Några viktiga klargöranden om händelserna i Rosengård

Det är viktigt att hålla sig uppdaterad om vad som händer i vår omvärld. Det gör jag. Jag är en duktig samhällsmedborgare som läser flera dagstidningar på internet varje dag. Mona Sahlin har sagt att det viktiga inte är vad man röstar på utan att man röstar varje val. Det gör jag. Jag gör skillnad.

Som alla andra upplysta människor har jag förfärat följt händelserna i Rosengård. Här är det lite svårt att veta vad jag ska tycka. Alla medier tycks vara överens om att invandrare inte begår fler brott än svenskar. Det förstår jag. Vad som sedan ställt till det lite är att alla medier också verkar vara eniga om att de senaste dagarnas kravaller inte var oväntade. Hur kunde man veta att kravallerna skulle komma om det inte är mer troligt att invandrare startar upplopp än att svenskar gör det? Skulle inte likadana kravaller i så fall kunna pågå i Vellinge som i Rosengård?

Nej, blir svaret. I Vellinge är människorna inte fattiga. De har gott om pengar och behöver därför inte gå ut och tända eld på bilar. Jag kan förstå det. Att de är rika beror på att de är svenskar. Svenskar får nämligen välbetalda arbeten i Sverige medan det inte finns något som vi svenskar älskar så mycket som att diskriminera invandrare. Vi diskriminerar dem från den sekund då de föds tills de dör. Diskrimineringen har vi inbyggd i våra gener och är oerhört svår att ändra på. Till och med när man försökt att införa anonyma jobbansökningar, där arbetsgivaren inte har haft en aning om etnicitet, namn, hudfärg, eventuell brytning eller annat avslöjande så har de fördomsfulla svenskarna lyckats se igenom anonymiteten och med sitt sjätte sinne, ”fördomssinnet”, har arbetsgivarna lyckats ge jobben till, förvisso mer lämpade, svenskar. Samma rasism ser vi i krogmiljön. Svenskarna är ju som bekant bekväma av sig. De vill inte på några villkor ta skitjobben utan istället tvingar man utländska doktorer och andra akademiker att göra det som svenskarna inte vill ta i. Av den enkla anledningen ägs krog efter krog av invandrare från varierande länder. Förlåt, det finns en anledning till. Det mångkulturella samhället vilar ju på grundpelaren spännande matkultur. Därför behöver varje liten håla med 3 000 innevånare minst 3 pizzerior och svenskarna skulle aldrig klara sig utan alla dessa krogar som serverar sprit och öl. Nåväl, krogarna ägs till stor del av invandrare och det ska vi vara tacksamma för. Krogägarna vill inget hellre än att bli svenskar och därför diskriminerar även de sina landsmän med resultatet att de invandrare som inte äger krogar inte får komma in. Allt enligt den strukturella rasism som finns inbyggt i det svenska samhället som letts av antirasister i ett sekel.

Diskrimineringen är alltså svaret till varför man inte överraskas av kravallerna i Rosengård. Det är viktigt med sysselsättning. Barn arbetar naturligtvis inte, istället måste de ha fritidsgårdar att vistas på. De stackars kidsen i Rosengård har bara två fritidsgårdar att samsas kring. Nu kanske någon tänker att ungdomarna skulle kunna hänga där istället för att begå brott. Det rasistiska samhället har dock räknat ut det så finurligt att man bara får vara på fritidsgården tills man fyller 16 år och invandrare är som bekant ungdomar tills de kommit en bit över 40 då de i regel förvandlas till svenska flerbarnsfäder i medias beskrivningar. Kommunen satsar också på mycket annan verksamhet som kultur och idrott i området. Det outtalade syftet är naturligtvis att avla fram fler Zlatan Ibrahimović som man, så snart han når framgång, börjar kalla svensk och aldrig mer nämner att han skulle ha bakgrund som invandrare. Hela beteendet är naturligtvis diskriminerande. Man kan inte kräva att alla ungarna i Rosengård ska vara intresserade av konst, poesi, musik, dans, teater, film, rollspel, fotboll, boxning, brottning, litteratur, gå på kaféer, spela biljard, gå i kyrkan eller moskén, utomhusbad, föredrag, utställningar, ishockey, handboll, basket, innebandy, gymnastik eller någon av alla de andra aktiviteter som kommunen satsar på i området. Vad ska dessa ungdomar mellan 8 och 40 år hitta på? Klart de drar runt och i frustration tänder eld på bilar eller misshandlar någon lite symboliskt i protest mot överheten.

