Motströms av Jonas De Geer

Jonas De Geers bok Motströms är en samling av artiklar som han författat mellan åren 1996 och 2008. De tidigaste artiklarna publicerades i Bo Cavefors tidskrift Svarta fanor. Via Svenska Dagbladet och Samtidsmagasinet Salt kan man sedan följa hans skrivande fram till 2008 då han skrev ned sina tankar på sin blogg hos Motpol. Förutom artiklarna publiceras också tre tal. Ett kortare förord är författat av John Järvenpää.

Jag kom första gången i kontakt med Jonas De Geers skrivande i samband med det första numret av Samtidsmagasinet Salt som kom 1999. Jag såg det blågula omslaget med ett stort frågetecken i mitten när jag handlade på ett storköp och funderade lite på vad det kunde vara för tidning innan jag satte tillbaka tidningen i tidningsstället. Någon dag senare läste jag någon förfärad skribent som förfasade sig över den nya tidskriften som kommit. Tidningen var konservativ men var snarare brun än blå, vill jag minnas att skribenten förklarade. Mitt intresse var därmed väckt och jag skyndade genast till storköpet igen för att köpa mitt första nummer av Salt. Några artiklar intresserade mig men det fanns också mycket som inte intresserade mig nämnvärt då. Somliga artiklar har jag uppskattat mer på senare år medan annat fortfarande känns ganska ointressant. Jag tillhör å andra sidan kanske inte direkt den främsta målgruppen heller.

Men tidningen lät sig inte tystas av de arga recensenterna. Istället verkade tidningen gå i rakt motsatt riktning. Angreppen om rasism, fascism, nazism, antisemitism, homofobi och trångsynthet tycktes snarare ses som utmaningar hos redaktionen som snabbt vågade sig på att utmana alla fastslagna ”sanningar”. I rask takt ifrågasattes massinvandringen, abortpolitiken, Göran Perssons förintelsekonferens, Bilderbergergruppen, med mera. I samband med att man vågade sig på att ifrågasätta Förintelsekonferensen höll kritikerna på att storkna och det började drivas kampanjer för att få bort tidskriften från butikshyllorna. Många redaktioner hade skrämts av detta och genast gått ut och bett om ursäkt och samtidigt bedyrat sin lojalitet till Israel och satt in en slant till Expo, men inte redaktionen för Samtidsmagasinet Salt. Istället packade Jonas De Geer resväskan och åkte till Storbritannien för att träffa historikern David Irving. Irving är hatad av etablissemanget för att han vågat ifrågasätta den allmänna versionen av vad som hände under andra världskriget. De Geer förklarade inledande i den artikeln som följde intervjun att Salts redaktion inte hade sakkunskaper nog att ta ställning till Irvings studier. Den som trodde att en tidskrift inte kunde drabbas av mer hat än de råkat ut för tidigare fick därmed omvärdera sina antaganden. I boken berättar Jonas De Geer mer om detta och jag ska därför inte gå in allt för mycket på det.

Det var i samband med att De Geer jobbade med Samtidsmagasinet Salt som jag första gången träffade honom. Vi var båda i Stenungsund och bevakade Bilderberggruppens möte 2001. Bevakade är kanske lite att ta i. Inga kritiska journalister släpptes in på hotellet. I stället fick vi stå utanför avspärrningarna och försöka få en glimt av världens mäktigaste män och kvinnor som kördes in genom grindarna i svarta Volvobilar med tonade rutor. På håll kunde vi också se hur personer som Percy Barnevik och Henry Kissinger minglade på baksidan av hotellet. Därefter har våra vägar korsats då och då, exempelvis i samband med att vi båda talat vid en Salemmanifestation och nu senast vid Nordiska festivalen 2008.

Jag har följt De Geers skriverier och känner därmed också igen mycket i boken. Men det finns också artiklar som jag inte läst tidigare, främst de äldre texterna.

Jonas De Geer talar vid minnesstunden för mördade James Waite 2004.

Många av artiklarna är intressanta. En lärorik artikel är En förlorad strid om socialismens själ som första gången publicerades i Svarta Fanor 1996 och handlar om socialisten Hendrik de Man som förefaller ha haft en annan tolkning av socialismen än Karl Marx. Nästa artikel heter Högern och ’68 (och publicerades första gången i Svenska Dagbladet 1999) och pekar på hur 68-rörelsens idéer smugit sig in till högern och förändrat Moderaterna vilket bland annat illustrerades i att partiet bytte namn från Högerpartiet till Moderaterna 1969. Partiet gick från konservativt till liberalt. Ytterst kom vänstertankarna att påverka en grupp som bröt sig loss och bildade Frihetsfronten. Artikeln är väldigt intressant i dag när Frihetsfrontens medlemmar når nya framgångar. Somliga har hittat tillbaka till Moderaterna. En som rörde sig i dessa kretsar, dock utan att vara medlem, var Sveriges nuvarande finansminister Anders Borg. Frihetsfrontens nuvarande ordförande har just fått arbete som rådgivare i Europaparlamentet för Piratpartiet. Att följa den ideologiska bakgrunden till 1968-vågen är intressant och i hög grad viktig läsning.

Några klassiska artiklar från Salt finns med. Den klassiska artikeln Förintelsen finns invärtes i eder – En hädisk betraktelse av vår nya statsreligion är med. Man gläds när man läser den att så starka och raka ord kunde köpas i vanliga tidningskiosker. Med är också De Geers distansering från begreppet konservativ liksom artikeln om Bilderbergergruppen. Jag hade gärna sett fler artiklar från Salt för dem som missat tidningen, men jag förstår ju att man måste begränsa innehållet också. Det rör sig trots allt om ett urval av texter och inte några ”samlade verk”. Därefter följer texter från hans tal i Salem 2002 och 2003 liksom artiklar som publicerats i Folkets Nyheter, Nordisk Frihet, Nonkonform och hans blogg. Artiklarna rör bland annat invandring, Israels förtryck mot palestinierna och Israelvännernas reaktion på detta och ekonomisk politik. En artikel handlar om Sagan om Ringen-filmerna och J.R.R. Tolkien, författaren bakom succéböckerna . Artikeln är intressant. Ett litet angrepp mot rollspel känns lite onödigt. Jag har själv aldrig ägnat mig åt denna något besynnerliga hobby men har bekanta som sysslat med rollspel och lajv och har förstått att det är både fantasieggande och lärorikt. Sämre intressen kan ungdomar definitivt hitta.

Det finns mer i boken som jag inte håller med om, exempelvis några rader om nationalsocialismen i artikeln Det dygderika förnekandet (från Svenska Dagbladet 1999), men det påverkar inte mitt omdöme om boken nämnvärt.

Styrkan i denna artikelsamling är dess bredd. Här finns både enklare och djupare texter, urvalet visar på en bredd hos författaren som är få förunnad. Jonas De Geer och jag har olika åsikter om en hel del, (i den här boken är det dock inte speciellt mycket). Vi har olika bakgrund och har också närmat oss vad som brukar kallas för den nationella rörelsen på lite olika sätt. Oavsett hur mycket eller lite man kan skriva under av det man läser så är det dock en fröjd för hjärnan att ta del av denna artikelsamling just för att artiklarna är så välskrivna.

Det mest frustrerande är att fler och fler av de som talat på nationalistiska sammankomster de senaste åren släppt böcker. Det börjar bli stressande. Själv sitter man här och recenserar när man borde ta upp kampen med de andra talarna även i den litterära världen.

Jonas De Geers bok Motströms finns att köpa hos Arminius.se.

•