Boken om the Order

Jag har haft boken liggande på datorn ganska länge. Tanken var att skriva en recension lagom till boken släpptes. Det blev inte så då det kom en massa annat emellan. Det blir gärna så när det är något som inte känns väldigt intressant. The Order har aldrig intresserat mig nämnvärt. Min bild av den amerikanska nationella rörelsen är inte den bästa och intresset för väpnad kamp har aldrig funnits. Männen i Brüder Schweigen har dock inspirerat väldigt många vita män och kvinnor runt om i världen och inte minst därför ville jag ändå läsa boken.

För några dagar sedan köpte jag så ett exemplar i samband med att jag gjorde en beställning från Arminius.se. Att läsa en riktig bok kommer alltid slå känslan av att läsa på skärmen. När jag väl började läsa boken hade jag svårt att lägga den ifrån mig. Det är en intressant bok om tio intressanta män som valde att gå sin egen väg i övertygelsen om att de var tvungna att agera för att rädda vårt folk.

Boken är ett samarbete mellan de ideella projekten Free the Order-Sverige och Gula Korset. Boken består till stor del av intervjuer med nio av medlemmarna. Då gruppens ledare Robert Jay Mathews dödades i samband med att FBI kom för att gripa honom så finns av naturliga skäl inga intervjuer med honom.

Männen som intervjuas i boken är Bruce Pierce, Randy Duey, David Lane, Randy Evans, Frank Silva, David Tate, Richard Scutari, Richard Kemp och Gary Yarbough. Alla intervjuer utom två har gjorts speciellt för denna bok. Intervjun med Randy Evans gjordes 2003. Evans har kontrakt med en förläggare som förbjuder honom att medverka i böcker från andra förlag varför man fick lösa detta med en äldre intervju. David Lane avled i fängelset den 28 maj 2007, därför är även den intervjun något äldre. Den senare intervjun har dock aldrig tidigare publicerats så även om den har något år på nacken så är den unik för boken.

Förutom intervjuerna innehåller boken artiklar och dikter av de tio medlemmarna. Många av artiklarna berör just de två döda medlemmarna, Robert Mathews och David Lane, medan andra texter rör vikten av nationell enighet, idéer om rörelsens utveckling och filosofiska tankar.

Jag hade gärna sett en längre inledning i boken som berättade mer om orden, syftet med denna och dess historiska sammanhang. En del artiklar hade nog varit lättare att förstå med lite mera bakgrundinformation. Jag har läst en del om the Order tidigare men kunskapen är väldigt begränsad. Det har främst varit enstaka artiklar i nationella tidningar som givit mig mitt lilla kunnande om gruppen. Jag kan tänka mig att för den som tidigare aldrig läst något om the Order är det svårt att exempelvis sätta Mathews texter i sitt sammanhang.

I intervjuerna framgår mycket som jag inte visste om gruppen och dess medlemmar. Någonstans nämns att orden innan nyckelpersonerna greps hade upp emot 50 medlemmar. Det hade jag ingen aning om. Återkommande i intervjuerna är frågor om personer som fanns i the Order men av olika skäl inte intervjuas i boken eftersom de antingen valde att förråda brödraskapet eller tiga sig igenom rättegångarna för att sedan be om att bli strukna från listorna över fångar för att börja nya liv efter avtjänade fängelsestraff. Dessa skulle jag ha velat läsa mer om i inledningen då de bara är namn för mig till en början. Bilden klarnar dock efter hand, om än inte fullt ut.

Min bild av the Order har naturligtvis förändrats en del efter att jag läst boken. Faktum är att jag inte hade så mycket till bild av dem innan jag läste den. I svensk nationalistisk press är det främst David Lane man tidigare har stött på då hans artiklar då och då översatts till svenska. Några andra artiklar har också publicerats och Free the Order-Sverige har på senare tid översatt flera texter av medlemmarna och publicerat på sin hemsida. Främst är det dock Lane man läst om och av här i Sverige. Som person är han fascinerande och hans lojalitet till sitt folk finner inga gränser. Somliga av hans idéer som bland annat framförs i boken är mig mycket främmande men det gör honom bara mer intressant. Han går inte bara i invanda spår utan har utvecklat många egna idéer under årens lopp. Tiden i amerikanskt fängelse gav honom tid att författa mycket och fundera och utveckla sina idéer.

De tio medlemmarna i the Order som boken Det tigande brödraskapet berättar om.

