Protester mot indraget bidrag till anti-glassrasister

Som den-svenske.com tidigare berättat har regeringen beslutat att dra in det statliga stödet till Centrum mot rasism (CMR). Detta innebär enligt många bedömare döden för nätverket vars ”ideella” arbetare inte kan arbeta utan ordentlig betalning, lyxresor och stiliga kontor där de kan tänka ut nya angrepp mot GB Glace eller tidningarnas annonssidor. Nu har protesterna börjat växa. De som inte själva kan tänka sig att driva en rörelse med egna resurser inser att deras levebröd håller på att tas ifrån dem. Anders Bergman från 5 i 12-rörelsen skriver i ett öppet brev till regeringen att de spelar ”de rasistiska och odemokratiska krafterna i händerna” genom att dra in stödet. Bergman menar att Centrum mot rasism har en fungerande organisation som fungerar som en motpol och garant mot rasistiska och främlingsfientliga grupper. Samtidigt konstateras att rasistiska och främlingsfientliga grupper gick framåt i det senaste valet. Så mycket för den garantin sålunda.

Lena Lönnqvist, rektor för Sjöviks folkhögskola i Dalarna, är inne på samma igensnöade spår som Bergman. Hon menar att i och med att CMR publicerade en ungdomstidning mot rasism innan valet så fanns det en kraft emot nationalism i valrörelsen.

- Det var en av få signaler i valrörelsen till ungdomar om att ett demokratiskt samhälle kräver att man behandlar alla lika.

Lena Lönnqvist måste leva på en annan planet. Bortsett från CMR:s tidning som knappast många lär ha sett så har vi alla etablerade tidningar som arbetade utifrån att alla invandrare ska behandlas lika mycket bättre än svenskar. Vi har också alla TV-kanaler och radiostationer. Vidare drev alla politiska partier och ungdomsförbund frågor mot rasmedvetet tänkande och nationalism. Men utöver dessa aktörer så var CMR:s tidning mycket riktigt ”en av få” som belyste ”rasism-problemet”, bortsett från fackföreningsrörelsen, svenskt näringsliv, hyresgästföreningen och Timbro då förstås. Vi måste också räkna bort skolans propaganda till elever samt kampanjer från såväl svenska kyrkan som frikyrkor.

Lönnqvist har alltså lyckat belysa problemet.Förutom nämnda aktörer är det bara Centrum mot rasism som på allvar arbetar mot rasism var den helst dyker upp i samhället. Det kan vara i konditoriets kakhyllor eller i glassdisken på Konsum.

Liknande protester har hörts från alla möjliga håll på vänsterkanten. Det gemensamma är nämligen att det är just vänstersinnade, som tidningen Mana, som protesterar. Det är inte så konstigt. Centrum mot rasism har hela tiden varit socialdemokraternas organisation. Centrum mot rasism invigdes av Mona Sahlin och har sedan haft diverse vänstersinnade i ledningen. Frågan är varför den borgerliga regeringen skulle ge miljontals kronor till ett projekt som endast kommer ägna de kommande fyra åren åt att peka ut just den borgerliga regeringen som ansvarig för all rasism som de kan tänkas finna i motortidningar eller fyndlådor?

Den borgerliga regeringen misstänkliggörs genom sitt beslut för att understödja just de rasistiska underjordiska mörkerkrafter som CMR påstår sig vilja motarbeta. Detta är bara fånigt. den-svenske.com har tidigare konstaterat att det statliga stödet till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) kommer ökas och att de under 2007 kommer tilldelas osannolika 41,4 miljoner kronor.

På sina håll har man också misstänkliggjort regeringen för jäv eftersom den ansvariga politikern, negressen Nyamko Sabuni har ett släktförhållande med en av de avlönade, CMR:s chef Mkyabela Sabuni som råkar vara Nyamkos farbror. Det hade väl sannolikt var mer fråga om jävsituation ifall ministern öst ut miljontals kronor till ett projekt där hennes farbror var chef?

Nu är det som det är i alla fall. Protesterna lär hålla i sig ett tag. De avlönade vill fortsätta vara avlönade. Socialdemokraterna vill kunna peka ut regeringen för att inte ta antirasismen på allvar (för den bedrivs som mest seriöst i glassdisken). Somliga mer extrema vänstergrupper kommer se det som en intäkt för att få bruka våld i en förvirrad protest mot sina föräldrar som sitter i villan och undrar var deras söner och döttrar har för sig.

Den 13:e varje månad har Centrum mot rasism (genom något de kallar Nätverket Antirasistisk Akademi) utlyst skrammeldemonstrationer utanför riksdagshuset i protest mot beslutet. På Centrum mot rasisms hemsida, Sverige mot rasism, utlyser de ett ”Kastrulluppror”. I inbjudan uppmanar de befolkningen att ta med sig en kastrull, gryta eller stekpanna samt en träslev att slå med och komma till riksdagen klockan 17.00. Tanken är att föra ett sådant oväsen att till och med superrasisten Nyamko Sabuni ska förstå att Centrum mot rasism måste få mer pengar.

Hur många månader de orkar hålla på blir en öppen fråga. Får de med sig sina vänner i AFA och andra obskyra grupper som får slåss lite med polisen kan det nog pågå några månader men det folkliga stödet kommer utebli eftersom ingen vill förknippas med fjortonåriga överklassungar i palestinasjal som tror sig förändra samhället genom att kasta gatsten på skyltfönster. Uteblir AFA så kanske det kan pågå ytterligare någon månad. Men det folkliga stödet kommer utebli. Ingen vill stå på stan och banka på grytor tillsammans med sönderrökta kvarlevor från 1960-talets studentrörelse.

Men protesterna på ledarsidorna och i debattspalterna lär fortgå tills vi får en socialdemokratisk regering nästa gång. Det finns som vi konstaterat allt för många som tjänar på att protestera för att protesterna ska upphöra. Men det är bara tomma ord. Alla vet att både det socialdemokratiska blocket och det borgerliga arbetar mot svenskarnas rasism. De använder möjligen olika metoder. Sossarna tror på LO:s och Arenagruppens idéer om kvotering och färre svenskar på arbetsplatserna medan borgarna tror på svenskt näringslivs och Timbros tal om behovet av fler invandrare (för att hålla arbetslösheten fortsatt hög och därmed lönerna låga).

Antirasister är de allihop. Hur man än vänder och vrider på det så är det vi svenskar som blir förlorarna. Vinnare blir de som på olika sätt vill tjäna pengar på den politiskt korrekta dogmatismen.