Konflikt riskerar splittra Förbundet Sveriges Småbrukare

I november uppstod en konflikt mellan tongivande medlemmar i Förbundet Sveriges Småbrukare. På ena sidan står förbundets ordförande Åke Karlsson och på den andra finns förbundets grundare och redaktör för förbundets tidning Småbrukaren, Rune Lanestrand.

Förbundet Sveriges Småbrukare bildades 1984 och har i dag cirka 6 500 medlemmar över hela landet. Förbundet är partipolitiskt obundet och arbetar för ett rent småskaligt jordbruk utan genmanipulerade grödor. Som en följd av detta är man motståndare till EU och har sedan starten utsett LRF till sin huvudfiende. I förbundet finns inte bara jordbrukare utan även andra som sympatiserar med dess värderingar. Fram till sin död var Astrid Lindgren hedersmedlem.

Rune Lanestrand vid ett möte mot genmanipulerad mat (Foto: Realisten.se)

Konflikten uppstod sedan ordförande Åke Karlsson riktade kritik mot innehållet i tidningen och förbundets hemsida. Han menade att innehållet var för spretigt och endast borde röra jordbruksfrågor. Under Rune Lanestrands ledning har tidningen och hemsidan även innehållit exempelvis ett massivt EU-motstånd, kritik mot USA:s krig i Afghanistan, ifrågasättande av massvaccinationerna, fördömande av Stureplanscentern och annan samhällskritik.

En person som varit föremål för hård kritik de senaste åren är Sveriges jordbruksminister Eskil Erlandsson. Han är EU-vän, förespråkar GMO och har berövat jordbruksfastigheter under 4 hektar jordbruksstödet. På senare tid har han dock presenterat en vision kallad ”Sverige det nya matlandet”. Bland annat uppmanar han kommuner och landsting att upphandla närproducerad mat.

Förbundets ordförande Åke Karlsson menar att fokus ska läggas på jordbruksministerns positiva åtgärder. I vinternumret av Småbrukaren som just kommit skriver han:

Det handlar ytterst om nu när vindarna blåser vår väg om vi ska sitta med och påverka där besluten tas eller stå vid sidan och skälla. Undertecknad och styrelsen avråder från det senare.

Rune Lanestrand och hans hustru Kristina Lanestrand menar att Åke Karlsson och majoriteten av styrelsen nu vikt sig. På redaktionens vanliga ledarplats tar de båda farväl av sina läsare. De skriver att de med bestörtning mottog beskedet att styrelsen vill införa ett redaktionsråd som ska granska och godkänna innehållet i tidningen och på hemsidan. De har tidigare i egenskap av redaktör respektive ansvarig utgivare själva ansvarat för innehållet. De skriver vidare att styrelsen vill att de inte längre ska kritisera jordbruksministern samt att kritiken mot byråkrater, politiker och makthavare ska mildras.

Makarna Lanestrand skriver att de inte längre känner att de har styrelsens förtroende och väljer därför att lämna arbetet med tidningen.

Småbrukare i Väst, som är den ursprungliga föreningen som senare utvecklades till en riksorganisation, tar i ett uttalande ställning för redaktionen för Småbrukaren och ”protesterar på det bestämdaste mot förbundets nya inriktning”. Väst-avdelningen riktar hård kritik mot förbundsledningen och skriver att de inte tänker förändra sitt arbete för att behaga överheten.

Utsatta grupper som skrapar med foten och fjäskar för makten har aldrig visat sig framgångsrika. I dag när landsbygden och småbruket är mer utsatt än någonsin behövs i stället en ännu starkare opposition mot t ex jordbruksminister Eskil Erlandsson som är en stor olycka för hela jordbruksnäringen.

Vid sitt årsmöte kommer Småbrukare i Väst att diskutera om man ska stanna kvar i Förbundet Sveriges Småbrukare eller om man ska bli en självständig förening. De kan alltså komma att hamna på samma ruta som de befann sig på när en grupp missnöjda jordbrukare lämnade LRF och startade Småbrukare i Väst 1984.

Eskil Erlandsson (tv) på Pridefestivalen 2007. Är konflikten i Småbrukarna indirekt hans fel? (Foto: Realisten.se)

Sammanfattat vill Rune Lanestrand och hans falang arbeta vidare som förbundet gjort sedan start. Man vill vara en alternativ rörelse som riktar hård kritik mot makten i allmänhet och jordbruksetablissemanget företrätt av LRF och Centerpartiet i synnerhet. Man vill påverka samhället men i första hand genom att påverka och agera röst åt samhällets gräsrötter. Man vill vara fri från samröre med dem som man riktar kritik emot och man vill ha en bred rörelse som inte bara engagerar sig i direkta jordbruksfrågor utan även indirekta som på ett eller annat sätt i slutändan påverkar landsbygden.

Falangen Åke Karlsson vill tillvarata den spetskompetens och kunnande som finns i Förbundet Sveriges Småbrukare. Man vill använda det till att påverka genom att agera sakkunnig åt de styrande. Man vill rikta kritik där den behövs men inte starta onödiga konflikter utan istället rikta resurserna åt att få reell makt.

Rune Lanestrand är en revolutionär. Åke Karlsson är en diplomat. Från Lanestrands sida oroar man sig över att man istället för att faktiskt kunna påverka kommer att bli ett redskap för makten. Man får något litet och blir därmed beredd att sälja ut något mycket större.

Framtiden får utvisa om Åke Karlssons linje var den rätta och man lyckas påverka makten i den riktning som man önskar eller om det leder till just den urvattning som kritikerna oroar sig för.