Lördagen den 17 oktober besökte dr Tomislav Sunic Norge för att föreläsa kring ämnet identitet. Som värd för föreläsningen stod Altermedia Norge. Realisten.se fanns på plats.
Tomislav Sunic är en kroatisk översättare, författare och före detta diplomat som gjort sig ett namn inom den nya högern för sina böcker Against Democracy and Equality: The European New Right och Homo Americanus. Han åker nu mera runt i världen och föreläser och träffar människor som han intervjuar i sina radioprogram på internet. Bland annat samarbetar han ofta med Kevin MacDonald och han är en återkommande skribent i The Occidental Quarterly. Nästa år kommer två nya böcker av Sunic. Den ena samlar många av hans artiklar och essäer och släpps på engelska.
Tom Sunic höll ett uppskattat föredrag (Foto: Realisten.se)
Det var en fin lokal som norrmännen hade hyrt. En stor ljus lokal med öppen eld i ena hörnet. Inne i lokalen fanns försäljningsbord där man kunde köpa Sunics senaste bok och samtliga Logik Förlags utgivna titlar. Efter att gästerna bekantat sig med varandra och fått möjlighet att tala med Sunic så inleddes föreläsningen.
Eftersom föreläsningen bland annat skulle handla om identitet tog Sunic upp vad identitet är för något. Han konstaterade att varje individ har olika identiteter. Varje person har inlärda eller upplevda identiteter, som medlemskap i olika föreningar, religion, yrke och så vidare. Men det finns bara en medfödd identitet, något som alla är medvetna om och som makten därför gör allt för att förneka: rasen. Ens rasliga identitet är det enda man inte kan ändra på. Man kan byta åsikt eller religion men inte sitt ursprung. Makten försöker förneka hela rasbegreppet eftersom det är den enda fasta och opåverkbara identiteten.
Tom Sunic diskuterade vidare det växande problemet med invandringen till våra europeiska länder. Han poängterade dock att det inte är invandrarna man bör rikta sin vrede mot utan mot det kapitalistiska systemet som verkar för denna massinvandring. Problemet är egentligen inte den enskilda invandraren utan den fabriksdirektör som istället för att anställa sina egna landsmän köper in arbetskraft från främmande länder för att spara några småslantar och bli ännu lite rikare. Det kapitalistiska systemet bygger på personlig vinning och då får det egna folket stå tillbaka om det finns pengar att tjäna.
Ett stort problem är att många vet att det som håller på att hända är fel men att de är så rädda att de hellre tiger. Sunic som vuxit upp under kommunismens förtryck känner igen fenomenet. Människor kan tänka väldigt kritiska tankar men vågar inte säga dem högt. Man är rädda för vad andra ska tänka, rädda för att hängas ut i media, rädda för att förlora arbete och vänner. Därför går mer eller mindre hela befolkningen omkring och tänker samma tankar men är rädda för att säga dem. Somliga kan till och med fördöma andra som säger dem för att inte riskera att själva misstänkas tänka förbjudna tankar.
Skuldkänslor är något annat som européer lär sig känna från födseln. Man ska skämmas för andra folkgruppers lidande och känna att man har ett kollektivt ansvar. Därför går alla vita runt och skäms för sin identitet medan det anses fint och föredömligt att vara stolt över sitt ursprung om man tillhör någon annan folkgrupp.
Sunic uppmanade alla att göra sig fria från skuldkänslor och självcensur. Han tror att förändringen kommer att kunna ske. Som exempel tog han upp flera områden som till exempel Los Angeles i Kalifornien, USA där europeiska amerikaner blivit eller håller på att bli i minoritet. Olika grupper slåss där mot varandra. Vanligt är exempelvis regelrätta gängkrig mellan svarta och mexikaner. Striderna är oerhört våldsamma och fler och fler vita amerikaner har fått upp ögonen för vad som håller på att ske.
Man bör därmed inte glömma att även om vita inte längre är över 50 procent av befolkningen så är de övriga människorna inte heller i majoritet. Många folkgrupper hatar varandra medan de vita försöker intala sig själva att alla ska vara vänner. Samma fenomen ses i flera europeiska länder, exempelvis i Frankrike där konflikter mellan exempelvis araber, berber och svarta titt som tätt uppstår. Man ser även konflikter mellan olika religiösa grupperingar.
Ett uppvaknande efter att européerna inte längre är i majoritet i sina länder behöver alltså inte innebära att det är för sent att återta sina länder. Tvärtom kan det vara då som först som européerna blir medvetna om sin identitet och inser att de måste göra något för att rädda situationen. De andra grupperna är då ingen enhet utan består av flera splittrade stridande grupper.
Nu ska man inte hoppas att det ska behöva gå så långt. Det vore oerhört olyckligt om Europa inte skulle vakna upp ur sin slummer och skaka av sig oket av skuldkänslor tidigare. Men hur långt det än går måste man alltid intala sig att det är aldrig för sent att rädda sitt folk och återta sitt land. Det är dock ingen ursäkt för att inte genast försöka skapa förändring.
Sunic åker runt i Europa och Amerika och sår frön till förändring, han har även besökt Sverige tidigare. Det är ett viktigt arbete han gör. Alla länder som bebos av européer brottas med mer eller mindre likartade problem. Sunic lyckas på ett bra sätt identifiera problemet men det är bara de som lyssnar som kan skapa förändring. En man gör ingen revolution. Men en man kan, likt Sunic, starta en våg av kritiskt tänkande.
Att tänka räcker dock inte. Man måste försöka påverka på olika sätt. det finns ett talesätt som då och då används av amerikanska samhällskritiker: ”Tänkare tänker och talare talar. Patrioter agerar.” Sunic är en tänkare, en talare och en som agerar.
