Roman Polanski får stöd av Hollywoodeliten

Inte många lär ha missat att den judiske regissören Roman Polanski slutligen gripits för den våldtäkt han misstänks ha begått mot en 13-årig flicka 1977. Polanski åkte till filmfestivalen i Zürich för att ta emot ett hederspris men blev istället gripen av polis. Genom offentliggjorda handlingar har nu nya uppgifter om målet dykt upp, mest intressant är dock att se hur kultureliten i USA och Europa protesterar mot gripandet.

Roman Polanski (Foto: Film Servis Festival Karlovy Vary)

Roman Polanski gick 1993, 16 år efter brottet, med på att betala skadestånd till den flicka som han misstänks ha våldtagit. Flickan, Samantha Geimer, som vid den misstänkta våldtäkten var 13 år, ska ha erbjudits 500 000 dollar av Polanski, detta framgår av nyligen offentliggjorda dokument. Det är dock oklart om han någonsin betalade. Av dokumenten framgår att han två år senare inte hade betalat, räntan hade då höjt beloppet till 604 416 dollar.

Samantha Geimer 1977

Enligt flickans berättelse hade Polanski, då 44 år, drogat henne och därefter våldtagit henne. Utifrån hennes egen berättelse, dels i förundersökningen men även i tidningen People, 15 december 1997, kan man kort sammanfatta vad som hände. Hon kom i kontakt med Polanski genom sin systers pojkvän. Polanski lät övertyga Samantha Geimer om att de skulle träffas så han kunde fotografera henne för en europeisk tidning. Hon tänkte att det skulle vara för hennes karriär och blev glad åt erbjudandet. Den 20 februari 1977 tog Polanski med sig henne för en fotografering. Under fotograferingen bad Polanski Geimer att klä av sig på överkroppen. Hon tänkte att hon inte borde göra det men gjorde det ändå. ”Jag var ett barn, så jag tänkte att om det inte hade varit okej så skulle han inte ha bett mig att göra det”.

Hon kände i efterhand att det var fel men vågade inte berätta för sin mamma om vad som hänt. Den 10 mars plockade han upp henne igen med sin bil. Under färden ställde han frågor av privat natur, bland annat om hon hade haft sex. De åkte till Jack Nicholsons hus som tog emot men sedan försvann. Polanski var nu ensam med flickan.

Polanski bad henne nu att posera för honom, drickande champagne. Han gav henne champagne och säger att han vill ta kort på henne i jacuzzin. Hon klädde av sig tills hon bara hade underkläderna på sig och gick i badet. Han tog några bilder och klädde sedan av sig och gick ner i badet. Samantha ville inte vara med om vad som håller på att hända och ber honom att skjutsa hem henne. Hon klev ur badet och tog en handduk. Polanski hade dock ingen tanke på att köra hem henne. Han gav henne metakvalon, ett lugnande medel som var vanligt som drog under denna period. Han bad henne sedan att lägga sig ner. Flickan vet vad som väntar men är för berusad och rädd och låter det hända. Hon protesterar några gånger men gör inget kroppsligt motstånd. Roman Polanski våldtar flickan oralt, vaginalt och analt. Efter våldtäkten körde han hem henne och sa åt henne att inte berätta om vad som hänt. Flickan talade dock om det för sin pojkvän. Systern råkade höra och berättade för mamman som ringde polisen.

Samantha Geimer talar ut i tidningen People.

I tidningen People berättar Samantha Geimer att tiden därefter blev oerhört jobbig. Hon hängdes ut i medierna som en Lolita som förfört stackars Polanski. Hon mådde dåligt och blev destruktiv. Flera år senare när hon fått sitt första barn började hon inse att hon var tvungen att ändra sin egen situation. Det enda sättet för henne att må bra var att gå vidare. Därför har hon också förklarat för medier att hon önskar att åtalet läggs ner mot Polanski. Hon vill glömma både vad han gjorde och journalisternas behandling av henne.

