Rädslan för rovdjur ökar
NyheterSveriges lantbruksuniversitet, SLU, har under 2009 utfört en enkätundersökning angående rädslan för landets fyra största rovdjur samt älg och vildsvin. 150 enkäter skickades ut per kommun i de sex rovdjurstätaste länen samt Stockholms län, ytterligare ca 1000 enkäter skickades ut till övriga län i landet. Undersökningen visar på samma tendenser som andra likvärdiga undersökningar som gjorts under de senaste tio åren. Nästan hälften av de som svarat är rädda för att möta björn ute i skogen, rädslan har ökat sedan 2004 i alla rovdjurslänen samtidigt som den i riket i övrigt har sjunkit. I en undersökning som gjordes 1980 var det älgen som folk var mest rädda för. Ca 10 % var då rädda för älgen och den siffran är ungefär samma idag. Älgen är även det enda djur som rädslan inte har ökat för trots att det är det djur i undersökningen som utgör störst hot mot människan genom viltolyckor.
Förklaringen till rädslan som ges i undersökningen är att de tre arterna (björn, vildsvin, varg) som folk idag är mest rädda för har ökat från små eller obefintliga populationer till dagens nivåer. För vildsvin och varg kan man se ett samband mellan ökat antal djur i närområdet och ökad rädsla. För björn däremot gäller inte samma samband.
Svenskarna upplever helst björnen som här: på djurpark. (Foto: Realisten.se)
En annan tendens som man kan se i undersökningen som författarna tar upp är sambandet mellan rädsla och urbanisering. Exempelvis är rädslan för både älg och vildsvin störst i Stockholm samt att de ligger över rikets genomsnitt när det gäller björn.
Undersökningen frågade även om det är acceptabelt att begränsa rovdjurens antal och utbredning genom jakt. Svaren fick samma ordningsföljd överallt i riket men med lite olika höga procenttal, svaren redovisas i fallande ordning med minsta och högsta procent inom parentes. Jakt är acceptabelt på grund av; rovdjur i tätbefolkade områden (85-91%); minska risken att tamdjur tas (67-81%); folks rädsla (45-60%); konkurrerar med jakten (28-35%).
Resultatet av den här undersökningen ska fungera som underlag till regering och riksdags framtida rovdjurspolitik. Svenskarnas rädsla och åsikt om rädsla berättigar jakt ska alltså ligga till grund för beslut. Frågan är; Vilken åtgärd kommer att genomföras för att minska rädslan? Ökad jakt eller en satsning för att öka förståelsen för vår natur och dess djur?
Människan vill styra naturen,och tror på fullt allvar att
”tekniken” ska ”rädda oss” ifrÃ¥n alla bekymmer.
Sen när jordbävningar och annat elände inträffar.DÃ¥ upptäcker man:”oj,det var ju inte bara att trycka pÃ¥ en knapp.sÃ¥ försvann eländet”.
Så dyker en stackars varg upp.Då är det full panic..av en varg!
I kanada är både Lo,Puma,Grizzlybjörn och Varg helt fridlysta.
I Sverige vill man tydligen ta bort både Lo och Varg.
Tack för en bra artikel. Jag hoppas få läsa mer om djur- och naturvård på sidan.
Det djur som dödar flest svenskar är getingen. Ändå vågar svensken gå ut i trädgården. Så litet hopp för vårt folk finns det ännu.
Se bildet av björnen:
- For å bli en berserk, måtte krigeren i oldtiden gå naken ut i skogen, kun bevæpnet med en kniv, og beseire björnen i nærkamp.
- Det samme gjalt for ulvehedner. De måtte beseire ulven i nærkamp for å bli en av Odins Einherjer i Midgaard.
Og her sitter vi skandinaver i dag og føler redsel bare ved å se rovdyret på TV!
Det finns väl anledning att ha respekt för vilda djur men någon större rädsla tror jag inte är befogad. Sedan är det intressant att de som bor i städerna är mest rädda för rovdjuren, samtidigt som det är i städerna (där man inte direkt springer på så många vargar) som flest vargvänner finns.
Jag känner betydligt större rädsla för islamiseringen av det Svenska samhället, än att stå nos mot nos med en varg.
Svenskarna skryter med det ”öppna landskapet”, snarare det ”dikade landskapet”, där de kan strosa omkring ostörda och där de vilda djuren inte har nÃ¥gon plats att störa deras gullegull. Vilda djur ska ses pÃ¥ zoo eller i TV och samtidigt ska vi peka finger Ã¥t andra länder där djur behandlas avvikande frÃ¥n sörgÃ¥rdsidyllen, som dessutom aldrig funnits.
Skrattretande!