Politiska motståndare skulle kanske vilja använda det som ett slagträ att man hyllar personer som valde att ta till vapen för sin sak. Det kan därför vara på sin plats att skriva några ord om det. Jag tror inte på en väpnad revolution. Jag är övertygad om att den dagen kommer, om någon politisk förändring inte hinner komma innan, då svenskarna kommer att ha fått nog och själva startar upplopp och protester, kanske även gör väpnat motstånd, men den dagen är inte kommen och jag är övertygad om att den tiden inte ska påskyndas av nationalister. Nationalister ska påskynda en revolution genom kunskapsspridning inte genom att ta till vapen. Men det hindrar inte att man kan beundra personer som försökt med andra metoder. Jag kan ärligt säga att jag beundrar männen i Det tigande brödraskapet för deras principfasta hållning, deras fanatism och deras hårda vilja. Jag beundrar dem för att de fortfarande efter 23 år i fängelse håller hoppets låga vid liv och drömmer om en bättre värld. Flera har givit upp hoppet om en bättre tillvaro för dem själva, men de kämpar vidare för att nya generationer av vita män och kvinnor ska få en ljusare framtid.

Alla rörelser och ideologier behöver förebilder. Jag har tidigare skrivit om hur svenska socialdemokrater länge hyllade de så kallade Amalthea-männen som placerade en sprängladdning på ett skepp som inhyste brittiska strejkbrytare med följen att en britt dog. Männen dömdes till döden men efter enorma protester från arbetarrörelsen fick de livstids fängelse. Efter att socialdemokraterna tagit makten i Sverige släpptes männen fria. En av dem åkte därefter till Sovjetunionen för att bli stridspilot men återvände senare till Sverige och blev en populär föredragshållare för svenska socialdemokrater fram till sin död. Vi har också tidigare berättat om hur bögrörelsen varje år i stad efter stad arrangerar Pride-festivaler för att hedra minnet av ett väpnat uppror där bögar, negrer och kommunister gjorde gemensam sak i protest mot den amerikanska polisen. Andra prisar den franska revolutionen, Che Guevara eller andra väpnade revoltörer utan att själva se det som en lösning att ta till vapen för sina idéer. En person som är beredd att offra sitt eget välbefinnande och till och med sitt eget liv för det han tror på är fascinerande och beundransvärd och därmed värd att bli en förebild för andra, även om man själv inte tror på metoderna.

Förutom intervjuerna så är många av artiklarna viktiga för att förstå kärnan i ordens tänkande. Viktigast är Brev till den amerikanska kongressen som undertecknades av de ursprungliga medlemmarna, Mathews sista brev och David Lanes slutplädering i Fort Smith. Mathews tal Ett rop till vapen som hölls på National Alliance generalkonferens den 4 september 1983 är också väldigt intressant ur flera aspekter.

Många av de andra artiklarna som publiceras är också riktigt bra. Några texter som är värda att nämnas är Nation som idé av Frank Silva, Rörelsen är död av David Tate och Odens återkomst av Richard Scutari. En annan text som tål att lyftas fram är Vit revolution är den enda möjligheten av Richard Kemp där han betonar att revolution i första hand handlar om radikal förändring och att denna inte nödvändigtvis inkluderar vapen.

En sak som jag är säker på är att vi alla kan enas om är vad vit revolution inte är. Det är inte att spraya vit makt slogans på byggnader och bussar. Vit revolution handlar inte om att supa sig full och krossa flaskor i någon sorts ”pseudo-Kristallnattsritual”. Om vit revolution för dig betyder att trakassera åldriga icke-vita som släpar sig igenom livet utan tanke på annat än sitt, eller om det genom din definition av det betyder att krossa staden du lever i, då skulle jag vilja påstå att du har stora problem.

I Det tigande brödraskapet får man en bra inblick i de tio medlemmarnas tankevärld och vardag. Livet i de amerikanska fängelserna visar sig innehålla allt från religiösa ritualer, studier och motion till origami och virkning. Det innehåller också trakasserier från fångvaktare och fängelseledning med förflyttningar och isolering. Det innehåller glädjen över att få brev från anhöriga och stifta nya bekantskaper när nationalister på utsidan skickar brev, men också sorg över att kontakt med nära och kära försvunnit och en känsla av att känna sig övergiven.