Roman Polanski erkände att han haft sex med flickan men nekade till våldtäkt. Eftersom han arbetade med en film slapp han genomgå en psykiatrisk utvärdering. När det dök upp bilder när han omfamnade en annan ung flicka försvann dock undantaget och han fick genomgå en undersökning. När han insåg att hans handlingar kunde ge ett långt fängelsestraff flydde han från USA till Frankrike. USA har velat ha honom utlämnad men trots att regissören besökt ett flertal länder, bland annat Sverige, har ingen gripit honom, förrän den 26 september 2009 då han greps av schweizisk polis på flygplatsen i Zürich.

Efter gripandet har många kända personer krävt att regissören ska friges. Den franska kulturministern Frédéric Mitterrand var en av de första att kräva att Polanski skulle släppas. I USA har över hundra välkända Hollywood-profiler skrivit på en lista som kräver att åtalet läggs ner. På listan finns många inflytelserika personer som Michael Mann, Wim Wenders, Pedro Almodóvar, Darren Aronofsky, Terry Gilliam, Julian Schnabel, Woody Allen, David Lynch och Martin Scorsese. Hela listan kan ses här.

De fem medlemmarna i juryn för filmfestivalen i Zürich som Polanski skulle besöka för att ta emot sitt pris är också starkt kritiska. Juryn, ledd av Debra Winger, kritiserar gripandet hårt i ett gemensamt uttalande. Jurymedlemmen och producenten Henning Molfenter meddelade att han bojkottar festivalen.

– Det är inte en chans att jag åker till Schweiz nu. Man kan inte titta på filmer och veta att Roman Polanski sitter i en cell 5 kilometer bort, sa han till the Hollywood Reporter.

Även filmskapare i Frankrike och Polen har protesterat och över 100 schweiziska artister och ”intellektuella” har skrivit på en protest mot gripandet.

Den judiska författarinnan Anne Appelbaum, i Sverige mest känd för sin bok om Gulag, fördömer i sin kolumn i Washington Post gripandet. Hon är arg på hela Schweiz.

Av alla länder, varför var det Schweiz – landet som traditionellt säkrar bankkonton åt internationella brottslingar och korrupta diktatorer – som slutligen arresterade Roman Polanski? Det måste finnas en djupare historia här…

Polanski är visserligen skyldig, men det var ju så länge sedan, menar hon vidare. Dessutom måste man ta hänsyn till hans historia.

Det är sant att han kan kritiseras för sitt ursprungliga, panikslagna beslut att fly. Men detta beslut ser jag som en lindrig omständighet, en förståelig rädsla för ett irrationellt straff. Polanskis mor dog i Auschwitz. Hans far överlevde Mauthausen. Han själv överlevde ghettot i Krakow och flyttade senare från det kommunistiska Polen. Hans gravida hustru, Sharon Tate, mördades 1969 av anhängare till Charles Manson, under en tid var Polanski själv misstänkt för mordet.

I Sverige är medierna mer sparsamma med att lyfta fram Polanskis judiska identitet. Från att tidigare i regel alltid lyfts fram som en judisk regissör kallas han nu, efter gripandet, för polsk-fransk, ibland fransk-polsk. Det är först i längre artiklar om regissörens judiska identitet motvilligt nämns.

Hela händelsen är på sätt och vis pinsam för etablissemanget. Alla tidningar har hyllat regissören som ett geni. Fler tv-kanaler har sänt hans filmer. Alla har vetat om hans historia men inte låtsats om den. Det har inte heller varit någon hemlighet att händelsen inte varit någon isolerad engångsföreteelse.

Författaren Thomas Kiernan släppte 1980 boken Repulsion, The Life and Times of Roman Polanski. I boken framgår att Roman Polanski inte kunde förstå varför det blev sådan uppståndelse över att han låg med en 13-åring. Han förklarade för författaren att han knullat flera flickor som var yngre än denna och ingen brydde sig.

Att Roman Polanski greps är något som förvånat många. Många starka krafter arbetar nu för att antingen få USA att lägga ner åtalet eller få Schweiz att släppa Polanski. Att han varit fri i Europa i över 30 år bevisar att han har mäktiga vänner, där är därför inte självklart att han kommer att utlämnas. Den närmaste tiden kommer att bjuda på information.