Lektionen Vlaams Blok

För en dryg vecka sedan, den 21 april, dömdes det belgiska nationaldemokratiska partiet Vlaams Blok för ”rasism” av en domstol i Gent. Huvuddomaren i mÃ¥let, Alain Smetrijns, ansÃ¥g det bevisat att partiet kritiserade invandring baserat pÃ¥ ras istället för nationalitet, vilket hävdades vara tillräckligt för ett fällande. Bevisningen bestod främst av material som Vlaams Blok framställt, där ett av de främsta bevisen ansÃ¥gs vara ett flygblad där det krävdes att invandrare som bott i landet i tvÃ¥ eller tre generationer borde repatrieras. Var den rasliga aspekten kommer in i det sammanhanget kan knappast anses övertydligt.

Konsekvensen för Vlaams Blok blir att ett statligt stöd motsvarande 36 miljoner kronor uteblir eftersom en lag frÃ¥n 1981 förbjuder statligt stöd till ”rasistiska” partier. Enligt Vlaams Bloks företrädare innebär det i praktiken att partiet kommer upphöra existera, och hävdar att just detta faktum är den egentliga orsaken till domslutet.

Det senare säger implicit någonting ytterst relevant om Vlaams Blok, nämligen hur partiet ser på rasfrågan. Partiet har efter domslutet gått ut och förnekat att ras har någon som helst relevans, vare sig för partiets politik eller i verkligheten. Med andra ord delar partiet samma inställning till människans biologiska beskaffenhet som Sverigedemokraterna, Front National, och samtliga av etablissemangets partier. Tvistefrågan handlar om assimilering och asyl, inte om ras. Istället för att gå ut och konstatera att ras givetvis är en avgörande faktor och att den egna rasens existens bör säkras förnekar Vlaams Blok frågans relevans.
Att partiet har denna inställning är dock ingen nyhet. Det stämmer förvisso att det en gång i tiden fanns personer inom partiet som betraktade den rasliga relevansen för den praktiska politiken, men dessa har under tidens gilla gång gallrats ut. Den främste av dem var Roeland Raes, grundare av rörelsen Were Di som på 70- och 80-talet hade en sund inställning till rasfrågan. Raes gick senare med i Vlaams Blok och avancerade till posten som vice ordförande. Sedan uteslöts han med omedelbar verkan för tre år sedan. Varför? Jo, Raes hade i en intervju sagt sig vara osäker på huruvida det verkligen var så många som sex miljoner judar som gasades till döds under Andra världskriget. Ett sådant politiskt inkorrekt uttalande ansågs oacceptabelt inom Vlaams Blok. Å andra sidan, ett parti som skall värna om den nordiska rasens intressen måste alltid sätta judiska intressen i främsta rummet, eller hur?

Vlaams Bloks tidigare partiledare Filip DeWinter och Haags chefrabbin Pinchas Meyers skakar hand i ett judiskt bibliotek

Inställningen till judenheten är en av de mest talande faktorerna vad gäller bedömningen av Vlaams Blok som ett ”nationalistiskt” parti. FÃ¥ bortom Belgiens gränser har nÃ¥gon närmare kunskap i ämnet, varför det kan vara värt att behandla mer ingÃ¥ende.

När med början för nÃ¥gra Ã¥r sedan flera massmedialt upphaussade, sÃ¥ kallade ”antisemitiska” angrepp riktades mot judar och judiska institutioner i Belgien skrev Vlaams Blok en mängd artiklar i sin interna media som fördömde dÃ¥den, och partirepresentanter i Antwerpen agerade sÃ¥ att belgiska skattebetalare fick bekosta ett ökat skydd för judiska inrättningar, samtidigt som vanliga belgare utsattes för ett betydligt mer omfattande vÃ¥ld. Istället för att analysera konflikten ur ett evolutionärt perspektiv sattes judiska intressen först.

