För en tid sedan dök sidan Antikap.nu upp på Internet. I samband med att de skickade ut sitt pressmeddelande beslutade vi oss för att kontakta dem för att ställa några frågor. Vi fick kontakt med en av eldsjälarna bakom projektet, Varenus Luckmann, och han tog sig tid att besvara våra frågor.
Realisten.se: Vill du först berätta kort om vad Antikap.nu är för något?
Antikap: Antikap.nu är ett ställningstagande mot kapitalism, imperialism och globalism. Det är ämnat att vara en plattform för diskussion kring ekonomi och ekonomisk förändring ur ett nationalistiskt perspektiv. Det handlar om att skapa debatt och att få folk intresserade av ämnet. Det kan handla om ekonominyheter tolkade som vi ser det, samtidskommentarer eller djupare texter och reflektioner. Det är en blandad påse och ett närmast oöverskådligt stort ämne. Det är helt upp till skribenter i samarbete med redaktionen att formge.
Vad har ni för förhållande till tyska Antikap?
I princip är kontakten obefintlig. Dels så fungerar vi olika, då Antikap.de nu mest fyller funktionen av en informationsbank – något vi också hoppas bygga upp på sikt i takt med att vi måste återkomma till redan diskuterade ämnen. Dels så arbetar vi på likartade sätt då vi båda existerar i projektform. Det innebär att det inte är vår uppgift eller önskan att starta egna aktivistgrupper eller ha någon form av medlemskap. Det får till effekt att det inte finns något utlopp för direkta förhållanden – och ingen anledning. Vi färdas i samma riktning, men i två tåg, i två olika länder.
Jag vill dock tillägga att även om det inte finns något officiellt utbyte mellan de två projekten så har vi löpande kontakt med Tyskland, vilket inkluderar en del av de personer som omgett och arbetat med Antikap.de.
Affischer från Antikap. (Foto: Antikap.nu)
Varför beslutade ni er för att starta Antikap?
Av flera anledningar. Först och främst så såg vi en brist i rörelsen. Ämnen som inte diskuteras glöms bort. Svenskarna har alltid varit ett arbetarfolk och detta speglades i vår tidiga utveckling. I takt med återuppståndelsen och rörelsens utveckling på senare år så har även vår antikapitalistiska ven kvarstått. Men bristen på diskussion kring ämnet i fråga har resulterat i att mer naiva eller obildade nationalister har adopterat den marxistiska materialismen som en krycka. Utgångspunkten ”kapitalismen är skadlig för vårt folk” är helt korrekt, men slutsatsen att ”invandrarkritisk kommunism” är lösningen är galenskap. I brist på resonemang eller kunskap så har antikapitalistiska nationalister sökt sig mot vänstern. Inte för att de är onda, vill motverka biologisk-ekonomiska principer eller angripa den realistiska folksocialismen – utan därför att marxisterna, vänstern, har gett dem de svar som den moderna svenska rörelsen misslyckats med.
Med det sagt så är det viktigt att poängtera att det kan gå fel åt det andra hållet också. Det har länge funnits ett motstånd mot marxismen. Ett motstånd som på det politiska planet idag är helt obefogat. De moderna hoten kommer inte från en sovjetisk krigsmakt eller kommunistiska upprorsmän. Det kommer från kapitalism, globalism, imperialism, liberalism och materialism. Principer som adopterats närmast unisont av de dominerande partierna, såväl höger som vänster.
Det har tidigare uttryckt oro från en del nationalister om att en del inriktningar är på väg att fokusera för mycket på frågor som inte direkt rör folkets överlevnad ur en etnisk aspekt. Har du förståelse för denna oro och kan Antikap vara ett hot mot etnisk nationalism?
Allting måste bemötas realistiskt. Det är inte alltid man har samma uppfattning som någon annan om vad som är realistiskt och det är lätt att konflikter uppstår på grund av detta. Vad som är viktigt för att undvika konflikter är att inte snöa in sig för mycket över vad andra gör och hur andra kan uppfatta det. Vissa ser någonting som populism eller opportunism – någon annan hävdar sig vara ”realistisk”. En annan hävdar att andras agerande på något sätt reflekterar på dem själva. På något sätt så tror folk att det då hjälper att skapa motsättningar. Att man medelst pajkastning eller utfrysning kan uppnå en varaktig förändring.
Jag tror på samarbete. Jag tror, i mångt och mycket, att våra radikalt olika arbetssätt kan komplettera varandra. Våra skillnader kan göra oss starkare i de fall där vi arbetar för samma sak. Missta aldrig någons arbetssätt för en reell skillnad i ideologi, offervilja eller idealism. Vill man förändra något så måste man kommunicera på en eller annan nivå, om det så är via propaganda eller dialog.
