Studie finner stark koppling mellan genvarianter och gängrelaterade våldsbrott

Globalt Olika varianter och nivåer av genen monoaminoxidas A (MAOA) har i flera studier kunnat kopplas till antisociala, psykopatologiska och kriminella beteenden. Låga nivåer och vissa lågaktiva varianter av MAOA sammanfaller bland annat med ökad aggressivitet, lägre intelligens och ett mer impulsivt beteende. En brist i MAOA orsakar Brunner syndrom, där de drabbade uppvisar ett patologiskt kriminellt beteende.

MAOA reglerar nivåerna av flera neurotransmittorer, kemiska signalsubstanser i hjärnan. Nivåerna och varianterna av genen påverkar således hjärnans kemi och därmed dess funktionalitet.

I en ny studie publicerad i Comprehensive Psychiatry har kopplingen mellan varianter av MAOA, medlemskap i kriminella gäng samt användningen av vapen vid våldsbrott undersökts. Resultaten visar att män med genvarianter som leder till en låg aktivitet eller produktion av MAOA har nästan dubbelt så stor sannolikhet att vara med i kriminella gäng eller att begå våldsbrott med vapen jämfört med individer med relativt högre nivåer. Även inom gängen är skillnaderna tydliga. Gängmedlemmar med lågaktiva genvarianter hade en sannolikhet att begå våldsbrott med vapen som var mer än fyra gånger högre än övriga gängmedlemmar.

Studien visar ingen koppling mellan MAOA och kvinnors medlemskap i gäng eller våldsbrott med vapen. Förklaringen kan delvis bero på att MAOA sitter på X-kromosomen. Det statistiska underlaget för kvinnor är dessutom betydligt lägre då kvinnor begår färre våldsbrott än män. Genprodukter fungerar heller inte i vakuum. De övriga väl dokumenterade kemiska skillnaderna mellan kvinnors och mäns hjärnor påverkar med stor sannolikhet utgången av de skillnader som olika varianter av MAOA resulterar i.

Anledningen till att bärare av de lågaktiva genvarianterna har en högre sannolikhet att söka sig till gäng kan vara att de där får utlopp för en genetiskt predisponerad aggressivitet. Troligen söker kriminella gäng även aktivt efter individer som har en låg våldströskel.

Studiens författare drar slutsatsen att ”även om studien av gäng i stor utsträckning har presenterats som ett sociologisk fenomen så visar den här undersökningen att gängformationer och -aktiviteter, liksom de flesta antisociala beteenden, involverar ett samspel mellan gener och miljö”.

De miljödeterministiska åskådningar som dominerar samhällsvetenskaperna, den massmediala debatten och den praktiska politiken kan omöjligen lösa många av de befintliga samhällsproblemen eftersom de fundamentalt åsidosätter genernas inverkan på människan.