Minnesruna över Alfred Rosenberg

I samband med Alfred Rosenbergs dödsdag publicerar den-svenske.com härmed en minnesruna över honom. Detta i syfte att öka dagens nationalsocialisters kännedom om de forna hjältarna och att aldrig låta deras minne gå förlorat. Alfred Rosenberg var en tidig och inflytelserik medlem av det nationalsocialistiska partiet och kom att spela en central roll i utformandet av dess världsåskådning. Mannen som senare skulle komma att bli NSDAP: s chefsideolog var balttysk, född i Tallinn (dåvarande Reval) 1893. Han kom från enkla förhållanden, fadern var skomakare. Under första världskriget studerade han arkitektur, först i Riga och sedan i Moskva. Han slutförde studierna 1917, året då bolsjevikrevolutionen inträffade. Han lämnade därför Ryssland och återvände till Baltikum där han försökte gå med i den tyska armén som då ockuperade Estland, men blev avvisad som ”ryss”. När tyskarna lämnade Baltikum flydde han som så många andra balttyskar och kom till München. Där träffade han Adolf Hitlers mentor, Dietrich Eckart och blev 1919 medlem av det lilla sällskapet som då kallade sig för Tyska arbetarpartiet. Hitler var imponerad av Rosenbergs världsvana och arkitektutbildning. Rosenberg kände liksom honom en stor avsky inför bolsjevismen och judenheten och han hade redan då idéer om det tyska blodet och den ariska kulturen, vilket givetvis också tilltalade Hitler. 1923 blev Rosenberg chefredaktör för Völkischer Beobachter, partiets dagstidning, och senare även chef för partiets utrikesbyrå. När Hitler blev fängslad efter kuppförsöket 1923 så utnämnde han Rosenberg till att leda partiet. Detta förvånade många, även Rosenberg själv, då många ansåg att det inom NSDAP fanns gott om personer med bättre ledaregenskaper än denne. Alfred Rosenberg var alltid kompromisslös när det gällde partiets grundläggande ideologiska ståndpunkter. 1929 bildade han ett kampförbund till försvar för tysk kultur som bekämpade dekadent modernism inom konst och litteratur. 1934, när partiet var vid makten, utnämndes han att leda avdelningen för ideologisk utbildning och undervisning och organiserade en granskning av alla nyutkomna böcker. Han gjorde upp planer för en nationalsocialistisk högskola bestående av olika institut bland annat för arisk idéhistoria, biologi och raslära men inte mycket av det hann förverkligas. Som balt med utbildning i Ryssland hade han en speciell förkärlek för östpolitiken och när fälttåget mot Ryssland inleddes utnämndes Rosenberg till kommissarie för central kontroll av östeuropeiska frågor och senare till riksminister för de ockuperade områdena i öst. Rosenberg hade också andra uppgifter. Han var med och organiserade den nationalsocialistiska kuppen i Norge och hade långvarig kontakt med dess initiativtagare Vidkun Quisling, med vilken han delade sitt brinnande intresse för Ryssland. För eftervärlden blir dock Alfred Rosenberg främst ihågkommen som teoretiker och filosof, där hans främsta skicklighet visade sig före den som statsfunktionär och administratör. Hans ryktbarhet bygger främst på det magnum opus han skrev, Det 20: e århundradets myt. Med detta filosofiska verk ville han ge en helhetsbild av den nationalsocialistiska världsåskådningen, däribland synen på religion, litteratur och konst. Han sade sig ha fått idén till boken redan 1917, den gavs dock ut först 1930. Den anknyter till Houston Stewart Chamberlains Det 19: e århundradets grundvalar både i titeln och i uppbyggnaden och var möjligen menad som en fortsättning på denna. I boken presenterar han den ”nya” religionen – blodets religion och hur det kommande nationalsocialistiska riket skulle vara uppbyggt. Med den nya tron skulle en ny epok i mänsklighetens historia inledas. Så blev tyvärr inte fallet. Alfred Rosenberg hängdes av de demokratiska bödlarna i Nürnberg, den 16 oktober 1946, enbart på grund av att han varit en del av den tyska staten.