Det religiösa är viktigt för dessa män. Majoriteten var kristna från början. Många kom i kontakt med varandra via den identitetskristna organisationen Aryan Nations. Robert Mathews och ytterligare några var dock asatroende eller odinister. Med åren har ytterligare några lämnat den identitetskristna tron och blivit odinister. I boken får man läsa om deras religiösa tankar. Några av medlemmarna berättar om huvuddragen i identitetskristendom och kristen separatism. Förutom någon kortare period då Aryan Nations och därefter Ku Klux Klan hade verksamhet i Sverige så har vi svenskar inte stiftat någon större bekantskap med denna tolkning av Bibeln. Den kan nog framstå som både intressant och chockerande för många läsare. Samtidigt har exempelvis David Lane med tiden snarare utvecklat ett hat mot kristendom i alla dess skepnader och förespråkade en egenutvecklad version av odinism där han bland annat förespråkade polygami. Richard Kemp har varit med om att starta ett asatrosamfund i sitt fängelse och Richard Scutari ingår i en odinistgmenskap.

Richard Kemp är ett par gånger inne på vikten av att kämpa för vår sak. Varje morgon bör man fundera på vad man kan göra för vår sak och på kvällen ska man kunna tänka att man gjort det. Det kan handla om småsaker, det viktiga är att man gör något varje dag för vårt folk. Tanken är god och något jag själv levt efter sedan jag blev nationalist. Det har hänt att jag sent på natten gått ut med en bunt klistermärken när jag kommit på mig själv med att inte ha gjort någon speciell insats för ”saken” den dagen. Som väl är så är det inte speciellt vanligt att jag behöver ta sådana promenader. I dag sitter jag exempelvis och skriver denna recension.

Robert Mathews vid en nationell demonstration

Jag kommer att rekommendera boken till alla som vill läsa något som både inspirerar och berör. Männen i Det tigande brödraskapet är på många sätt goda förebilder för unga som gamla nationalister. Inte så mycket för vad de gjorde utan mer för att de gjorde något och att de trots enormt hårda prövningar vägrat att svika sina ideal. För det var inte bara i deras olagliga verksamhet som de var verksamma i kampen för sitt folks rättigheter till överlevnad. Alla hade redan under längre eller kortare tid varit verksamma genom att hjälpa olika organisationer. Alla (som finns med i denna bok) var och förblev lojala tanken på ett hemland för vita. Den kriminella verksamheten var ett kort kapitel i deras liv, som dock fick enorma konsekvenser. Som avslutning på denna recension vill jag citera Richard Kemp som berättar om hur han, Robert Mathews och flera andra personer, varav några senare skulle ingå i the Order, ställde sig i fronten för att försvara ett möte där pastor Richard Butler talade. Jag tycker om denna lilla berättelse då den visar varför Mathews var en man som så många var beredda att följa.

Richard G. Butler talade där och massmedia, poliser och motdemonstranter väntade på att få störa hela detta evenemang. Bob Mathews, Kenneth Loff och jag själv närvarade med övertygelsen att Butler skulle få tala och vi bestämde att om vi blev anfallna så skulle vi inte fly, vi skulle inte heller ge media chansen att förlöjliga Butler.
När vi närmade oss platsen så slöt David Tate, Bruce Pierce, och flera andra jag inte vill namnge, upp i leden med oss. När attacken från motståndarna kom så stod Bob Mathews orubbligt kvar mitt framför dem och vägrade denna skrikande, svartmuskiga gruppering tillträde. Faktum är att när han gick framåt mot dem så föll vi alla in bakom honom och tryckte demonstranterna tillbaka till mötesplatsen yttersta perimeter. Denna första våg av demonstranter tappade modet, släppte sina fanor och började sakta ta sig därifrån, deras supporters, som såg detta, gjorde en helomvändning och slank iväg. Butler avslutade sitt tal…

Robert Mathews och de andra i hans brödraskap var hårda män. I dagens feminiserade samhälle lider vi brist på sådana. Därför är boken Det tigande brödraskapet en befriande läsning. Som Corneliu Zelea Codreanu skriver i boken Till mina legionärer:

Landet är döende i avsaknad av män, inte i avsaknad av program; åtminstone är detta vår åsikt. Det är med andra ord inte program vi måste ha, utan män, nya män. Ty så som folk är idag, formade av politiker och infekterade av det sionistiska inflytandet, kommer de att kompromettera det mest briljanta politiska program.
Den sortens man som idag lever i den rumänska politiken har vi mött tidigare under vår historia. Nationer dog under hans styre och stater föll samman.

Förutom givande läsning går delar av inkomsterna för denna bok till de fängslade medlemmarna i the Order. Även det är ett starkt argument för att köpa boken.

Boken kan köpas hos Arminius.se.

En artikel av en av bokens medarbetare kan läsas här.