Den multikulturella vården fallerar

Den 8 januari meddelades att Stockholms landsting ska satsa 12 miljoner kronor på att förbättra vården för nyanlända asylsökande. Pengarna ska gå till vårdcentralerna som i sin tur ska använda dem för att förbättra den flyktingmedicinska vården. Vårdcentralerna har tagit över verksamheten sedan man avbrutit kontraktet med Flyktingmedicinskt centrum.

Anledningen till att samarbetet med det privatägda Flyktingmedicinskt centrum avbröts var missförhållanden. Bland annat hade ett barn felaktigt fått diagnosen hiv medan en hiv-drabbad kvinna fick vänta i över ett halvår på att få beskedet. Flyktingmedicinskt centrum ägs av Avesina AB vars VD heter Fatemeh Zand.

Som vi nu ska visa är Flyktingmedicinskt Centrum inte det enda misslyckandet i den privata asyl- och invandrarvården.

Hösten och vintern 2008 skrevs det en del i media om etniskt inriktade vårdcentraler som stod i startgroparna för att sätta igång med sin verksamhet. Pengarna skulle komma från staten och förhoppningen var att exempelvis muslimska kvinnor som inte vill gå till vårdmottagningar bland svenskar skulle kunna uppsöka etniskt anpassade alternativ.

Bland kritikerna syntes socialdemokraten Nalin Pekgul som var av åsikten att vårdcentralerna skulle förhindra integration då många invandrarkvinnor har få platser där de kan träffa svenskar. Kritiker oroades också över att män från kulturer där man är van att styra sina kvinnor skulle tvinga dem till de mottagningar som riktar sig till icke-svenskar för att undvika utskrivning av preventivmedel, aborter eller annat som de till äventyrs vill slippa. Från invandringskritiker gällde kritiken mot vårdcentralerna snarare att pengar tas från den svenska vården för att gynna etniska främlingar.

En som talade sig varm för de etniska vårdcentralerna var Adam Halimonson. Han menade bland annat att kvinnor som annars inte skulle få någon vård alls skulle få möjlighet till detta genom vårdcentralerna.

– Jag har träffat många patienter som blir jätteglada när jag berättar om det här. Jag tänker att behovet finns, och att vi kan nå särskilt muslimska kvinnor, som har många tabun i sin kultur och annars inte skulle komma till sjukvården, sa Adam Halimonson till Svenska Dagbladet den 21 augusti 2008.

I detta sammanhang är det på sin plats att påpeka att Adam Halimonson hade ekonomiska intressen i detta.

Tillsammans med Mohammad Kaleem, Mahmoud Aldebe och Mohammad Akhlaq Chaudryz var han drivande i företaget FAVOS Familjevård och Skyddsnät. Företaget hade planer på att starta en vårdcentral som skulle rikta sig till muslimer.

Mest känd i sällskapet är Mahmoud Aldebe, ordförande för Sveriges muslimska förbund. 2006 skickade han ett brev till de svenska riksdagspartierna där han krävde särlagstiftning för muslimer (PDF). Förra året blev det en del skriverier när han skulle kandidera till riksdagen för Centerpartiet. Den 10 januari uppmärksammades han igen sedan Sveriges muslimska förbund, med sina 60 000 medlemmar, uteslutits ur Sveriges Muslimska Råd (SMR).

Adam Halimonson är inte alls lika känd men det innebär inte att han saknar bakgrund. Adam Halimonson är läkare. I slutet av 1970-talet var han med och grundade Rörelsen för ett fritt Aceh (GAM) som är en militant gerillarörelse. GAM är en separatiströrelse som kräver att Aceh slipper indonesiskt styre. 1980 var det dock slut på gerillakrigandet för hans del och han flydde till Sverige tillsammans med flera andra av GAM:s ledare. Hemma i Indonesien är de efterlysta men kan leva gott i Sverige. Här tar vi hand om etniska nationalister, i alla fall om de är militanta och utomeuropeiska.

Under tiden i Sverige har han hunnit etablera sig som läkare. När den borgerliga alliansen ville öppna upp för etniska mottagningar var därför Adam Halimonson en av första att försöka etablera en sådan inrättning och samtidigt arbeta för muslimers rätt att inte behöva beblanda sig med etniska svenskar.

Nu har Favos begärts i konkurs. Däremot startades 2008 företaget Mount Halimon Medica AB som har samma styrelse som Favos och som är registrerat för att bedriva primärvårdsmottagningar med läkare m.m.

Mount Halimon Medica AB är dock inte det enda företaget som Adam Halimonson är engagerad i. Tillsammans med sin dotter, Mala Hayati Halimonson, driver han sedan 1994 Orient Medica HB. Genom Orient Medica bedriver Halimonson sin läkarmottagning som kunderna möter under namnet Telefonplans husläkare. Det är också i Telefonplans husläkares lokaler, i en tvåplansvilla med vacker äppelträdsfylld trädgård, som Mount Halimon Medica AB huserar.

Mottagning av patienter är inte det enda Adam Halimonson ägnat sig åt i företaget Orient Medica. Han har också sysslat med ekonomisk brottslighet. Den 22 oktober 2009 dömdes han för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll till villkorlig dom och 100 dagsböter. Brotten begicks verksamhetsåren 2003 och 2004, d.v.s. innan han med med de borgerliga politikernas fulla stöd drog igång projektet med den etniska vårdcentralen.

Han bedrev då sin verksamhet genom tre olika praktiker: Hägerstens Läkarmottagning, Vasaparkens Läkarmottagning och i sin bostad i Hägersten.

Vid en granskning av hans verksamhet framkom det att det bland annat saknades kvitton för patientavgifter, underlag för de ersättningar som kommit från landstinget samt underlag för vissa av de kostnader som bokförts. Olika dokument har visat motsträviga uppgifter. Pengar som betalades in på företagets plusgirokonto registrerades överhuvudtaget inte i bokföringen.

Skatteverket fick begära in beräkningar från landstinget på hur mycket pengar som borde ha kommit in till Adam Halimonsons samtliga tre praktiker och det visade sig då att han borde ha fått in 353 610 kr under 2003 och 491 990 kr under 2004. Totalt hade han bara redovisat patientintäkter på 144 800 kr under 2003 och 154 365 kr under 2004. Resten försökte han slippa att skatta för. Totalt hade han också låtit bli att redovisa nära 140 000 kronor som han fått i ersättning från landstinget under 2003 och 2004. Som om det inte vore nog hade han tagit ut drygt 76 000 kronor som han angivit som kostnader för företaget men som i själva verket användes för att betala privata lån.

Till sitt försvar menade Adam Halimonson att alla hans patienter inte har betalat sina avgifter. Tingsrätten har dock svårt att tro på att antalet avgifter som inte betalats under två år kan ha uppgått till 546 435 kronor. I stället menar rätten att han underlåtit att redovisa dem.

Det är frestande att med exemplen Adam Halimonson och Flyktingmedicinskt centrum peka på ideologiska brister hos privatiseringsivrare och mångkulturens förfäktare. Kanske kan man dra slutsatsen att kombinationen inte är den bästa? Vi stannar dock vid att konstatera att två av de mer framstående invandrarföretagen inom vårdsektorn har uppvisat stora brister.