I februari 2003 medverkade sedan den dåvarande partiledaren Filip Dewinter i den ortodoxt judiska tidningen Hamischpacha. Där uttalade han sitt stöd för etablerandet av ett Storisrael och poserade tillsammans med Pinchas Meyers, chefrabbinen i Haag. När sedan artikeln kritiserades internt bland judar svarade David Damen, juden som intervjuat Dewinter:

Varför inte rösta på Vlaams Blok? De står alltid på judarnas och Israels sida. I inrikespolitiken står de sida vid sida med judarna och kräver ett slut på den muslimska invandringen till Belgien och för utvisningen av illegala invandrare, för att hindra deras ständigt ökande inflytande. I utrikespolitiken är de det enda partiet som uttrycker sympati och förståelse för Israels ståndpunkter.

Redan nu uppskattas 10-15 procent av den judiska befolkningen i Belgien rösta pÃ¥ Vlaams Blok, som dessutom är det enda parti som översätter sitt valmaterial till hebreiska. I sin kontakt med den judiska befolkningen har partiet rent av ett inofficiellt ombud, Tami Lorje, en jude född i Israel som är holländsk medborgare. Han anses uppenbarligen inte ingÃ¥ i den grupp av invandrare som mÃ¥ste repatrieras, och hans aktiva arbete i kombination med hur partiet kurtiserar med judar understrykar hur judar med andra ord ses som ”belgare” eller ”flamländare”.

En annan jude som givit sitt aktiva stöd till Vlaams Blok är professorn Haim Rosenberg som gått ut och uppmanat judar att aktivt stödja partiet. Rosenberg är förvisso en kontroversiell person inom judenheten, men tveklöst ytterst inflytelserik. Han är verksam som jurist vid högsta domstolen i Bryssel, samt examinerad filosof, statsvetare och ekonom. Därutöver är han expert på judisk lag och undervisar judar över hela världen i ämnet. Inför de senaste valen gick Rosenberg ut med ett öppet brev med följande budskap:

Endast ett parti agerar på ett smickrande sätt för judar i allmänhet och ortodoxa judar i synnerhet, och bekämpar den muslimska brottsligheten rakt på sak, och det är, som vi alla vet, Vlaams Blok. Vid varje tillfälle har de konsekvent varit nästan de enda som försvarar judiska och israeliska intressen [...] Man blir övertygad att rösta på ett parti som ständigt försvarar judar och Israel, i synnerhet då inget annat parti gör så.

När den omdiskuterade rapport publicerades som konstaterar att Israel är det land flest medborgare inom EU anser utgöra ett hot mot världsfreden krävde Dewinter som ende belgisk politiker kraftÃ¥tgärder mot ”antisemitismen” i Europa. Vlaams Blok har därutöver gÃ¥tt ut och givit sitt stöd till israeliska Likud-partiet.

Vlaams Blok är med andra inte att anse som ett nationalistiskt parti då det inte sätter nationen, alltså folket, i första rummet. Folket ses som blott en kulturell enhet vars biologiska egenskaper är irrelevanta, och där möjligheten att den vita rasen förintas trivialiseras till en obetydlig fråga. Samtidigt står det klart att etablissemanget i Belgien agerar mot Vlaams Blok just eftersom de anses vara nationalister.

Detta undesttyker det faktum att många partier som antingen beskriver sig själva eller beskrivs av andra som nationalistiska egentligen inte är det. De kan förvisso falla under benämningen kulturella nationalister, precis som det fanns sovjetiska nationalister, men de är inte nationalister i bemärkelsen att de följer en ideologi som prioriterar det egna folkets väl. Ett europeiskt parti som gör så skulle aldrig förneka rasens bärande relevans, eller antichambrera judar och judiska intressen.

Vlaams Bloks tidigare partiledare Filip Dewinter i en intervju med den israeliska tidningen Ma’ariv där han bedyrar sin egen och partiets kärlek och servilitet till judenheten och Israel.