etnisk separatism för att lösa konflikten och möjliggöra tyskarnas långsiktiga överlevnad och suveränitet. Sedan dess har termen ”antisemitism” blivit väldigt infekterad och används i dag som ett invektiv förbundet med en rad konnotationer, varför jag anser att termen ”antisemitism” bör undvikas då den är så intetsägande.

För att förstå det tyska kontext i vilket diskussionen om ”antisemitism” fortlöpte så måste man även vara insatt i debatten kring juden Moritz Goldstein eller närmare bestämt den artikel, Der deutsch-jüdische Parnaß, som han fick publicerad i mars-utgåvan av tidskriften Kunstwart år 1913 där han hävdade att judar dominerade tyskarna på alla upptänkliga plan trots att tyskarna ville förvägra dem denna möjlighet, samtidigt som judar trots uppenbara bevis på motsatsen ivrigt förnekade att de hade något påtagligt inflytande.

Wilhelm Marr menade vidare att det fanns en dominerande naivitet bland nationalister som hävdade att judarna kunde assimileras i det tyska samhället eftersom de i egentlig mening aldrig skulle komma att göra så. Wilhelm Marr var under sin livstid själv gift med tre judinnor och hade väldigt god insyn i dåtidens judenhet. (Jag ämnar inte lyfta fram Wilhelm Marr som något föredöme då han i många avseenden under sin livstid hade betydande analytiska och andra brister. Han är emellertid intressant som person).

För att återgå till den initiala frågeställning, så vad är det du tar avstånd från när du fördömer ”antisemitism”?

Sen är ju det dumt att erkänna sig vara antisemit för att man inte erkänner juden som sin härskare, men å andra sidan så är epitet som rasist, kvinnohatare, homofob etc etc väldigt bred, tom för bred, i definitionerna. Mentaliteten bakom det hela är ju svart och vitt, antingen vill man domineras eller så vill man dominera, det är ALDRIG fråga om jämlikar. Nån påtvingad S/M-skit som jag inte begriper mig på.

Jag är villig att se juden som min jämlike, men så länge det finns en enda jude som ser mig som sin boskap pga att jag är en goyim så kommer jag iaf stödja dem som inte tänker tolerera sånt, som t ex SMR. Inte för att det är den enda anledningen men ändå.

Nu var jag lite taskig och citerade hej vilt från Fria Nyheter ( http://frianyheter.wordpress.com/2010/03/11/insandare-tank-efter-fore/#more-32574 ) men listan är bra.
Att vi exporterar utbildade personer och får tillbaks analfabeter borde även de mest politiskt korrekta som du Arvid veta.