Min poäng är att om det finns något i våra artiklar eller på vår sida som är helt felaktigt – ställ oss mot väggen! I en dialog på ett mer personligt plan så kanske det framkommer att vi inte är så olika som vissa vill ge sken av. Projektet Antikap har en uttalad målsättning som inte är centrerad kring att diskutera etnonationalism förutom hur det samspelar med ekonomiska frågor. Denna målsättning motsätter sig inte etnonationalismen – jag vill hävda att den kompletterar den.
Invandrarfrågan och etnonationalismen är viktig, men om vi vill överleva och hävda vår etniska suveränitet så kommer det att krävas mer. Vi måste konstant utvecklas och täcka ny mark. En nordisk nationalist kanske inte är så hemma på invandrarfrågan. Han är ingen gatukämpe eller aktivistmaterial. Men han är otroligt bildad i ekonomisk teori, samhällsvetenskap, eller estetik – var är hans plats i rörelsen idag? Var är den imorgon?
Om vi vill växa så måste vi ge medlemmar och intresserade utlopp för vad som är deras nisch. Vad de är bra på. Vad de har att erbjuda. Det är kanske inte alltid exakt vad vi behöver vid en given tidpunkt, men om vi vill behålla och engagera nytt blod och utvecklas. Det handlar om att hela tiden ge individen utlopp för sin specialitet inom kollektivet och om att sätta eviga sanningar i nya former.
Anti-kapitalism är något som traditionellt sett förknippas med vänstern. Hur definierar ni er ideologiskt?
Det gör vi inte. Medarbetarna definierar sig själva, men som projekt så vill vi undvika att definiera oss ideologiskt då varje möjlig definition kommer med sitt egna bagage. På ett personligt eller allmänpolitiskt plan så finns det utlopp för att förklara definitioner och uppfattningar, men att som projekt ägna tid åt det skulle kräva allt för mycket fokus och ta rampljuset från våra hjärtefrågor.
Politiskt skulle jag vilja definiera våra principiella ståndpunkter som; Anti-kapitalism, -globalism, -imperialism, -materialism, nationalism, amarxistisk socialism och eko-ekonomism. Det kan uppfattas som omfattande teori, men är inte en fråga om ideologi eller dogma.
Vi motsätter oss såväl höger som vänster. De är båda ett hot mot oss och vårt folk, av olika anledningar och på olika nivåer. Vi kämpar mot högern, men i vår kamp så avväpnar vi också en inkompetent och förljugen vänster.
Vad hoppas ni att uppnå med Antikap?
Vi vill engagera och upplysa. Skapa debatt. Främst så vill vi att de redan övertygade ska stanna upp och tänka till. Vi vill agera som en förenande kraft. Ett projekt där alla som ställer upp på ”vår grej” är varmt välkomna.
Vårt omedelbara mål är inte samhällsomvälvande. Det handlar om att skapa nya plattformar och rusta oss med nya vapen. Att utbilda våra kamrater så att de inte faller i ideologiska fallgropar. Vi vill sätta rampljuset på den moderna motståndaren, men också vara en ficklampa för de som fortfarande famlar i mörkret.
Ni beskriver er som antiimperialistiska, kan du beskriva varför och hur imperialism kopplas till kapitalism.
Det skulle kunna skrivas hyllmeter på ämnet om hur modern imperialism och kapitalism samspelar. Men för att redogöra för i alla fall en koppling mellan de två så väljer jag att citera en del av en artikel, som nyligen publicerades på Antikap.nu, något redigerad:
När materialisterna lagt under sig nästan all produktion och det krävs en väldigt stor kapitalinsats för att ta sig in på marknaden så blir det viktigt för kapitalet att lägga under sig nya marknader för expansion. Detta leder till ökad konkurrens mellan olika stater som oftast mynnar ut i krig. För att kompensera för situationen idag, där öppen krigföring och ockupation helt enkelt inte är kostnadseffektivt och staterna styrs av marknadsintressen i demokratier där valframgångar bestäms av de med mest inflytande och pengar, så har en ny kulturimperialism uppstått.
Vad vi vänder oss mot är alltså inte en militärmakt som hotar att invadera oss och påtvinga oss en främmande stats imperium. Vad vi vänder oss mot är en kapitalistiskt ny kulturimperialism som invaderar oss inte med vapen, utan med varor och material i syfte att urholka den inhemska marknaden och därmed kulturen och självbestämmanderätten. Det påtvingar oss ett system där alla alternativ helt enkelt blir ohållbara.
Detta är som sagt ett otroligt brett ämne och istället för att upprepa mig ytterligare så kan jag bara uppmana till att läsa artikeln i sin helhet på Antikap.nu.