Nu när man har förklarat det logiska i varför invandrarna och invandrarnas barn, eller som vi kallar dem: de nya svenskarna, tvingas att begå brott så måste vi slå fast att de inte gör det. Bråken i Rosengård har uppstått sedan vänsterextremister och huliganer har sökt sig till Rosengård för att ställa till bråk. Om man upprepar detta tillräckligt många gånger så glömmer man snart att det faktiskt var bråk några dagar innan AFA och de andra extremisterna kom dit. Det är alltså inte de socialt utsatta invandrarna utan de socialt handikappade AFA som bråkar. De stackars invandrarna satt bara kvar i sin lokal som den onda hyresvärden hade kastat ut dem ifrån. Där satt de och önskade fred på jorden, läste koranen och bad till Allah. Plötsligt stormade polisen in i lokalen, helt utan anledning och menade att de borde ha lämnat källarlokalen – Allahs heliga rum – för länge sedan. De fredliga invandrarungdomarna tvingades ut på gatan. Media började, helt felaktigt naturligtvis, skriva om kravaller och bränder i Rosengård och plötsligt begav sig kommunister och anarkister från södra Sverige och Danmark till Rosengård för att kasta sten. Befolkningen blev helt förtvivlad. De skulle aldrig höja hand mot ordningsmakten som de både högaktar och älskar. De boende i Rosengård har flytt från krig och elände för att komma med fred och kärlek till svenskarna. Att de skulle mötas av både diskriminering och bilbränder hade de aldrig ens kunnat drömma om.

AFA å andra sidan ser sitt handlande som en välgärning. De visar sitt stöd till de boende i Rosengård genom att elda upp fordon, slå sönder fönsterrutor och orsaka trafikkaos. Alla organisationer har olika sätt att försöka vinna anhängare. AFA:s metod är att slå sönder saker. De åker hem till invandrarnas eget område och förstör eftersom de tror att de på den vägen ska kunna attrahera unga invandrare att ansluta sig till deras kamp. Och de kallar oss för rasister!

Nu när man konstaterat att det inte är invandrade ungdomsgäng som vandaliserar i Rosengård utan svenska antifascister så återstår att försvara den senare gruppen. Den här artikeln skulle aldrig kunna mäta sig med den etablerade dagspressen annars.

För enkelhetens skull lånar jag argument av Expo-skribenten Lisa Bjurwald som för en tid sedan redde ut hur det ligger till i en artikel i Dagens Nyheter. Det är klart att de som nu samlats i Rosengård för att kasta sten är antidemokrater som bör bevakas och, om det är motiverat, rapporteras om i text och bild. Men låt oss inte glömma att vänsterextremisternas närvaro är en reaktion på polisen. De skulle med andra ord inte vara i Rosengård om inte polisen var där. AFA är kanske en våldsam grupp men de skulle inte komma på tanken att kasta sten och skjuta raketer på polisen om polisen inte fanns. Så enkelt är det.

Ofta när de aktiva kriminella vänsterextremisterna själva råkar illa ut får man veta att de egentligen inte tillhör AFA utan istället är aktiva i det fredliga fackförbundet syndikalisterna, Amnesty eller någon annan fridfull grupp. Att de skulle kunna vara dubbelanslutna är naturligtvis helt otänkbart.

Därför är det nu skrämmande att se vilken dundertabbe polisen i Rosengård gjort de senaste dagarna. Istället för att omhänderta de våldsamma stenkastarna i AFA så har man tagit fredliga ungdomar. Kvällsposten berättade den 18 december att bland dem som greps av polisen fanns en person som kandiderade för miljöpartiet i en av Malmös grannkommuner. Flera av de gripna hade också anknytning till fackförbundet syndikalisterna. Andra har koppling till djurrättsrörelsen. Det står alltså klart att det fanns en mängd fredliga människor på plats för att värva anhängare till miljöpartiet, för att diskutera arbetsmarknadsfrågor och för att debattera djuretiska frågor. Dessa hamnade i kläm när fascistpolisen helt utan skam i kroppen malde fram på Rosengårds gator och grep människor som de senare påstod skulle ingå i den våldsamma krets som ställde till oreda. Man häpnar!

I en artikel i Sydsvenskan läser jag att natten mot lördagen varit lugn i Rosengård. Vad skönt! När man kommit förbi den lugnande rubriken får man veta att bara två ungdomar gripits för stenkastning mot poliser och en mängd bränder uppstått. Tidningen lägger stort fokus på de människor som valt att nattvandra för att hålla nere lugnet medan polisen snarare kommer med två andra förklaringar. Dels blåser det så mycket att det inte är roligt att vara ute och leka revolution och dels arrangeras en demonstration i Danmark som tros dra vänsterungdomar. Jag vet inte vad man ska tro.

Det är svårt det här med kravaller. Vi är helt enkelt inte så vana vid det i Sverige än. Visst blossar det upp då och då. De där AFA lyckas alltid se till att bråken uppstår i områden som Rosengård, Ronna eller Kronogården. Det är konstigt. Journalisterna vet inte riktigt hur de ska förhålla sig till detta nya samhällsfenomen. Man vill ju inget hellre än vältra sig i våld och olycka men det är svårt när det är så knepigt att finna en skurk. I Rosengård finns det ingen ansvarig just nu. Snart kommer journalisterna att finna syndabockar. De kommer att finnas långt borta från dem som tänt eldarna. Istället kommer de skyldiga att vara poliser, politiker eller det svenska folket. Så blir det alltid.

Vi ska vara glada att det finns så hederliga journalister i Sverige som bara är ute efter att spegla sanningen. Vi vanliga svenskar skulle aldrig ha en chans annars att förstå hur allt ligger till. Allt är nämligen inte logiskt som det först kan verka för en vanlig genetiskt fördomsfull svensk. Tack media för att ni finns!